ägs ir oe at KK ET KR nn kr KN . j hänseende hålla modet uppe. En skildring al I denna verklighet är väl smärtsam, men icke desto mindre sann. Vi beklaga, att vid Stockholms läraresällskaps FI senaste sammanträde den 22 Febr. ingen enda .Jröst vågade på skarpt allvar höja sig mot ,Idenna sida af saken, då bebofvet af profårets utvidgande der diskuterades, hvarför vi ock frukta. , Jatt ingen sjellmant skall upptaga detta kapitel, då samma fråga förekommer till fortsatt behandling vid det till den 8:de Märs utsatta extra Isammanträdet. Vore det tillåtet för någon, stålende utom denna i så många andra afseenden Jaktningsbjudande kår, att framlägga sanningev i hela dess osminkade dager, kunde man kanske I snarare få se bladet tagas från munnen, och dock Itorde denna lärarekårs uttalade omdömen i all-mänhet anses vara ett uttryck för landets samtliga elementarlärares. Sedan ynglingen, kanske redan under skoltiden Fämpande med ekonomiskt betryck, lyckats vid en ålder af 20 år försaka sig fram till universitetet, börjar der samma kamp ånyo. må vara under en mindre afskräckande form, då ungdomsförhoppningarna för äfven den armaste omkläda den töckenhöljda framtiden i rosenrödt skimmer, Anförvandter, vänner och välgörare tro sig ock göra en välgerning uti att hos den af lifvets verklighet ännu icke nog hårdt bepröfvade underblåsa den föreställningen, att drömmarna kunna blifva en verklighet... En förvänd tids. andas ringaktning st det-praktiska lifvets sysselsättningar i förening med den falska åsigten; att det inhemtade kunskapsförrådet, så ringa det än i sjelfva verket månde vara, skulle utgöra en onyttig barlast på hvatje annan än den så kallåde lärda vägen, endast påminnande om en oprå tiskt förspilld ungdomstid. torde ock för merän mången utgjort en af driffjeårarne till fortskyndande på skuldsättningens bana. Ty äfven om en rioga kapitaltillgång skulle kunna stå en eller annan till buds ännu vid den tidpunkt, då han genom eget arbete skulle kunna draga sig fråm i andras tjenst och bröd, måste densammas uppoffrande anses vara ett lån. hvarpå framtiden skall betala ränta och amortering lika väl, som om de nödiga medlen anskaffas från en ennvan i afseende på fordringsanspråkens uppfyllande på bestämd tid mera obeveklig långifvare, hvilken, ofta först efter förödmjukande afslag på mer än ett håll, kunnat öfvertalas att ingå såsom delegare i det lotteri. hvårur det stora vinsten skall dragas. — Ett oeftergifligt vilkör för vinnande af medel på sistnämnda sätt torde ock för den fattige ynglingen vara att såsom säkerhet för kapitalet anskaffa en lifassurans, hvarigenom räntebetalningarne på tvense håll än ytterligare fördyra och fördystra hans sträfvan till det föresatta målet vid parnassems fot. Då nu efter approximativ beräkning en tid af minst 6 år i medeltal torde anse3 vara från inskrifningen vid universitet förlupen, innan lagerkransen kan vinnas och adepten förklaras mogen såsom ämnessven i vetenskapens tempel, bar dermed ock utom tiden en kapitaluppoffring af minst 5000 rår rmt skett. Af mången nås detta så ifrigt eftersträfvade mål så mycket senare ju längre han nödgats genom konditionerande eller antagande af vikariat vid elementarläroverken bereda sig tid och utvägar till nya finansoperationer: Efter dessa aflagda prof, vill det synas som om den, från -embetsmannabanan i öfrigt numera stängde, mannen. borde anses vuxen att utan vidare lärokurs i sina hofvudämnen blifva använd såsom ledare för det uppväxande slägtet, helst han sjelf sträfvat sig fram just genom dessa offentliga läroverk, hvilkas metod han sålunda bör kunna anses känna. Men i stället tillförbindes ban, att, för erhållande af kompetens till ordinarie plats, under ett års tid vid något af statens fullständiga elementarläroyerk teoretiskt och praktiskt inhemta grunderna för och i pedagogik och metodik — och dettå utan all ersättning. Man kan ej, eller rättare man vill ej, längre sätta tro till den unge lärarekändidatens egen ligtkänsla att EM egen band arbeta sig till en ämplig metod för sin undervisning, då likväl allt reglementerande i denna del måste snarare medföra andlig förslappning än uppryckning, och elementarläroverket sjelf kan sägas i viss mening hafva genom denna hallstämpling befriat honom från det drygaste moraliska ansvaret, från hvilket han på inga vilkor bort befrias. Äfven här kan intet afprutas på denerkäöndt sanna satsen: -bokstafven dödar, men anden gör lefvande, och vinsten mad dessa experiment att söka inblåsa lif i de om eljest döda benen har åtminstone hittills ej visat sig vara någon annan, än en ytterlig rubbning i undervisningens jemna gång vid de läroverk, hvilka haft den praktiska handledningen af dessa olyckliga lärareämnen sig anförtrodd — och ett i det allra närmaste förspildt år för desse sistnämnde. Så länge detta profår. icke åtminstone så blifvit anordnadt, att detsamma skall genomgås vidt. ex. Stockholms så kallade Nya elementarskola eller vid ett annat fullständigt läroverk i norra Sverige, t. ex. Sundsvall, eller ett i södra Sverige, t. ex. Göteborg, med lika begränsadt lärjungeantal och, hvad lärareskicklighet beträffar, särskildt lämpade att uppställa såsom mönsterskolor. synes ingen förbättring vara att motse. En sådan suordnin skulle dock med en jemförelsevis ringa uppoffring kunna vinnas, om endast den utvägen vidtoges, att de ordinarie lärarne vid dessa undantagsläroverk genast vid sitt tillträde och sedan framgent hade något högre löneförmåner sig anvisade. Derigenom kunde ock det undantagsförhållande, hvaruti den s. k. Nya elementarskolan, oförklarligt i öfrigt af hvad skäl. sig ännu befinner med afseende på lärarnes både fördelaktigare lönevilkor och mera begränsade tjenstgöringsskyldighet, anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Då utbildande af sådana mönsterskolor nu kan anses stå på dagordningen, skulle om dem mycket kunna vara att tillägga, hvilket nu må sparas för att måhända EN behandlas i en särskild uppsats, sedan Stockholms läraresällskaps åsigter i ämnet blifvit något närmare kända, helst vår lärarekandidats befordran är berättigad mera odeladt taga vår hufvudsakligaste uppmärksamhet för tillfället i anspråk. Denne har nu underkastat sig äfven den förödmjukelsen att såsom åhörare följa till och med ograduerade extra lärares undervisning i kanske mer än en klass och undergått sin mogenhetspröfning i så väl teoretisk som praktisk undervisningsskicklighet uti sina hufvudämnen samt står sålunda fullt rustad att börja sin lärarebena på eget ansvar. Nu har han väl erhållit rättighet att få anses såsom en -man för sig och frikallats från skyldighet att ytterligare träda amp och ånyo aflägga prof på sin, om än aldrig så väl vitsordade, skicklighet för lärarekallet i dessa hufvudämnen, ty från undervisning i öfriga är han stängd, så vida vi strängt efter bokstafven hafva rätt tydt den af komiterade föreslagna förordningen om profår. Långt derifrån. — Fortfarande qvarstår den, minst sagdt egendomliga, bestämmelsen, att nytt prof skall afläggas inför det konsistorium, hvilket tillkännagifvit en ledig och för honom lämp. lig tjenst, och detta till och med fortfarande i den utsträckning, att en, under många år aldrig så väl bepröfvad lärare, måste, för transports erhållande till annat stifts läroverk, men till en tjenst med för honom fullkomligt likartad undervisningsskyldighet. undergå ny skamfilning. Detta blir ock för mången, utom de dermed förenade ekonomiska uppoffringarna, under form af arvode åt en, ofta med stor svårighet anskaffad, vikarie, resekostnader och i lyckligaste fall en fullkomligt onödig lösen för ny fullmakt, hardt när liktydigt med några timmars schavottering, till följd af de trakasserier af mångahandga slag. hvartill den nådigasskolstadgan gifvit och kommer att lemna fritt spelrum, så länge en af vederbö rande gynnat, öm ock underlägsen. medtäflare kan med sken af skäl framhållas framför en långt mera meriterad, under förutsättning nemligen af den senares tillfälliga indisposition äfven för ett en-j dast godkändt profs afläggande. Härom Ile