t (Insändt.) i Ett inlägg i skolfrågan, tillebhadt Stockholms läraresällskap. När K. M:ts nåd. proposition med afseende på elementarläroverkens omdaning till rik:dagens ompröfning öfverlemmnades, fanns helt säkert mer än en, i denna sak lifligt intresserad, som hoppades att deri finna lärarnes, under, förlidet år ästan enhälligt gjorda, underdåniga framställng om löneförbättring åtminstone i någon mån tillgodosedd och ej för tillfället skjuten åt sidan genom en osäker vexel på en framtid, öfver hvilken invisningens ansvarige utgifvare ur mer än en synpunkt ej kan anses hafva ens något sken af rätt att bestämma. Då emellertid: den knappa tiden, för granskningen af: komiterades förslag samt utarbetandet af ett.alldeles nytt och allmänhetens önskningar mera tillmötesgående sådant, om hvars fördelar, men äfven stora olägenheter redan en ej aflägsen framtid torde komma att uttala sin dom, ej synes hafva lagt något hinder i vägen för upptagande i den så kallade -normalstaten af öfningslärarnes i teckning och musik vid en del läroverk löneförmåner till mer än dubbla det belopp, som för dem i nu gällande stat varit beräknadt, måtte förbiseendet: eller förbigåendet hafva någon djupare förklaringsgrund. Den öfveransträngning, som belklagligtvis alltför länge varit och fått råda, men fullgiltiga skäl af målsmän öfverklagats, med hänsyn till lärjungarne vid rikets elementarläroverk, hafva herrar rektorer vid respektive läroverk i allmänhet gjört till sin uppgift att söka bortresonera, ehuru t. ex. rektor vid Helsingborgs elementarläroverk i redogörelsen för läseåren 1868—1872 sanningen likmätigt måste erkänna, att ynglingar af 14—20 års ålder, utom-5—6 arbetstimmar vid läroverket, behöft använda 4 ända till 8 tim mar om dagen för så kalladt hemarbete. Hvad följden måste blifva af ett sådant, lindrigast sagdt obegripligt, förhållande. derpå torde våra universiteters blommor i drifbänk gller prakt exemplar af gubbar i kolt både iphysiskt och psykiskt hänseende redan hafva framvisat alltför många och sorgligt talande bevis. Att en af orsakerna, bland många andra samverkande, till detta oefterrättlighetstillstånd varit och är att söka uti sjelfva lärarnes öfveransträngning (ty sjukdomen är af miasmatisk natur), är utom allt tvifvel, då läroverkeprogrammen gifva vid handen, att ett ej ringa antal lärare nödgate åtaga sig, utom rättande af lärjungarnes skrift liga uppsatser, 30 och 31, ja ända till 82 tim mars undervisningsskyldighet i veckan. Låtock vara att denna i skolstadgan såsom maximum upptagna tjenstgöringsskyldighet företrädesvis synes hafva utkräfts vid de lägre läroverken. der det så kallade temarättandet, till följd af ett ringare lärjungeantal, varit i någon mån min ski dt; lifaktigbeten hos läraren och dermed un. dervisningsförmågan måste. med sådana anspråk samt under förutsättning af vederbörlig beredelse till och nödig uppmärksamhet under lärotimmarne. lika fullt taga i anspråk ett arbete, hvilket äfven ett mer än vanligt mått af kroppsoch själskraf. ter ej under en följd af år kan tillfredsställande motsvara. I den afgifna k. propositionen har ock hödig uppmärksamhet blifvit fästad vid detta missför hållande, hvari en mer väl behöflig rättelse så. lunda torde kunna vara att hoppas. Det pris. för hvilket en sådan lindring må kunna vinnas. nemligen föreskrifterna om arbetets fördelande och arbetstidens utsträckning. synes ringa, men dermed inknappas på det botemedel, hvilket hit. tills varit lärarens rom lärjangens enda hjelp mot just detta samma öfverklagade onda. De ord hvilka af hr prof. Ribbing blifvit i detta hän. seende uttalade i den sista delen af hans vid kömiterades betänkande fogade reservation, är