Rättegångsoch polissaker. Balansen i bank-kontoret i Enköping. I slu tet af nästlidet år återgafs i vår och andr: tidnipgar en ur Enköpings Weckoblac bemtad notis, att kamreraren vid Mälarepro vinsernas enskilda banks afdelningskontor nämnde stad, Albert Hjort af Ornäs, son någon tid förut aflidit, skulle i lifstiden gjor sig skyldig till försnillning, hvilket ansågs ha blifvit ådagalagdt deraf, att efter hän död balans upptäcktes i bankens af honon om händer hafda kassor. Nu har emellertid för några dagar sedän den aflidnes fader rådmannen B. 8. Hjort af Ornäs, utien till landshöfdingeembetet i Upsala län ingifver skrift förmält sig elter närmare eftersinnande ha tyckt sig finna, att med öfvan omför mälda uppgift icke förhölle sig riktigt helt. hvarföre han förskaffat sig närmare upplys: ningar om saken och dervid slutligen kommit till den öfvertygelsen, att en allvarlig och nöggrann undersökning är enda medlet att få rätta förhållandet med denna försnillningshistoria i dagen. Det är en sådan undersökning han begär att landshöfdingeembetet må förordna, och motiverar han sö lunda denna sin begäran: Kamreraren Hjort af Ornäs upphörde till följd af iråkad sjukdom med sin tjenstgöring i banken den 24 September 1872. Den 28 i samma månad inventerades kassorna från honom och befunnos riktiga. Sedan skedde ytterligare inventeringar, allt af vederbörande kontroliant på stället, den 1, 5 och 14 Oktober, utan att någon anledning till anmärkning dervid yppades. Emellertid hade Hjort af Örnäis, söm efter det hån insjuknade, icke vidare besökte banken. aflidit den 13 Okt. Den 17 Oktober, eller mer än tre veckor efter det Hjort af Ornäs upphört att tjenstgöra i banken. skedde femte inventeringen efter samma tid, denna gång ef från hufvudkontoret i Westerås utsände ersoner. och då befanns en brist å tillbopa emelan 8 och 9000 rår, deraf 4000 rår i generalkassan, till hvilken endast kontrollanterne, men icke Hjort af Ornäs, baft nycklar. Gezrastefter upptäckten af denna balans skyndar en af kontrollanterne, utan att derom underrätta mig eller borgesmännen för hans uppbörd i banken, till ett par bans bekanta samt begärde och erhöll till bristens betäckande ett belopp, utan återbetalningsskyldighet, af 4500 rdr, emot vilkor att sterbhuset och borgensmännen skulle betala återstoden och den afiidnes minne sålunda räddas. I första häpenheten lät derefter jag, eburn jag icke satte minsta tro till att min son gjort sig skyldig till den upptäckta försnillningen, förmå mig att å sterbhusets vägnar ned banken träffa ett aftal, hvarigenom bankens fordran nedsattes med 30 procent. detta till stor del af den orsak. att ryktet tillika förmälde, att räkenskaperna skulle vara oriktiga. Sedermera hafva likväl verkställda undersökningar visat, att räkenskaperna varit i fullkomlig ordning; och detta, jemte den omständigheten, att större delen af bristen fanns i en kassa, till hvilken den afiidne icke hade någon nyckel, samt att vid fyra inventeringar efter det han lemnade kassorna ifrån sig, någon brist i dem icke förefunnits, har kommit mig att tänka på sannolikheten deraf. att den aflidne alldeles icke vsrit saker till den honom påbörlade försnillningen.