AUSUASL, Bd530UIA alla aldla MaRKLCN, CH BC neralstab af till själ och kropp friska indi vider, bildade uti de ämnen, som tillhör deras speciela verksamhet, utan äfven, a för vårt land särskilda skäl, en gencralstak som står nära armån, hvars bildningsanstal ter, endast afseende frambringandet af de: för generalstaben till art och mått nödvän diga skickligheten, årligen kunna upptag: ett störra. antal officerare för att efter full ändad bildning Bterlemna dem åt armån Vi behöfva en talrik generalstab, d. v. ett stort antal för generalstabstjensten ut bildade officerare, icke i ändamål att ge nom deras högre vetande ersätta någon för ment brist deraf hos liniebefälet, utan för att icke allenast i och för den egentlige generalstabstjensten lemna tillfälle till stör sta möjliga urval, utan äfven för att med tiden förse alla grader inom armen med för sina tjenstebefattningar praktiskt bildade in. divider? Vi behöfva en generalstabsbildning, hvars fordringar uppmuntra, ej afsck individer med praktiskt sinne stt deraf gagna sig. Vi behöfya med ett ord en oat bruten vexelverkan emellan armåa och ge falstalien. Allt som stör detna är skadigt. Om det visserligen är både önskligt och möjligt att åt generalstaben gifva ett bil dande inflytande på armåns befäl i allmänhet; så befrämjas detta mål lättare och bättre på sätt vi antagit det genom att inom alla grader af armöns befäl införa miliäriskt bildade individer, som genom sina exempel inverka på sina omgifningar, än genom dera8 uppträdande inom militärlitteraturen, hvilkens värda vi för öfrigt visserligen ej underskatta. Om visserligen generalstaben bör cega kännedom om landet, samt således ega tillgång till kartor, om krigshistorien alltid för hvarje militär, som älskar sitt yrke, företrädesvis för en generalstabsofficer, måste blifva ett studium för lifvet; om kon sten att väl framställa såväl dennes som krigsvetenskapens sanningar, alltid har sitt värde, så tro vi likväl att den speciella landtkännedom som generalstabsofficerarne behöfva, bäst inhemtas under tjenstgörivginom generalbefälen ; att tillgång till kartor icke saknas om de äfven icke göras af generalstaben; att deras författande allt mer och mer fordrar en art af vetenskaplighet, som ej för generalstabsofficeren är nödvändig; samt att författandet af krigshistorien, utöfvandet af lärarekallet fordra så speciella för den praktiska generalstabsofficeren ej nödvändiga egenskaper, att hvarken det ena eller det andra bör åläggas generalstaben. Om det visserligen är sannt att en stor edel af vårt befäl — och visserligen ej den sill energi och intelligens sämst utrustade — emellan tjensten egnar sig åt en bisysselsättning, samt att denna kan blifva en farlig medtäflare till den militära bildningen, så framkallar likväl just denna bisysselsättning den vana att umgås med menniskor, det praktiska sinne, den förmåga att med för handen varande medel lösa de problemer som händelsen framkallar, den rädighet, med ett, ord de egenskaper, som framförallt fordras inom militäryrket. Den lemnar dessutom alltid tid öfver ät den, som med en god elementar militär-bildnivg föremar viljan att begagna de medel till fortsatt militärbildning, som finnes. Sådana medel saknas ej i vårt land, om K. V. A. handlingar och tidskrift, båda ganska myc ket spridda inom armåen, samt den militära litteraturföreningen utan partieller sektsinne fördomsfritt uppfylla de pligter de åtagit sig, samt således erbjuda den ämnenas mångsidiga belysning, utan hvilken ej någon milirärlitteratur kan blifva bildande. Militärlitteratur saknas således ej. Dess värde beror på att den är ärlig och för.domsfri. Saknar den dessa egenskaper, vinnes ej något genom att låta den utgå från :generalstaben, göra den officiel eller åtminstone officiös — snarare inträffar motsatsen. Sjelf har författaren till förslaget förIklarat att den-topografiska verksamheten unsder den större sjelfständighet i hvilken den hittills utvecklat sig lemnat de bästa resul stater. Sjelf har han i generalstabens orgamisation erkänt att denna verksamhet ej är den samma som generalstabs-officerens, att dop, såsom man säger, fordrar sin man. Den Blifvande chefen för generalstaben torde inom siu egentliga verkningsfer få tillräckligt att göra, utan att utöfver de naturliga gränsorna utsträcka den. Om det för en generalstab kan vara gmickrande att betraktas såsom väktaren af krigsvetenskapens heliga eld, såsom en militärisk Vestal, får krigsstyrelsen ej af några sådana fantasier låta vilseleda sig. De egenskaper som hos vår generalstab böra fordras äro i första rummet praktiska. De kunna alla, om man går den rätta vä gen, ganska väl frambringas, utan hela års tjenst vid hvarje vapen, utan åratal tillbragte i skolan, utan åratal till pröfning af värdigheten att uti honom upptagas. Och under sådana förhållanden frågar man äg, och icke utan skäl, hvarföre åå sätta uppekållandet af den krigsvetegskapliga litteraturen främst bland generalstabens be:stämmelser ? Hvarföre förändra den tepografiska verksamhetens nuvarande ställning? Hvarföre ålägga generalstaben det som rmåste lemnas åt individuel fallenhet och som med generalstabens speciella verksamhet intet har att göra? Hvarföre på bildningen använda en så lång tid? Visserligen hafva vi i tidningarna under det sista kriget sett ordetgeneralstab sr vändas såsom menande en korporation, re presenterande den kollektiva militäriska vis heten. — Denna åsigt som vållade Hanovranska armen olyckor under 1866 års krig har aldrig inom armberna blifvit erkänd, och börjar nu, såväl inom som utom dem, att till sitt rätta värde uppskattas. Så vigtig en generalstab alltid är för det hela, med all den oberäkneliga nytta, som en skicklig generalstab bereder just åt linien, genom besparing af dennes krafter. så är likväl iorättninger ej populär inom någon arm6. Så mycket nödvändigare är det då att ej geucm öfverskattande ar dess vigt och värde gifva grundad anledning till anmärkning. ; 4 Att en författare låter häntsra sig af kär leken till sitt ämne är hvarken ovanligt