META HOLDENIS.) VICTOR CHERBULIEZ. Öfversättning från franskan. Hon är så god, min herre, svarade en flöjtklar stämma, att hon döljer för er sin ledsnad, sina bekymmer, sin sorg. Hon var skaped för sällskapslifvet, att lysa der och beundras, Att döma efter hennes porträtt, mäste hon ha varit underbart sköp. Jag var färdig att rusa fram till fönstret och ropa till dem: Misstycken ej, mitt herrskap, men hon är ännu den vackraste qvinna i Frankrike Jag gjordej det emellertid ej och hr de Mauserre fick tillfälle att göra Mota, jag vet icke hvilken fråga, Hon svarade: Ni gör mig förlägen, min herre. Kärleken är så fordrande, så egoistisk, att den sällan gör sig reda för de nppoffringar, den ålägger. Jag tycker mig likväl känna, att om jag hade den förfärliga olyckan att vara ett hinder på den mans bana, som jag älskade, skulle Gud gifva mig styrka att skiljas från honom, att uppoffra mig, lycklig om hans tacksamhet ceh tillgifvenhet någon gång uppsökte mig i min enslighet. Denna gönpg råkade jag att halthögt säga: Nej, hör men ormtungan! Jag tror att någon talade, sade mr de Manserre, och han ropade: Tony, är ni der? — Jag förhöll mig tyst som muren. Ni bar misstagit er, jag hörde ingenting, sade Meta. Ett ögonblick derefter ropade hon på Lulu ) Be A, B. n:r 40—49, 51—58.