denna form för förklarlngen ett ännu star kare och mer direkt ogillande än i den a Sverdrap föreslagna dagordningen, hvilke! blott konzluderade med att i allmänhet an märka, att storthinget vidhöll sin i adres sen den 15 Maj 1872 motiverade ståndpunkt och när Sverdrup under debatten motiverad sin anslutning till Motzfeldts förslag, be tecknade han detta sistnämnda såsom et sidoförslag till hans eget, blott så till vid: olika dermed, att det genom den af Motz feldt föreslagna redaktionen åsyftades at erhålla en ännu vidsträcktare grundval föl anslutning till storthingets sak, Minorite ten — under debatten representerad af de tre Kristiania-representanterne Aschehoug Lövenskiold och Lambrechts samt borgmä staren Selmer från Drammen — riktade fö. reträdesvis sina bemödanden på-att bevisa. att ställningen nu i sjelfva verket var för. ändrad genom regeringens eftergifvenhet och beredvillighet att bevilja storthinget erfor derlig tid att vara tillsammans. Hvad stats rådssaken angick, anmärktes det från denna sida, att regeringen väl måste ha rättighet att väcka sådana förslag som dem, hvilka hon hade bebådat i samband härmed — det bekanta radikala omstöpningsprogrammet — utan att detta borde läggas henne till last såsom någon förbrytelse. Om den anslutning, detta omstöpningsprogram kan räkna på att erhålla bland regeringens egna hittills varande anhängare, fick man under diskussionen en ganska upplysande antydan, då profesgor Aschehoug yttrade — sannolikt officiöst — att man kunde vänta sig att om ett år få mottaga ett fullt färdigt förslag från regeringen om rättighet för statsråden att deltaga i storthingets förhandlingar (och de öfriga al regeringen dermed i samband ställda frågorna), ett förslag, tillade han, som jag förmodar skall tillfredsställa pluraliteten af thinget, men tyvärr icke mig, emedan regeringen nu alldeles tydligt har kastat tanken öfverbord, i fall hon någonsin hyst den, att väcka fråga om en ombildning af stortbinget (tvåkammarsystemets införande). Jag beklagar detta för vår författningemässiga utvecklings skull, Jag hade högeligen önskat, att den saken hade tagits med, emedan jag hyser den bestämda öfvertygelsen, att den är en nödvändig länk i vår konstitutionella utveckling; jag ser icke, huru man kan komma till en tillräcklig utsträckning af rösträtten och till direkta val annat än genom en sådan reform Etter en sådan förklaring måste maa således antaga, att från den sida, till hvilken denne representant räknas — högern — förslag skola framställas till ännu mer genomgripande förflattningsförändringar — ntan tvifvel med tvåkammarsystemets införande såsom kompensation — än som af regeringen blifvit föreslaget. Öm sådana planers overkställbarhet, för att icke tala om deras inre berättigande, råda utanför några få teoreticis krets knapp synnerligen äslade meningar, och den enda praktiska verkan, de tyckas skola få, blir under dessa omständigheter och så länge den nuvarande regeringen står qvar på sin plats för attförsvara dem, att de komma att förhindra eller omöjliggöra verkställandet af den enxtaka förändringen att gifva statsrådets medlemmar rättighet att deltaga i storthingets för. handlingar. Storthingets dagordning blef antagen på aftonen den 17 dennes. Att hennes betydelse såsom ett upprepande af och en bekräftelse på det den 15 Maj 1872 afgifna misstroendevotum stod klart för alla, till och med för dem, som funno sig uppmanade ait tala om hennes ogäkerhet och ovizehet, hvilken skulle förskrifva sig derifrån, att den Motzfelåtska redaktionen antogs i stitllet för den ursprungligen föreslagna, derpå hade man tillräckligt bevis i alla de rykten, som genast följande dagen döko upp om ministerens förestående afgång. Redan på tisdags aftonen meddelade en af de på regeringens sida stående tidningarna underrättelsen, att statsrådets alla medlemmar hade ställt sina platser till konungens förfogande, och nu togo ryktena full fart. Än hette det, att hela ministåren skulle afgå, än var det blott statsriden Stang, Meldahl och Vogt, som pämnes, än åter Stang ensam. Lika stridiga voro ryktena, om åt hvem konzogen hade uppdragit att rekonstruera, ministeren ; ofta nämndes dock f, d, statsvådet O. J. Broch, d Den ena dagen efter den andra förflöt emellertid, utan att den officiella Rigstidende meddelade någon upplysning; på fredagen reste konungen, och det var nu klart, att regeringen lika litet skulle tilllägga den motiverade dagordningen som misstroendavotumet i fjol någon betydelse. Hvilka åsigter hon stöder sig på, då hon antager en sådan hållning mot representationens upprepade förklaringar, och huru hon i det hela taget uppfattar sin konsti tutionella ställning i detta fall, är en sak, hvarom man sannolikt icke skall erhålla någon autentisk upplysning från henne sjelf, och man är således närmast hänvisad till de förklaringar, som framkommit från hon: nes försvarare och anhängare inom pressen. Man får då den upplysningen, att storthingets åtgärd är att tillskrifva några Wihlere — i synnerhet Sverårup, odelsthingets president rektor Steen och representanten från Bergen, den bekante vetenskapsmannen och läkaren dr Danielsen — hvilka ha ställt sig i spetsen för upppvigglingar och hemliga möten, der tvedrägtens och. splitets anda frän i fjol ha väckts till lif; vidare att regeringen måste ega rätighet att vädja till de i sommar förestående valen, att hon anser sitt qvarblifvande i regeringen liktvdiot med havarandat af da kangel mera