Svensk-nerska konungahuset har åter blifvit hemsökt med en smärtsam förlust. H. K. H., Sveriges och Norges arffurste, hertigen af Dalarne, Nicolaus August, H. M:t konungens broder, har i dag på förmiddagen aflidit i en ålder af 41 och ett halft år. Prins August — den benämning med hvilken han i hvardagslag betecknades — var född den 24 Aug. 1831 och var det yngsta af konung Oscar I:s och drottning Josefinas barn, I olikhet med sina bröder har han icke kunnat utveckla någon sådan verksamhet, som gjort honom mera bekant äfven för en större allmänhet, Såsom brukligt är med prinsar beträdde han den militära banan och fick sin första officersfullmakt den 9 Okt. 1849, År 1859 blef han generalmajor, och i början af innevarande år generallöjtnant i armån. Sedan 1866, då skärgäårdsartilleriet upprättades, har han fungerat sä som inspektör för dess exercis. År 1864 förmälde han sig med sin nu i djup sorg försänkta gemål, hertiginnan Theresia, född prinsessa af Sachsen-Altenburg. Prins August var den i intellektuelt hänseende minst begåfvade af sina syskon; men äfven han utgjorde icke ett fullständigt undantag med afseende på de framstående litterära och artistiska fallenheter, som man anmärkt hos Carl Johans ättlingar. Han har komponerat åtskilligt i musikalisk väg, och bland dessa kompositioner har en (Mazurka för piano) blifvit 1858 utgifven på ÅA. Lundquists förlag. Hans smak för musik väcktes och underhölls af hans framlidne broder, prins Gustaf, som särskildt antog sig honom och under hvilkens ledning ham någon tid vistades i Upsala, för att studera, och hvilkens milda, älskliga personlighet utgjorde ett föremäl för hans innerligaste kärlek och aldrig slocknande varma beundran, Den mindre framstående roll han spelade kom utan tvifvel till en icke liten del af det ringa sätt, hvarpå han sjelf uppskattade sin förmåga, och den svaga tilltro han hyste till sina andliga krafter, Men om han till följd af omständigheterna kom in uti en sak eller blef intresserad för en angelägenhet, så kunde han utveekla en mycket stor värma och oförtrutenhet till dess bästa. Så erinra vi oss, att han på sista tiden fungerade såsom ordförande i föreningen för frivillig värd af sjuke och sårade i fält och visade ett synnerligen stort nit för ambulansväsendet, hvilket han också under sin sista utländska resa sorgfälligt studerade. Intresserad var han äfven för brandväsendet i hufvudstaåen; han omhuldade specielt den nystiftade brandkåren och försåg den på sin egen bekostnad med en hel mängd materiel och modeller. Den första gång, då han, under konungens frånvaro, skulle fungera såsom ordförande i regeringen — hvaråt han på förhand lärer mycket ha gladt sig — insjuknade han och måste intaga sjukbädden i ställetför presidiet i statsrådet, och denna sjukdom blef hans sista. Enkel och flärdfri till sitt väsen, ådagalade han en synnerlig välvilja och vänsällhet mot sin omgifning och emot närmare bekanta. Lättrörlig och välvillig till sitt sinnelag, lärer han ock ha visat mycken hjelpsamhetä och utvecklat ganska stor välgörenhet, ehuru det, till följd af hans flärdfrihet och i grunden något timida väsen, skedde i största tysthet. Den svenska allmänheten deltager utan tvifvel hjertligt i den djupa sorg, som sålunda ånyo drabbat konungahuset. Särskildt egnar den eu mycket liflig medkänsla och innerligt beklagande åt den ädla konungamodern, som måst se trenne af sina söner i förtid bortryckas af döden. Den om dödsfallet utfärdade officiella bulletinen har följande lydelse: UH KK OO Hartisen L LEAN