harr tree — Mordbrandsanläggningen å Albano. I lördags fortsattes från kl. !2 1 till något efter 11 på aftonen ransakningen angående mordbrandsanläggningen inom egendomen Albano natten mellan torsdagen den 6 och fredagen den 7 i sistförflutna månad. Ransakningen leddes äfven denna gång af polisintendenten Rubenson. I egenskap af ombud för Städernas allmänna brandstodsbolag voro bolagets ombudsman, expeditionssekreteraren Rythen, och dess inspektör di rektör Nyström närvarande. Kallade i målet voro grosshandlaren C. Strömbom och grundläggaren ÅA. Öberg, hvarjamte en mängd andra personer äfven voro inkallade för att i målet höras. Under protokollsjusteringen förekom hufyndsakligen: . att hr Strömboms båda tjenstepigor, Charlotta Staberg och Albertina Jansson nu gjorde åtskilliga afvikelser ifrån hvad de vil förra förhöret berättat, hufvudsakligen rörande tiden för Strömboms hemkomst, som de först uppgifvit vara under det klockan i närmaste kyrktorn slagit 11 eller 12, men nu förklarade sig kunna taga på ed att klockan slog 12 när Strömbom till dem inkommit i köket; att under det åkaredrängen A. Olofsson helt och hållet vidhöll sitt vid förra förhöret afgifna vitnesmål (till hvirket vi hänvisa i n:o 39 af denna tidning). upplyste stadsfiskalen Cederborg, att vakterskan OC. Boberg vid Lill Jans KR förmält att: hon trott sig i den ena at de åda ifrågavarande natt. genom porten åkande hafva igenkänt br Strömbom; att baron H. Sparre till hvad han förut meddelat hade att tillägga, att han påminner sig att Strömbom rp torsdagsaftonen ej varit iklädd pels utan lifrock. Han erinrade sig detta genom at: han efteråt kom ihåg följande yttrande af Strömbom: nej f—n jag fryser, det var dumt att jag ej tog pels-,. Ördf, anmärkte härvid att Strömbom vid första förhöret visserligen sagt sig hafva varit iklädd lifrock, men. också tillagt att densamma var fordrad med elghad och sålunda lika varm som en pels; att kapten Zettervall, som vid förra förhöret uppgaf sig halva strax efter kl. 11 lemnat Malmens källare och i Strömboms åkdon rest till Albano, der han inträffade kl. !12, nu ändrade sin uppgift derhän, att klockan var !, 12 innan han lemnade källaren, förklarande tidsskilnaden dermed att klockan å källaren gått 10 å 12 mi nuter för fort samt att med den raska hästen ej kunde behöfva användas mer än 12 minuter för art åka till Albano, helst vitnet, efter sin utsago, vore färdig att Sålla vad med hvem som hetst, att han kunde till fots tillryggalägga vägen från Albano till Gustaf Adolfs torg på 15 minuter, att källaremästaren Ahlström bestämdt förklarade att kl. var närmare 12 än 11, då Strömbom aflägsnade sig från källaren. Hustra A. W. Johansson, hvilkens man är vaktare vid Karstens port. hördes på begäran af br Strömbom, som trodde att hon skulle kunna upplysa att under den i,fråga varande natten. iogen åkt genom porten från Uglevikssidan, men att hennes man nämat att ett åkdon passerat porten åt Djurgårdssidan. Hon inkallades, men sade sig hafva sofvit hela natten och visste -således ingenting. Då protokoliet från förra förhöret nu var ge nomgånget och justeradt, tillkänvagaf hr Strömbom, att han ej ville godkänna detsamma förr än efter ny justering. Efter en stunds uppehåll började förböret för dagen och hördes derunder följande personer och berättade: . riksdagsmannen Per Benjaminsson i Tämta att han på torsdagsaftonen den 6 sammahträffat med br Strömbom och baron Sparre på Westerlång gatan mellan kl. 11—12; ., riksdagsmannen J. V. Lundqvists berättelse var dermed sammanstämmande och tillade vitnet att baron Sparse vid tillfället bar en mörk un derrock; ; 1 Åkaredrängen Olofsson inställdes härefter. Hr Strömbom anhöll att få framställd den fråga till Olofsson: huruvida ej han sagt till Strömbom att stadsfiskalen Cederborg sökt att inverka på vit net? Hr Cederborg, önskade att hr Strömbom dessförmnan ville såga ifrån om han ämnade göra angifvelse mot åklagaren, hvilket hr Strömbom förklarade sig visst icke, vilja göra, men tillade att hrr tidningsreferenter ha behagat på ett för mitt och min familj förklenligt sätt ställa saken, hvarföre jag vill att Olofsson för mitt namns, rykte och heders skull må erkänna sannihgen, då je i annat fall skall med hrr Frodell, Pfeil m. . styrka hvad jag sågen Ordföranden framställde härpå frågan till Olofsson: om Olofsson gp någon annan blifvit ombedd att säga hvilka e herrar varit som åkt med honom, eller att dessa skulle ha varit Strömbom och Öberg? Vitnet genmälte, att han på detektiva afdelhingens kontor blifvit tillsagd ungefärligen så: Är det de der herrårne, så säg rent ut attnikännerigen dem, men om de äro oskydiga, då faller icke något ansvar på dem och ej på Olofsson, heller. På ordförandens fråga huru vinet hade uppfattat denna tillsägelse, svarade O. att han hade fattat den så. att hau skulle vara mera bestämd om pan kändeigon dem. Härefter upplystes att ej stadsfiskalen Ceder borg utar kommissarien Johanson å kontoret haft detta samtal med vitnet. Kommissarien Johansson meddelade, att söm bän tyckt O. vara osäker i sina uppgifter, hade han uppmanat honom att lemna säkra och bestämda npplysningar ipoliskammaren. Ordt. gjorde förnyad fråga till vitnet om ban fattat kommissariens uppmaning så att vitnet skulle ljuga. Kvartill vitnet svar rade: Nej, han bad mig allvarligt tala sanning och särskilt då det gälde att afligga ed. Hr Cederborg berättade, att han, efter det med vitpet af kommissarien billna förför, talat vid Olofsson och då föreställt honom omöjligheten att såsom han förat uppgifvit, från det ställe, der han i grannskapet af Albano stannat med slädan, kanna se hvart de åkande begifvit sig. Hr C. hade då uppmanat vitnet att, såsom orden föllo, för Guds skull noga hålla sig till sanvingen och varnat honom för missbruk af eden, och hade då Olofsson fe att han följt efter de åkande för att få ketaldt och derigenom kannat gifva akt på hvart de bezifvit sig. Hr C. anförde detta, emedan det syntes honom vitna om att O. var mån om atv hålla sig till sanningen. S Hr OCederborg sale sig veta att hr Strömbom varit mycket angolägen att få rätt på vit net Olofsson och att han, sedan detta lyckats, genom frikostighet sökt öfvertyga vitnet att Cederborg på honom inverkat. Hr Cederborg an höll få friga i detta syfte framstäld till vitnet, som svarade. att Strömbom i fredags 8 dagar ssåan vid 8tiden på altonen uppsökt honom a Ladugårdslandatorg och då frågat om. 0. Yille köra honom sawma väg, som Nan skulle hafva kört den i fråga varande natten. Hr Strömbom hade då set sig upp i åkdonet och åkt till gassandelabern. på torget, der bir Zettervall, Sparre och Berg infunnit sig i anuat åkdon. De båda åkdonen följdes nedåt Stora Humlegårdsgatan! till den plats, hvarifrån, en ligt Olofssons uppgift vid förra förböret, de båda af honom natten till dew 7 Febr. skjutsade herrarne skulie hafva åkt Ditkomna bade Ström bow tillsagt vitnet att köra lika fort som vitmet kört den i fråga varande natten. hvilket ban äfven gjort, och hade Strömbom dervid upptagit klockan. Ankomns till Lill Jona port kade de stanuat och varitinae hos grintvakterskan, der de drackit öl som Stwömbom betalt. Hustrun hade då på Strömboms fråga sagt att de hästarne, som vitnes körde. äfvensom den slädanhyde den i fråga verkade nacten fårdats genom po ten och den kusken både baft hög hatt: — san TahananH unhlvata att VÄ lterskaän SE jerk se ste SR Me pr RN