META HOLDENIS.) VICTOR CHERBULIEZ. Öfversättning från franskan. Om männen voro uppriktiga, skulle de medgifva, att vid hvarje oförutsedd händelse är deras första omsorg att komma på det klara med sin egenkärlek. Jag rådfrågade min: han svarade att min ungdom icke behöfde rodna öfver att i chimerernas ålder ha råkat i låga för den person, som stod framför mig, Hon hade något förändrats; det var icke längre en ung flicka, det var den utbildade qvinnan. Hennes kinder voro mindre fylliga, och jag fann icke något illa deruti. Hennes blick var djupare och likasom impregnerad af en ljuf melankoli. Hon hade sedan sex år sett många sorgliga ting, hon hade bevarat dem i djupet af sina ögon. Hon kände icke igen mig. Jag satt i skuggan, dold af en stor portfölj, i hvilken jag tecknade jag vet icke hvad. Hon var mycket upprörd; vare sig af ångest öfver ovädret eller af rädsla för det första mötet med okända personer, nog af hon darrade som ett löf. Jag ämnade stiga upp för att hjelpa henne; m:me de Mauserre, hvars hjerta var raskt i dylika affärer, förekom mig, och likasom för att rättfärdiga sin mans spådom, yttrade hon med sin säfliga röst: Var välkommen i detta hus, mådemoiselle, och måtte ni betrakta det som ert. — Och sedan hon lagt sin arm kring hennes lif, ville hon föra henne till matsalen, för att ) Se A. B. n:r 40—47.