Bön till de lyckligtfottade! Arbetet är den talisman, som skapar menniskans oberoende. Sanningen häraf kan ej bestridas, och likväl se vi så mycken nöd omkring oss. Orsaken härtill torde stundom ligga deruti, att mången med glädje och uottröttlig ifver skulle-arbets, om blott nödig materiel kunde anskaffas, men bristen på det lilla kapital, gom erfordras, gör hvarje sträfvan frukt!ös och nöden kommer allt närmare och närmare, utan att den olycklige kan värna sig för den. Just ett sådant fall har framkallat detta vädjande till den allmänna barmhertigheten. En fattig, djupt betryckt meder, som gerna skulle arbeta för sig och sina minderäriga barn, anropar om hjelp för anskaffandet af en symaskin. Motgångar och svåra pröfningar hafva bragt henne derhän, att om hon ej nu, genom ett mera vinstgifvande arbete, kan erhålla en nödtorftig utkomst, skola brist, elände och förtviflan göra det omöjligt för henne att längre uppehålla sig och sin familj. Till eder, I lyckliga medkristne, som aldrig erfarit fattigdomens bittra hemsökelser, ställes nu den behjertansvärda uppmaningen, att hjelpa den hårdt hemsökta qvinnan att få tillsammans en summa, stor nog för inköp af en symaskin, så att hon derigenom gättes i tillfälle att förtjena sitt och sina barns uppehålle. I lyckliga mödrar och fäder, som aldrig med oro behöft tänka på edra barns framtid, ömma för denna mor, som med bäfvan och ångest emotser morgondagen. Gifven en liten skärf afedert öfverflöd till henne, som är i saknad af det nödtorfrigaste för sig och sina barn. För alla dem, hvilka behjerta denna bön, finnas listor utlagda på Aftonbladskontoren vid Myn:terget och Odensgatan, under adress: Den olyckliga modren. För medlens riktiga användande ansvarar K. Fr, Thedevius, (1607) Lektor vid Stockholms Gymnasium.