förmå mig att nedlägga kronan, om jag trodde att det vore till Spaniens väl, att den förblefve der; min själ har icke blifvit oroad af den fara, som min höga gemål löpte, hvilken i detta högtidliga ögonblick förenar sig med mig för att uttrycka den lifliga önskan, att man benådar upphofsmännen till detta attentat. — Men jag hyser den fasta öfvertygelsen, att mina bemödan-:! den äro ofruktbara och mina afsigter omöj:: liga att realisera. Dessa äro, mine herrar deputerade, del?! skäl, som bestämma mig att återlemna åt den ! spanska nationen, och i bennes namn, åt er, den krona som erbjöds mig genom ett offentligt votum; jag gör denna abdikation för mig, ! ( ( 1 s 1 mina barn och deras afkomlingar. Varen öfvertygade, att då jag skiljes från den spanska kronan, skiljes jag icke från kärleken till detta lika ädla som olyckliga Spanien, och att jag icke medför någon annan bitter känsla än den, att icke ha kunnat förskaffat det allt det goda, som mittle hjerta önskade det. t Vid cortes möte den 11 d:s uppläste Ca-l:i stolar följande svar af kongressen på ko-l: nungens budskap: Sire, den spanska nationens suveräna cortes hafva med vördnadsfutl andakt läst Ers! Majestäts vältaliga budskap. Uti edra rid-! derliga ord, dikterado sf uppriktigheten, he-q dern och loyaut6n, hafva de fannit ett nyttt bevis på de stora egenskaper till förstånd c och hjerta, hvilka pryda Ers Majestät, äfvensom på er djupa tillgifvenhet för ertan-S ära fädernesland. Detta, ädelt och tappert, c hållande på sin värdighet ända till fanatism ech på sitt oberoende ända till heroism, ! glömmer ej, att Ers Mejestät i två år varit 4 statens chef, personifikationen af dess enve-! ränitet och den bögstalsgliga myndigheten. l Det kan icke förbise, att då det hedrar och : vpphöjer Ers Majestät, hedrar och upphöjer I! öet sig sjelf. f Sire, cortes hafva varit trogna det man-l! dat, som de fått af sina valmän och hafva lr förvarat dea laglighet, som de funnit eta-! blerad genom nationens vilja och de konsti-dq tuerande cortes. U:i alla sisa handlingar, ! uti alla sina beslat hafva cortes hållit sigjå inom gränserna för sina prerogativ; de haf.jd va vördat Ers Majestäts vilja och de rättigheter, som tillkomma Ers Majestät genom 6 vår kosstitution. Högt och oförbehållsamt proklamerande detta, på det att icke på deras namn måäterfalla ansvaret för den kris (som vi med smärta underkastade oss, men som vi med energi skola sluta) förklara cortes enhälligt, av Ers Majestät troget, mycket troget iakttagit den aktning kamrarne ega rättighet att ferdra, att ni troget, mycket troget bållit den ed, ni gaf i det ögonblick ni ur folkets händer mottog den spanska kronan; de konstatera er ärofalla, er mycket ärofalla förtjenst (i denna tid af ärelystnad och diktator, då statskopper och Gen absoluta mak. tens prerogativ fresta de ödmjukaste) att icke gifva efter för de frestelser, hvilka till och med belägra tronens otillgängligaste höjder, dit endast nägra af jordens privilegierade komma och qvarstanna. Ers Mvuiestät skall uti sin lugna tillfykt, i sitt herrliga filderneslavd, kunna säga till sig sjelf, att om nägon varit i stånd att hejda händelsernas oemotståndliga gång, skalle Ers Majestät, tack vare sin konstiturionefla uppfostran och sin oktoing för den lagliga rätten, hafva varit den man, som torde ha varit i stånd att fullständigt hämma denna gång. Genomträngda af denna sanning, skulle cortes, om saken varit möjlig, gjort de största uppoffringar för att Ers Majestät skojle afstå från sin plan och återtaga sin abdikation. Men dea kännedom, som cortes hafva om er orubbliga karakter och deu rättvisa, som de göra mogenheten af odra id6er och ståndaktigheter af edra beslut, binära dem att bedja Ers Majestät att återtaga sitt beslut och bestämma dem att underrätta er, att de ör vertagit den högsta makten och nationens guveränitet, för att kunna (under så kritiska omständigheter och med den snabbhet, som Faexa och situationen fordra) rädda demokra tien, prundvalen för vår politik, och nationen, vär odödliga och ömma moder, för hvilken vi alla äro beslutna att med gladt hjörta uppoffra icke allenast vår individuella äregirighet, utan äfven vårt namn och vår tillvaro. Från början af det nuvarande seklet, hafva våra fäder befunnit sig i de kinkigaste förhällanoen, hvilka de dock vetat öfvervinna genom ati låta dessa idger och känslor leda sig. Spanien, ötvergifvet af sina konungar, inkräst vit of utländska armåsr, hotadt i sia tillvaro af detta stora snille, som tycktes ega förstörelsens och krigatz hemlighet, cortes bloberade på en ö, der fäderneslandets jord tycktes sluta — nåväl, cortes bafva icko blott räddat fäderneslandet och vedigerat dess oberoendes stora hjeltedikt, utan hafva äfven få detgamwia samhällets spridda ruiner, vetat Uppbygga det nya samhället. Dessa cortes veta, att spanska nationen icke vanslägtats, att de sjelfva icke gått förlustiga dessa stränga och patriotiska dygder, som utmärka åen spanska frihetens erundläggare. Då farorna biifsvit besvurna, hinaren öfvervunna, då vi öfverstätt de svårigheter som vanligen utmärka öfvergängs tider, skall den spanska regeringen veta, så länge Ers Majestät stannar på dess ädla och upphöjda fsåernejord. att gifva er alla be vis på sin vöränad, sin loyautå och sin aktning, ty Ers Majestät förtjenar detta vit nesbörd, likasom er dygålga maka, likasom edra oskyldiga barn. Natforen skall icke kunra erbjuda Ers Majesiät en krona; men i åen kan i stället erbjuda er och den erbju i åer ex en värdighet eom går upp mot ko-t mangens: värdigheten af medborgare bland sett oberocnde och fritt folk, Am mA dn Fm MAO kd frn ft pt ft Ft ff KK — a I as pt no Ar RR nr rr em AA AA At LJ eg Att i Det den 12 dennes daterade cirkulär, som). utrikesministern Castelar tillställt Spaniens i sändebud i utlandet angående kozung Amar l deos tronafsägelse och republikens yprokla merande. är af följande innehåll: . De telegram denra ministöre ti lstält exe. exce!lens, ha redan underrättat er om, at den. spanska nationens guveräna församling ro. , 4 klamerat republiken såesm den definitiva Denna handling bar icke styrelseformen. Sv wåirnlntinn: han är föra ett, Se