tendens att mildra eiler alldeles borttaga klandret mot premierministrarne och i stället accentuera det parlamentariska styrelsesättet såsom uteslutande föremålet för hans kritik. På skdant sätt vore det lätt att i protokollet få en väsentligt modifierad fsigt framhållen, mot den som ursprungligen blifvit i kammaren uttalad. Vidare hade grefve Sparre i stämningen föstat sig vid några yttranden, som förekommit i en mera skämtsam öfversigt af riksdeagsförhandlingarne, under rubriken Från Riksdagsläktaren, och hvilka han så uppfattat, som skulle de bland annat afse att jemföra honom med en ond ande. Det vore nästan öfverflödigt erinra derom, att det är ett allmänt gängse talesätt att säga om en person, att han läser eller tolkar en skrift på samma sätt, som en viss auktoritet läser bibeln, hvarmed då menas, att han deri ser endast hvad han sjelf vill se och som öfverensstämmer med hans förut fattade mening; men icke kunde man väl påstå, att ett sådant yttrande äfven skulle innebära en jemförelse i allmänhet mellan föremålen i fråga och deras respektive egerskaper, Så tycktes emellertid grefve Sparre Na uppfattat det, men man kunde väl sätta fråga, huravida han icke dervid alldeles 3kjutit öfver målet. Käranden bade för öfsigt tagit anstöt deraf, att uti nyssnämnda skämtsamma betraktelser en erinran blifvit gjord om den italienska maskfiguren Pualcineila i dess ursprungliga form (sålunda icke i den franska utvecklingen af denna typ till en Polichinell, hvilket är något betydligt olika). Paleinellan i det italienska folklustspelet är en stående figur, som med gäll och skarp stämma säger en mängd sati riska spetsigheter och lustigheter, som alltid pläga framkalla allmän munterhet. Då grefve Sparre inom kammaren så ofta ådagaläggor ett sträfvande att till och med genom sjelfironi och mot honom sjelf riktade sarkasmer framkalla skratt och munterhet och syaes vara mycket belåten, när detta lyckas, ansåg svaranden det vara besynnerligt, om han funne sig stött deraf, att hans stora förmåga i denna väg erkändes äfven af personer utom kammaren. Han hade ju sjelf i början af sitt i fråga varande anförande ifrågasatt, att kammarens ledamöter kunde jemföra honom med en bekant tragikomisk typ, nemligen Don Quixote. Den åsigten, att någon är subjektivt eller objektivt komisk, lärer väl för öfrigt vara lika litet förgriplig, som om man tycker att nägon är tragisk, humoristisk o. s. v. Frågan om det riktiga i en sådan uppfattning skulle möjligen kunna med någon utsigt till framgång företagas till behandling af en estetiskt-politisk smakjury; men svårligen kan cen lösas af domstol i brottmälsväg. Svaranden förbehöll sig slutligen öppen talan att å annan rättegångsdag utförligare cch fullständigare få afgifva svaromål än som nu ex inproviso kunde ske, Kärandens ombud genmälte, att han betraktade saken icke ur den komiska, utan ur den tragiska synpunkten, emedan det alltid vore tragiskt ait se pressen förnärma lagen genom förgripelser mot personor. Yttrandena om justeringarne af protokollet ansåg hr Beckman förnärmande för kamrarnes värdighet och förbehöll sig att framdeles få förete de i fråga varande skrifna bladen i protokollet, för att visa, ora grefve Sparre bortjasterat sina yttranden. På tillfrågan af ombudet om svaranden ville erkänna, att de ötverklagade yttrandena af misstag och till följd af bristande tillsyn kommit att inflyta i bladet, gexmälte svaranden att han icke sanningsenligt kunde afgifva en sådan förklaring. Målets uppsköts tillden 8 nästkommande Mars. RYTECSOOSEESEENSPRAAE