STOCKHOLM den 20 Febr. Några bidrag till grundskattefrågans utredning. I Grandskatte-teorien eller grundbeskattningens teoretiska grunder. . (Forts. fr. gårdagsbl.) Mot den i det föregående framställda grundåsigt af grundbeskattningens rättsliga patur och ekonomiska beskaffenhet, säsom utgörande en jordränta till med--gler delegaren uti jorden, och följaktligen äfven mot de at samma åsigt närfiytande följder, uppträda emellertid ganska vigtiga betänkligketer. 1. Det utgör nemligen ett rental godtyckligt antagande eller en blott och bar rättsfiktion, att genast från början vid landets besittningstagande eller vid fördelningen af jordlotierna en medelter deleganderätt uti dessa blifvit af staten förbehållen åt sig sjelf eller af jordinnehafvarne åt staten öfverlåten, Fastmera bör den från början endast faktiskt inträdande, eller genom en tyst öfverenskommelse uppkommande, men sedermera äfven genom uttryckliga förordningar med större eller mindre bestämdhet reglerade, allmänna belastningen af jordegendomen för fylländet af statens offentliga behof, förklaras på det sätt, att (med undantag af de enskilda gods, för hvilkas ränteeller arbetsskyldighet till staten eller farsten, såsom öfver-egendomsherre, möjligen ett särskildt, bestämdt aftal förefinnes) jordegarnes skavtskyldighet blifvit statuerad och erkänd sfsom en allmänt statsborgerlig pligt, som åligger dem, i likhet med alla andra, såsom varande medlemmar af staten. : 2. Ett stöd för ller en bekräftelse at detta förklaringssätt ligger redan uti den omständigheten, att grundbeskattningen icke blef noga bestämd för hvarje enskild jordegendom, utan mera endast i allmänhet, vanligen efter distrikter eller provinser, fastställd till sitt belopp dels efter det iregeln förhandenvarande, dels efter det för tillfället (såsom t. ex. under krig) förefintliga statsbehofvet, En kontraktsmessig förpligtelse till helt och hållet obestämda, endast af det ögonblickliga statsbehofvet beroende, bidrag läter sig icke förutsättas, då ju möjligtvis i sådant fall bidragets storlek skulle kunna medtaga hela den rena inkomsten af jordegendomen, ja till och med öfverstiga densamma, och sålunda tillintetgöra innehafvarens nyttjanderärt — dertill naturligtvis egaren, eller nyttjanderättsinnehafvaren såsom sådan, aldrig skulle hafva kunnat, med sundt förstånd, lemna sitt bifall. Deremot utgör den statsborgerliga pligten att efter förmåga lemua bidrag till statsbehofvets fyllande en redan naturligen bestående pligt; och då sker icke något intrång på jordegarens privata rätt såsom egare till dörden, i fall (hvilket ju äfven vid en vanlig privatskuld kan inträffa) på grund af en annan, med egendomsförläningen icke sammanhängande (här i synnerhet statsrättslig), titel en genom det allmänna statsbehofvet bestämd, om än möjligen dena rena inkomsten af jordegendomen för tillfället öfverstigande, afgift eller skatt skulle fordras af jordegaren, 3. I enlighet härmed måste nu grund2katten tänkas såsom hvilande på eller beroende af ea lag — såsom bestämd genom ett förfogande af samhällsviljan, vare sig på ett tyst eller uttryckligt sätt. Äfven om man således skulle antaga, att det vid det ursprungliga statuerandet af grundskatten verkligen. varit afsigten dermed, att lägga en realbörda på jorden — hvilket antagande för öfrigt är en blott och bar fiktion! — så kunde ett sådant förfogande dock aldrig vara eller blifva bindande för däen lagstiftande makten (samhöllsviljan) sjelf; utan danne måste fastmera, så snart den insåg att samhällsbördan borde billigtvis bäras af samhällets samtliga medlemmar såsom statsborgare, och i förhållande till hvårs och ens förmåga eller fördel af samhällsföreningen. men icke läggas blott på en enda klass bland samhällsmedlemmarne, nemligen jordbrukar ne — då ålteraga sin förra, för det under tiden utvecklade samhällstillståndet numera alls icke vidare passande förordning eller anordning, eller ätminstone utlägga (tolka) densamma i den förnuftiga rättens och den sunda statsekonomiens auda; d. v. ss, den måste numera förvandla sin förut tilläfventyrs på jordegarne rentaf såsom sådana stälda skattefordran till en på jordegarne såsom statsborgare (i likbet med alla andra samhällsmedlemmar!) riktad skattefordran och derefter omreglera grundbeskattningen uti öfverensstämmelse med denna riktigare princip -— i enmligbet med depna sanna uppfattning af den statsborgerliga pligtens fordringar. 4, Det är så mycket mera nödvändigt, att statsmakten (den lagstiftande samhälls viljan) vidtager denna åtgärd, eller grundbeskattningens omreglering, då under denna fordna tid, från hvilken införandet af denna förmenta realbörda på jorden förskrifver sig. till en början endast en liten del af jorden var uppoålad — och denna derjomte måhända blifvit afröjd och odlad genom gemen samt arbete och sedan, såsom redan uppod lad, fördelad mellan gamhällsmedlemmarne. — men värdet af den sedermera efterhand uppodlade jorden till största delen uppstått endast genom odlarens derpå använda per