En fattig familj. At de mänga sorger, som finnes i verlden och hvaraf vi, alla mer eller mindre hemsökas, är väl sjukdom en af de svåraste. Den sorgen drabbar likaväl den rike, som den fattige, men den förre kan omgifva sig med beqvämligheter af alla slag, som åtminstone till viss grad kunna ligdra plågorna, mensJigen ljus, värme, passande mat och lär karevård; häruti är en skilvad, som icke jemnar sig förrän i döden; der böja sig åter vägarne tillsamman, så fullkomligt, att intet skiljer; der bäddas sängen lika för den fattige som för den rike och lika prydligt virkar våren witt blomstertäcke öfver både, Det är om sjukdom vi här-nödgas. tala; en sådan kan vwra både till lifs och till döds: denna framställning rörer hufvudsakligast det senare slaget. Många af oss veta val hurn det käns när man vakar öfver ett sjukt barn.oeb ännu icke :rätt vet om sjukdomen är dödlig. elier icke dödlig, huru vi söka att läse domen i det ikära, lilla ansigtet, der feberns rosor brinna och slockna; huru de: flygande pulsarne, bjertats oroliga slag, Öögonens skiftande glans och matthet utgöra för oss imner till ömsom tröst och oro; huru vi forska i läkarens blick och hura ifrigt vi söka bortvisa hvarje tanke på en olycklig utgång. I allt detta finnes dock ännu hopp, Den ömma vården, de många hjelpmedel, som stå till buds, läkarens. konst och till äfventyra ex god natur hos det barn, somvi så ömt hafva fostrat och ormhuldat, utgöra lika många stödjepunkter för hoppet. Men äer allt detta saknas, der lokala lidanden, som under åre tal i brist, svält, köld och mörker ohbjände