Nordiska festen i Upsala. I lördags afton firades å Gillesalen den sedan några årtionden sedvanliga Nordiska festen till rädrens minner Den trängsel, som rådde i garen, ådagalade på det tydligaste, att anledniugen till de: föregående årens jemförelsevis fåtaliga publik var att Söka ej i något slags Iknöjdhet för festens ädla syfte, utan rent ar i den olämpliga tidpunkten för dess fisande, Säkort är, att det från Lund utgångna förslaget till den högtidliga dagens framflyttande varit i alla hän-seonden väl betänkt och visat vackra resultat, t ; Anordningarna för festen öfverensstämde d det närmaste med föregående ärets. I :salens ena ända var den af granar och blommor omgärdade, något upphöjia talareplat:sen, på hvilken var rest den väldiga run stenen, med de under året hädangångne utmärktes namn i sin slinga och med CarlaWagnens stjörnör öfver sig på den himmelsBlå fonden, vid hvars sidor nordiska fanor bängde i vackra draperier. . Bakom allt detta var mosikläktaren. På den motstående läk-taren var fäst en florhöljd och af nationernas fanor omgifven sköld, som inneslöt den döde konungens namnuchiffer och valspråk. De nordiska riksvapnen voro: uppsatta, ett öfver hvar och en af kealens kakelugnar. Sedan deltagarne, både herrar och damer, vid 7-tiden samlats och orkestern spelat ett sstycke, uppträdde på tribnunen erkebiskopen dr Sandberg, som bad de församlade med sig dricka den första skålen, efter gammal :sed, för nordens begge konungar. Han påipekade, huruledes ingendera vid sin tronbegosa I aha ANNE PORN