MARTYN WARES. FRESTELSE. Berättelse af mrs Wood. Öfversättning AF MATHILDA LANGLET.) Hon skyndade bort från gossen, som stod qvar med hjertat fullt af tacksamhet och glädjestrålande anlete. Hans första tanke var en önskan att han vore en vuxen man och en herreman, så att han, i stället för den der herr Ware, kunde få gifta sig med Helen Martyn. Han ansåg det icke möjligt att det kunde finnas en dubblett af Helen Mar tyn i hela vida verlden. Följande morgon mäste Helen bekänna hvad hon gjort. Det var omöjligt för henne att med ens förklara sig ej vilja göra nåägra vidare uppköp, utan att tillika erkänna att penningarne voro borta, och lika omöj: ligt att ej nödgas omtala hvart de tagit vägen. Elizabeth sade, vänligt nog, att hon var en liten toka; Sophia spärrade upp sina kalla, grå ögon, och frågade om Helen var galen. Alltsammans bortgifvet! upprepade hon fiera gånger. Du kan ju ej köpa det ringaste nu. Huru skall du bära dig ät? Jag skall nog hjelpa mig med det jag har, svarade Helen. Vi ha ju en hel hop vackra klädningar och jag skall litet ändra om några stycken, så att de se ut som nya. Jag låg just och tänkte på i natt huru det skulle gå till. Ja, det är förunderligt huru olika saker se ut, betraktade från olika synpunkter. Då Helen, liksom Sophia, kände sig harm4) Se A. B. n:r 32—34.