nya förlofoingar under en frisk skrlåsko-): fart. Det är icke första gäfigen som dettal! inträffat på hal is, l Jag är räddad! utropade hr , då vil! 1 går stötte tillsamman med honom i Ber-! zelii park. Han bar ett par splitter nya! amerikanska, bandoch remfria skridskor under armen och var på vägen till Nybro-! viken, Isen är åter här. Jag har ännu ! hopp om att få mig en liten hustru medl?! förmögenhet, innan de fördömda nya la i! garne komma och skämma bort allt. i Varning för svag is! Är det detta nil! menar ? frågade vi. För svag is, ja BSvaga eftergifter, me nar jag, ät qvinnokönet. Får hr Wallden! i Andra kammaren sin vilja fram, åB hjelper det ej längre att vara lätt på foten, att! slå giva lofvar på isen för en liten arfta-: gerska och på det viset slutligen kunna ! ordna sina förmögenhetsvilkor. j Tror ni, att ni icke kan få er on höstru,! äfven om, hr Walldens motion skulle blifva . bifaln af representation och regering? — En hustru! Jo, det tror jag rasande : väl. Men huruvida jag kan få mig en hu-! stru meå pengar eller rättare få rå om min ! hustrus pengar, det lär neg komma att sitta! åt, Hvem kan icke få sig en hustru? tcke! är det någon konst. Men, herre Gud, man ! är icke mer än menniska: man har några! små ungkarlsskulder, on obetydlighet kanske, : tjugu å trettio tusen riksdaler, som dock ! måste betalas; man har också blifvit van! vid ett civiliseradt lif, har behof at ön vac-! ker våning, helst vid Kungsträdgården eller ! åtminstone vid någon af de förnämsta gar ! torna — fan må bo vid någon bakgata på ; Ladugårdslandet — och elegant möblerad förstås samt med tillräckligt utrymme för! middagar och soup6er, ty sina vänner måste ! man naturligtvis se hos sig, så att icke man :! och hustru sitta och tråka ut hvarandra och gäspa sig förderfvade utan sällskap. Så behöfver man sig ett par hästar och en vagn, d. v. s. minst ett par vagnshästar och en ridhäst, kalesch, täckvagn, rack och : släde eller åtminstone två ponies och en liten korgvagn. Det må väl icke vara för! mycket begärdt? Btt litet landställo med l slott skall man också ha, ty att bo i en afl de vanliga hyrkojorna på någon holme il Saltsjön eller Mälaren hör ej till mina sommarnöjen. Med ett ord, ett komfortabelt i lif måste en menniska, en man i synnerhet, förskaffa sig, och jag ser sannerligen icke något ondt deruti, att man bereder sig utväg dertill genom giftermål, helst om man sjelf haft otur, fördömd otur kanske såväl i Sverige som i Homburg och Wiesbaden, och blifvit af med sina fäders eogodelar. Ja, jag säger rent ut. Jag är icke någon skrymtare. Jag döljer icke att jag måste reparera mina affärer genom ett rikt parti. Hvartill tjena annars de rika partierna? Och min tillkommande hustru skall sannerligen icke förlora på blifva gift med mig. Jag är gentleman och ger henne nålpenningar, förutom att jag betalar alla hennes räkningar, såvidt de ej blifva alltför öfverdrifna, Hon skall få se sina vänner hos sig, få besöka spektakler och konserter, till och med gå på föreläsningar, om det roar henne, bara hon icke plottrar bort sina pen gar på annat strunt. Hvad kan hon mer begära ? Nej, som ni Bäger. Hvad kan ett frun timmer, i synnerhet ett gift fruntimmer, ett bihang till oss männer, egentligen mer begära? Men nu kommer hr Wallden och ropar sitt: varning för svag is! Det är verkligen försmädligt. Lyckligtvis är det långt mellan skeden och munnen, och icke ens skeden är ännu full, Ännu kan nihopPpas.a Ja, men jag måste skynda mig. Ett, tu, tre, så är det öppet vatten. Farväl, farväll Åk väl! Vär komplimang för damerna på isem, ropade vi efter den bortskyndande, och spänn icke af er skridskorna, förr än ni blifvit förlofvad med minst två hundra tusen! Vi menade naturligtvis två hundra tusen riksdaler riksmynt och icke två hundra tusen flickor, ty så lätt det än är att sköta de förra, skulle det kanske blifva kinkigt nog äfven under vanliga förbållanden och före antagandet af hr Walld6ns motion att komma ut med de senare, Huru det skulle blifva efter motionens godkännande, det våga vi sannerligen icke tänka på. Men med två hundra tusen riksdaler kan man lefva goåt åtminstone ett par år, såvidt man ej har allt för öfverdrifna anspråk, Sjelfva kejsarinnan Eugenie, enka efter högstsalig hans majestät Napoleon den tredje, fransmännens genom flera ,plebiscit högtidligt utkorade samt sanktionerade kejsare, en at verldens förnämsta damer, lefver på ungefär den summan om Äret, och likväl har hon att föda och kläda, för att icke tala om tvättnotorna, hans majestät Napoleon den fjerde och hans informator. Två hundra tusen är verkligen icke otillräckligt, blott man förstår att rätta munnen efter matsäcken och ej tänker hålla hus längre än ett par år. Två hundra tusen om året är otvifvelaktigt mycket bättre, i synnerhet om man, såsom fallet lär vara med nyss nämnda höga dam, har inkomsten garanterad för en lång tid, men ingenting är fullkomligt här: på jorden, och i brist på det stora, får man nöja sig med det lilla, blott detta är af utsökt beskaffenhet. Om konung Amadeo icke är nöjd med spanska kronan, kommer detta kanske ej deraf, att hon är så liten, som ej mer deraf, att hon sitter och skafver på hjessan: samt alldeles icke är af utsökt beskaffenhet. För