elever af båda könen, hvilken den franske förf. framhåller såsom något särdeles efter följansvärdt. Läroverket inrymmer inom af skilda boningslokaler 1250 helpensionärer gossar och flickor, från 15 till 18 år. Ofts lär det hända att bröder och systrar här genomgå samma studiekurs samt dela äfven förströelser. Metoden, för hvilken nu en tre tioårig erfarenhet finnes att tillgå, har vi sat sig i alla a!seenden förträfflig, och un der de två åren 1868—69 var det bland detta stora antal blott en lärjunge, som för dåligt uppförande måste förvisas från skolan, En liknande institution, deri en ännu större gemensamhet i studier, nemligen inordning för båda könen i samma läsrum, har blifvit anordnad i South-Boston. Säkert är, säger den franske förf., att det ständiga umgänget mellan ynglingar och flickor är i hög grad sedligt förädlande å ömse sidor. Den täflan, som härvid uppstår, blir icke en mellan lärjungar af gamma kön ganska vanlig rivalitet. Det ömsesidiga sträfvandet att behaga är en af de mest fruktbärande naturlagar. Olyckliga de nationer, der mannen föraktar qvinnar, men dåubbelt olyckliga de, bland hvilka qvianan föraktar mannen! De förstnämnda hafva, så vida de icke ännu stå på barbarisk ståndpunkt, hunnit början af förderfvet; de sistnämnda äro redan vid dess ytiersta gräns. Den ömsesidiga aktningen och tillgifvenheten mellan könen är den mäktigaste häfstång för den meuskliga verksamheten, ett tecken till den mest upphöjda moralitet hos folken. Emelle inser fört. ganska väl, att den franska republiken icke kan i hast tillegna sig den transatlantiska statens uppfostringsmetod. Han vill till en början nöja sig blott mel vissa modifikationer, men fasthåller strängt, att man utan dröjsmål må genomföra något, om än så li tet, för den franska qvinnobildningen och icke inskränka sig till fromma önskningar. Att Frankrikes qvinnor må erhålla rang af medborgarinsor, i stället för de konventionelia privilegierna, detta är hvad hanisynnerhet påyrkar, ty uttrycket sådan moder, sådan son; sådan hustru, sådan man synes honom, med få undantag, kunna gälla för familjen och äfven för samhället.