Qvinnobildningen i Frankrike. Som bekant, står undervisningsfrågan för närvarande på dagordningen i Frankrike. En bland de dyrköpta erfarenheterna af 1870—71 års krig har varit: en klar ingigt i nödvändigheten af en bättre folkbildning. Man diskuterar icke mer, om up lysningen är en välgerning mot den stora massan, om denna blir mera gedlig genom bokliga sysselsättniogar, om en kostnadsfri och obiizatorisk undervisning är en ömsesidig: pligt för staten och individen o.s.v. Alla dessa om ha fallit inför det brutalt bevisande i fakta. Men börjar nu särekildt sysselsätta sig äfven med qvinnobildningen. Den at högst framstående förmågor redigerade veckoskriften Revue politique et litteraire innehåller i ett af sina senaste nummer en med namnet L6ov Quesnel undertecknad ganska märklig uppsats i ämnet, Vi hå ansett oss böra, så långt utrymmet tillåter, redogöra för grundtankarne deri, Förf, utgår från den uppfattninger, att om Frankrike vill biifva verkligt republikanskt, så finnes det icke mer än ett medel: att bringa sina id6er, sina seder och institutioner i full öfverensstämmelse med hvarandra; ty barmonien är härvid, som öfverallt, vilkoret för freden, och man kan säga, att revolutioner äro alltid tecknet till och verkninge af bristande öfverensstämmelse mellan institutioner, seder och id6er. Emellertid spela qvinnorna en så betydande rell vid bildandet af allmänhetens seder, att det skulle vara liktydigt med ett förbiseende at? den sociala byggnadens grundval, om man glömde att sätta deras uppfostran i sawklang med det allmänna mål, samhället tullföljer. Ien monarkisk stat kan det lättare gå för sig att blott gifva qvinnorna en uppfostran, som gör dem älskvärda, men i ett demokratiskt samhälle, der jemnlikhetea skall vara normen uti allt, må man icke smickra sig med, att denna skall komma att råda mellan männen, så vida man icke börjar med att låta den råda mellan mannen och qvinnan, mollan den starke och-den svaga. Vilja fransmännen gå ned till djupet af sitt bjerta, menar förf., ekola de dock finna, att knappast något är dem mera motbjudande, än en högre undervisning för qvinnan, Deras förtjusande oldmödrar, som stå i en förklarad dager af grace och älskvärdhet, äro kanske orsaken dertill, att man i detta land så ofta ofrivilligt förbinder idn om okunnighet med iden om god smak och finner en verkligt bildad qvinna nästan litet löjlig. Mannen tycker om att herrska och är vanligen nöjd med andra, då han är nöjd med sig sjelf; ban är derför ingalunda missbelåten med sin öfverlägsenhet öfver qvinnan, utan älskar henne kanske så mycket mera just af denna anledning. Å andra sidan har det bedrägliga pensions och klosterprogrammet för de unga flickornas bildning sedan många är tillbaka gifvit så ytliga eller rentaf ömkliga resultat, att den stora allmänheten derigenom knappt kunnat eggas till ansträngningar för qvinnoundervisningen. Förf. säger sig ha sett präktiga små flickor, som vid tio års flder skrefvo som englar, så länge de blott naivt uttryckte sina tankar, ej vara istånd att hopsätta ett bref, ej ens till sina mödrar, blott för de välsignade pensionsreglerna om style och composition. Han säger sig ha sett fromma barn bli genom abbeernas katekeslexor förvandlade till odrägliga teologici, som i fädernehemmet välvist utbredt sig öfver den eller den dogmen. Uppfostringen äfven af qvinnor måste förr eller genare tagas på annat sätt; det duger icke längre att med Proudbon säga qvinnan vara, ideelt taget, i bästa fall blott en reflex af mannen, le miroir de la pens6s de Thomme, Den intressanta uppsats, af hvars hufvudinnehåll vi här i korthet gifvit en framställning nöjer sig emellertid icke med allmänna refiexioner, utan tager statistikens vältaliga siffror till hjelp. Förf. riktar blicken åt den stora republiken i Nordamerika och meddelar om undervisningsförhållandena derstädes åt skilligt som tordo vara nytt äfven för svenska läsare. Så t. ex. funnos år 1868 inom Förenta Staterna 124,613 skolor, uti hvilka räknades 65,000 lärare och 135.250 lärarinnor. Medan man i Europa afhandlar det passande för qvinnan uti att söka utbilda sig till kompetens som lärare äfven utanför folkskolans och pensionens område, vid sjelfva statens helgade elementarskolor eller universitet,. försöker man sig i Amerika med praktiken, efter det ett fritt tillträde för avinnor äfven till den manliga undervisningen gjort ett dylikt försök möjligt, Resultatet har, som siffrorna visa, blifvit ganska lysande. Främst bland de stater, somi öppnade tillfälle till högre undervisning för gvinnor, står Newyork, i det unga flickor der började mottagas vid Wassar college i en åtder af 14 är för fyraårig kurs, hvarunder de studerade latin, grekiska, franska, italienska, matematik, fysik m, fl. ämnen, vanliga vid lärdomsskolor. Den mest betydande skolan i unionen finnes emellertid för närvarande i Oberlia: en underlig företeelse för europåer, :gärskildt på grund af den samvaro mellan