öt ökadt anslag blefve akademlen beviljad: skullo hon derföre icke kunna mera än hit tils ställa sig i ansvar för arbetets jemn fortgång, som beror afomständigheter, öfve hvilka hvarken th tnskild person eller et samfund hår att befalla, än mindre för slut I behandlingens fullbordande inom viss tid kademien vågar i afseende härpå tnder dånigst åberopa så väl det undefdånigå ut låtande hon den 23 November 1871 afga i anledning at Jikadagons revisorers fram ställning rörande ordboksarbetet, som ocl det förord, hvilket åtföljer det år 1870 ut gåifna första häftet af akademiens dfdbok Akademiens allmänna ställning till ordboks arbetet har deri blifvit med bistämdhet än gifven, under förklaring, att akademien, vic utgifvandet af detta första häfte, icke kund inför allmänheten ikläda sig någon bestämde förbindelse i afseende på ordbokens fortsät tande eller fullbordande, utöfver det att med all omsorg, och kanske efter bättre utstakad plan, fullfölja förarbetet till den slutliga de handlingen, jemväl detta blott i mån at pen nisgtillgångar och arbetskrafters, Pe ksig ter, akademien i berörda förord uttalat, hafvs endast vunnit kad styrka genom en fort satt erfarenhet af de svårigheter, som möta vid författandet af en större, på veteuskap lig grund hvilande ordbok, — svärigbeter. hvilka på ett märkbart sätt framträdt äfven i de länder, der brist på materiella hjelp. medel icke ingått bland hindren för arbetets skyndsamma bedrifvande. Då akademien derföre ser sig ur stånd att föreslå några anordningar, som med viss het skulle betrygga ordboksarbetets raskare fortskridande och Gråbokens fullbordande inom en ej alltför aflägsen tid, men riksdagen förklarat, att de hittills vidtagna änordningarna icke kunde anse5 tillfredsställande, samt akadernien för sin del nu mera, efter utgifvande af ett häfte af ordboken och med afseende å de allt jemt stigande an. språken på ett dylikt verk, kommit till full insigt deraf att de förhoppningar, akademien hyst och uttalat, då ett anslag för ordboksarbetet för nära tjugu år sedan begärdes, och på grund af hvilka detsamma måhända beviljades, icke kunna uppfyllas, finner akademien sig böra från och med detta års utgång afsäga sig så stor del af sitt anslag, som är beviljad med vilkor att till berörda arbete användas. Akademien göt detta under liflig önskan att ge detta belopp användt så, att uppgiften må kunna lösas på ett snabbare och för öfrigt mer tillfredsställande sätt än för akademien varit möjligt. Att ietta skall kanna ske låter väl tänka sig, då ett ordboksarbete, motsvarande vår tids fordringar och vetenskapens nu vunna ständpunkt, med större drift och följdriktighet torde kunna utföras af en person med flera ller färre af honom valda biträden eller af ett lärdt bolag på eget ansvar, än at ett hufvudsakligen för annat ändamål stiftadt samfund, hvars ledamöter tid efter annan icke äro desamme och degsutom kunna hysa skiljaktiga åsigter, Under tacksamt erkännande af de nittills åtnjutna statsbidragen, 5enor; nvilka akademien sedan år 1854 egt, Or hela sin verksamhetskrets, ett lika stort tåtelbelopp (6000 rdr rmt) som på 1780-talet intill medlet af 1830-talet, ehuru i senare tider under vilkor af 3750 rdrs användande till ordboksarbetet, vill akademien icke skilja sig från förhoppningen att, -— red anlitande af besparingar ä de medel, som varit af framfarne konuvgar anslagna egentligen till hennes ledamöter personligen, men hvilka de änder en längre tid afsiått för akademiens allmänna ändamål, — kunna fortfarande i någon mån medverka till ordboken genom förarbeten, hvilka hon önskade att, så vidt möjligt är, efter hand kunna göra för allmänheten genom tryck tillgängliga, för att sklunda efter förmåga fullgöra det uppdrag, som blifvit akademien af hennes höge stiftare lemnadt. . Stockholm den 19 November 1872.