nes skönhets skull — brunt hår, blå ögon, förtjusande att samtala .oed — Ah! Hvad sade hon till er? Hon sade — hon sade — ahem! Nåväl, hvad sade ni till henne? Och hvad svarade hon? Jag sade att jag kom med några verser till er, bestälda af mr Vane; och att han beundrade er. Sedan utbredde jag mig öfver era dygder och behag, som fänglat honom. Vidare, sade Margaret, pppmuntrande honom med ett bedrägligt småleende. Säg mig allt hvad ni sade henne. Jag sade att jag skulle måla ert porträtt, hvars bestämmelse ej var svär att gissa; och att jag bodde i ÅZ 10, Hercules Buildings. Ni sade allt detta till det der fruntimret? Jag bedyrar det vid min heder. Hon var så god. Jag öppnade mitt hjerta för henne. Men säg mig, miss, sade Triplet, muntert fladdrande kring den Woffingtongska vulkanen, vet ni hvem detta intagande fruntimmer är? Jar Jag lyckönskar er, En bekantskap som till och med är er värdig, och det finnes ej många sådana. Men hvem är hon? fortfor Triplet nyfiket. . Fru Vanel! lydde svaret, Fra Vane! Hans mor? Nej — jag är galen! Hans syster? Ah! jag förstår, hans — . Hans hustru! Hans hustru! Är mr Vane gift? Ja. Åh, bevare oss! bevare oss! Du milde