Angående förbättrade vilkor för bevä ringsmanskapet under dess öfnings möten. Motion af hr A. Adlersparre. I ett hårdt klimat, der äfven sommaren kar vara kall och fuktig, fordras, såsom hvar oci en vet, för helsans och krafternas underhål starkare föda och varmare beklädnad, än i län der under blilare luftstreck. Lika så har erfa renheten styrkt, att ansträngning och umbärande äro kännbarare för ynglingen än för den mogna mer härdade mannen. . Dessa välkända fakta, tillämpade på vår be väringsinstitution, leda till slutsatser så enkla och tydliga, att äfven de synas -obestridliga. De säga 0ss: . att den svenska beväringsynglingens underhåll. hans föda, beklädnad och lägerutredning böra bestämmas efter vårt klimats fordringar, och ej efter de anordningar, som i andra länder anses behöfliga för dervarande värnepligtige ; att om våra beväringsynglingar åtnjuta sämre vård än deras likar i länder med blidare klimat än vårt, måste detta utvisa ett otillfredsställapde, ej berättigadt förhållande hos oss. samt att under fredstid det ir a större vigt, att den fill Tppenöfning inkallade beväringsynglingen erhållet en för sina ungå år läm lig hehandling, än att han i allt göres ovilkorligt Il. ställig med den besoldade soldaten, som mot lega eller årslön gjort krigstjensten till sitt Vke. Sanningen i dessa satser lär svårligen kunna förnekas, ej heller det vitsord de gifva, när de användas såsom proberstenar på beväringsinstitationens nuvarande ekonomiska anordningar. Att dessa senare i åtskilliga delat befinnas unlerhaltiga kan icke döljas, och bör det icke heljer, om bristerna skola afhjelpas och institntionen omsider blifva till det gagn, fäderneslandet vf densamma numera förväntar. En bevärings nstitation måste alltid, särdeles när den icke medgifver friköpningsrätten, innebära pligter störande för den enskilda Yerksamheten; men vafsedt denna uppotring, borde icke under fredsid den obligatoriska vapenöfningen medföra sålang umbäranden och göras s motbjudande, om nu är förhållandet, Den ntspisning, som ;nligt gällande författningar tilldelas beväringsnglingen, och den hvila, som efter dagslång xorcis honom erbjudes, äro ej under våra naurförnållanden tillräckliga för en nglings be0. Icke heiler j sodligt hänseende egnas beäringsyvglingen den vård, institutionen såsom ationaluppfostran borde omfatta, då han under ningsmötet nödgas dväljas i en orenlighet, som i blott är störande för helsa och trefnad, utan ck nedtrycker den aktning. hvarje yngling bör ys för sig sjelf. Fakta tala här bäst. oeväringslägret går tramman klockan fem å morgonen, för att kalla till uppställning. Tillörene slogs reveljen klockan fyra. Det är ett ninne af den nyss aflidne konungens folkkärlek tt uppställningen nu sker en timme senare. lvilan är härigenom, hvad timantalet angår, fullt Uröckligt — hvilket är mer än som kan sägas m den öfriga anordningen för natten. Genast på morgonen, vanligen klockan half X, börjas exercisen och fortsättes till half nio, i inryckning sker för frukost. Detta första ål består af ett mått kaffe med socker, men tan. mjölk, samt en bit sill, sju å åtta man om I sme