under det romerska påfvedömets ok, nu sakvande hvarje berättigande, vare sig i det ullmänna tidsmedvetandet eller i våra institutioners anda och dessutom ledande till vetydliga kostnader. År 1860 begärdes .67,000 rår till då förestående kröning. Må len, som tror, att dessa och dylika utgifter warken äro många eller betydande, samnanräkna för några års tid de belopp, som utgå till kongliga begrafningar, bröllop, orudgäfvor och pensioner, och han skall comma till rätt ansenliga summor. Jag yrkar, på grund af hvad jag anfört, ifslag å den gjorda framställningen, men för den händelse, att dea möjligen skulle anses kräfva ytterligare behandling, anhåller jag vördsamt, att man icke måtte anse ärendet så högt, att det höjer sig öfver srundlagen, och, i enlighet med talmanskonferensens förslag, öfverlemnar det till kanslideputerades afgörande, utan, med iakttagande af laga former, hänvisar frågan till ett tillfälligt utskotts bepröfvande. Hr Ola Andersson i Nordanå, som härefter fick ordet, anmärkte, att skådespelet vid riksdagens öppnande och de tal som dervid hällas ofta utanför bland allmänheien framkalla löje och trodde derför icke att riksdagen borde gifva anledning till föranstaltandet af flera dylika ceremonier. Tal. trodde, att det bättre anstode riksdagen att säga, att hvad folket fordrade vore mera enkelhet, och han var öfvertygad att denna ej skulle hindra folket att älska en god konung. I förtroendet mellan konung och folk läge den bästa borgen för frid och lycka i landet. Hr C. A. Larsson i maspelösa erinrade om det kompakta motstånd, som en likartad motion mötte i bondeståndet, och motsatte sig nu liksasom då förslaget, under uttalande af den öfvertygelse, att konungen skulle vinna mer aktning och tillgifvenhet genom att undvika dylika ceremonier än genom att framkalla dem. Han trodde ej hel her att konungen sätter värde på dem, ty dertill är han allt för klok och för god hushållare. Grefve Posse ville, då han hört tvifvel yttras om motionens ursprung, meddela, att! den blifvit inom talmanskonferensen väckt af Första kammarens talman, och att, ehuru olika meningar derom yppade sig, man likväl var ense derom, att om den blefve väckt i Första kammaren, borde den äfven, med afseende på likställigheten kamrarne emellan, väckas i den Andra, och det var då naturligt att man anmodade vice talmannen att väcka der. Rörande behöfligheten af ceromonien, kunde väl många skäl anföras emot, men å andra sidan funnes också urminnes häfd för densamma, Tal. yrkade remiss till kanslideputerade. Hr Dickson hade med en pinsam känsla hört den förste talaren och trodde det bäst förenligt med kammarens värdighet att ej vidare diskutera frågan. Hr 0. B. Olsson yrkade afslag. Då det vore troligt att K. M:t ville bespara folket de med i fråga varande ceremoni förbundna atgifter, borde man ej så godt som tvinga K. M:t att föranstalta densamma. Hr Jöns Pährssen fögnade sig åt att förslaget bekämpades af en Stockholmsrepresentant, ehrruväl ceremonien egentligen var afsedd till Stockholmsboernes förlustölee, Han yrkade afslag, Hade försiaget kommit från konungen och regeringen, hade det varit en anaan sak och åsigterna inom kammaren måhända också helt andra än nu. Frib. Akerhjelm betonade, såsom skäl för: motionens framställande, skyldigheten att förbise kamrarnes likställighet, och han framhöll detihaus tanke vackra och kloka uti att fatta samma beslut som Första kammaren. Han trodde ocksk, att folket i bygderna sätter mera värde på att se konungen krönt än man från visst håll föreställer sig, samt ait man gerna önskade att konungen böjde sitt bnfvud inför konungarnes konung innan han på detsamma satte Sveriges krona. Siutligen åberopade tal. ett par föregående exempel på, att motioner blifvit direkt öfverlemnade till kanslideputerade. Hr Törnfelt hade en annan erfarenhet och luppfattning än föregående talare af föreställningen i bygderna om kröningen. Han troddes ej att man numera fästade sig dervid I Hr Sjöberg troåde ej att kanslideputerade, af hvilka han sjelf är medlem, kunde taga I befattning med saken då de ej utgjorde något utskott, som kunde tilleller afstyrka i förslaget. Då uppsättningen af ett förslag i samma syfte senast anförtroddes åt expeditionsutskottet, hade tre stånd fattat form ligt beslut i ämnet, och i det ena af de at frih. Åkerbjelm från den nya representatiounen åberopade fall hade ärendet förut varit 1i tillfälligt utskott behandladt och beslut I blifvit a? riksdagen fattadt. Trodde ären det böra af tillfälligt utskott behandlas, Frih. Åkerhjelm ansåg likväl fortfarande att man borde böja sig för prejudikater och för auktoriteten af de ansedda grundiags tolkare, som sutto i talmanskonferensen — ett yttrande som föranledde hr Sjöberg att ej ånyo erinra, att det ena af de förmenta pre jndikaten alldeles icke gaf stöd åt frih, Å:s sigt. Hr Lyttkens fann det äfven nödvändigt. att då ej ännu något beslut i ämnet blifvit fattadt, motionen remitterades till tillfälligt utskott. Hvad saken beträffade, fann han den mycket grannlaga, då man ej visste om konungen och hans gemål viile upp träda vid en dylik ceremoni, som, säge hvad man ville, dock vore bra gammaltesta mentlig. Hr Leijer fann det klart, att beslut först måste vara fattadt innan skrifvelse kunde uppsättas och ärendet mäste således af ut skott beredas. Man hade hört att försla get involverade en utgift på 160,000 rdr och det kunde derför ifrågasättas om de ej borde hänvisas till statsutskottet. Nå -—3 hn : (0 CO Fr OM MN KA Our RR Oh — HH EF I BEE PTE REF PP Mo Men