1098 tvLll mandasgen. BLANDADE ÄMNEN. En litterär injurieprocess sysselsatte i slutet af förra månaden i hög grad allmänheten i London och England. Då båda parterna äro bekanta för svenska läsare skola vi i korthet redogöra för saken. Process öppnades för någon tid sedan af den bekante författaren Hepworth Dixon, som anklagade tidningen Pall Mall Gazette för att i en kritik öfver hans litterära verksamhet ha med afsigt förolämpat hans personliga karakter, i det tidningen kallat honom författare af slippriga böcker och tillagt honom omoraliska motiv för författandet af hans arbeten Dixon yrkade, att dessa injurier skulle förklaras döda och kraftlösa samt att han skulle tillerkännas en skadeersättning af icke mindre än 10,000 . Från den 24 till den 28 November pågick processen i Court of Common Pleas, der domaren Boet är ordförande. Dixons advokat inledde stämningen med att uppläsa hela Pall Mall Gazettes artikel, skrifven med anledning af Dixons mångfaldiga kontroverser rörande hans bekanta arbete Free Russia, i det utom beskyllningarna för slipprig: heter och opålitliga uppgifter kritikerns visade Personliga ovilja mot författaren utgjorde förnämsta grundvalen för beskyllningarna. Efter en bevisföring för det osanna i de gjorda beskyllningarna uaderkastades hr Dixon af mortpartens advokat rett korsförhör, som räckte i två hela dagar, och varunder han svårt ansatte kärandon. Han uppläste många och långa utdrag ur Dixons böcker, i synnerhet de kapitel som afhandlade den fria kärlekens samfund i Amerika, rörande hvilka han utbad sig författarens förklaringar; och för att vidare tillintetgöra kärandens klagan öfver kritikerns ovilja blef Dixon ytterligare underkastad ett förfärligt korsförhör, 1 jemförelse hvarmed den skarpaste kritik i någon tidning i verkligheten skulle ha förefallit särdeles mild. Trots domarens upprepade frågor om det verkligen var nödvändigt för bevisföringens skull, fortsatte Pall Mall Gazettes advokat att citera och förhöra med en storinqvisitors stränghet, för att kunna göra jurymännen npp: märksamma på allt som nå något sätt kunde skada kärandens karakteri deras ögon. Då denne åter i sina svar visade sig skarp, djerf och fullkomligt säker på sig, så erbjöd parternas korsförhör följaktligen mycket af spännande intresse. Efter det korsförhöret var afslutadt och Pal Mall Gazettes advokat hade hållit ett försvarstal, som räckte i 5 timmar, hvilket i mycket erinrade om Ciceros catilinariska tal, fick Dixons advokat ånyo ordet och försvarade honom mot kritikerns elaka beskyllningar, hvilka träffade icke ett enstaka verk, utan Dixons hela författareverksamhet. Ett undantag eller ett enkelt FOESSTöpp (såsom t. ex. Spiritual Wives-) kunde icke berättiga till ett dylikt angrepp på en allmänt aktad författare, i synnerhet icke på hr Dixon, som fått den välsignelsen, man kunde säga förbannelsen, sig beskärd, att vara i besittning af en så dramatiskt liflig stil, att den ofta förledde honom till en falsk w pfattning. Doma ren resumerade derefter hvad som från begge parternas sidor förekommit och meddelade de Hyegliga borgarne i juryn en vidlyftig förklaring öfver den juridiska betydelsen af ett injuriemål och bad dem noga fästa sig vid skadeersättningens belopp, så att denna måtte bestämmas i öfverensstämmelse med juryns åsigt om huruvida kritiken var en produkt af elakhet eller icke. I förra fallet måste summan bli betydlig, i senare fallet måste visserligen erkännas att ett missFN skett af kritikern, men skadeersättningen unde icke blifva så exempellöst hög. snarare af blott nominelt värde. Då domaren på detta sätt så att säga lagt domen på juryns läppar blef utgången också i enlighet dermed. Juryn förklarade sig till förmån för Hepworth Dixon, men Pall Mall Gazettes egare ådömdes en skadeersättning af blott I Farthing, d. v.s.fjerdedelen af en penny, det minsta i England präglade mynt — 178 år gammal. Brasilianska embetsmän, som hade att utföra den senaste folkräkningen i landskapet Rio: Janeiro, hafva påträffat en gubbe, som nppgat sig vara född den 20 Maj 1694. Till embetsmännens öfverraskning bekräftades denna uppgift ej endast af mannens talrika afkomlingar, utan ock af kyrkoböcker och andra handlingar, så långt man kunde följa dem tillbaka. Enär saken väckt utomordentligt uppseende och belt naturligt ådragit sig starka tvifwel. har nu brasilianska konsulatet i Liverpool tillkännagifvit för britiska allmänheten. att underrättelsen. som först stod att läsa i AngloBrazilian Times, icke är ett löst rykte, utan rada på företagna officiella undersökningar, vilka styrka hennes riktighet. Det tillägges, att den 178-årige. gubben ännu är vid goda kroppskrafter — ban klagar endast öfver styfhet i knälederna — och har ett förvånande starkt minne af sina öden i yngre år. — En klok hund. I Falköpings Tidning läses: Följande lilla märkvärdiga hundhbistoria har blifeit insändaren berättad af en trovärdig och i allo aktad man, och som den eger sitt intresse, meddelas den här nedan i all sin enkelhet. För några år sedan bodde en aktad och hederlig landtbrukare på en i Elfsborgs län belägen egendom. som fått sin plats på en hög kulle, nedanför hvilken den allmänna landsvägen löpte fram. Denne vår idoge landtbrukare hade en stor vacker pudel, som aldrig, likt andra bort skämda hundar. om nätterna sof i ett varmt rum, utan patrullerade flitigt omkring öfverallt. Endast då vädret var för svårt, satte han sig i skydd mot-det i en rymlig hundkoja, placerad vid bodbyggningen. En kall vinternatt hörde landtbrukaren någon krafsa på hans fönster, han lyssnade, men ville ogerna stiga upp. Krafsandet tilltog i styrka, hvarföre han steg upp för att efterse hvad det kunde vara. Hans trogna pudel stod då uppkik med fötterna på rutan — sorgligt gnällande. Anande att något vigtigt var å färde, påklädde six husbonden raskt, skyndade derpå ut på går den. der han mottogs af hunden med många iädjehopp. Derefter sprang denne ned för kul fa till landsvägen, emellanåt vändande sig om, för att efterse om han följde med, och när han gått några alnar framåt, staunade han plötsligt och började skälle, Husbonden varseblef då ett med två bästar förspändt, kullstjelpt qvarnlass st och under det låg körsvennen ur stånd