VULBALUV Vv VILk AIUSAR IVAN DB UVVASTA VU AVÄRISSV sprida sig öfver hela landet, söka de emigranter, som hemfalla under tredje klassen, hufvudsakligen de stora städerna; och detär endast undantagsvis, och då kan man vara säker på att det är utmärkta undantag, som man träffar på några i de yngre staterna. Proportionen mellan de trenne resp. klasserna torde kunna uttryckas med talen 10, 3 och 1. Då den jordbrukande klassens emigration väl onekligen är den, som har den största betydelsen för vårt land samt derjemto är den, som vissa år drifver emigrationssiffran till en så betänklig höjd, skall jag här först beröra denna samt sedermera; då jag omnämner mina resor i de östra staternas städer, med större korthet de andra. Hvad då först orsaken till den jordbrukande klassens emigration beträffar, så upprepar jag här: hvad jag i ett af mina första bref yttrade, att af alla de orsaker, som man hemma tillskrifver emigrationen, endast ytterst få ega gällande kraft. Denna åsigt, som jag då yttrade, har sedan dess stadgats och öfvergått till visshet, sedan jag i öfver 4 månaders tid nästan uteslutande vistats bland vesterns jordbrukande svenska befolkning, Jag har sålunda icke hört någon enda, som -talat om: bristande politisk frihet såsom. orsak till hans emigration, icke heller hört någon (jag menar alltjemt inom den jordbrukande klassen) som låtit af äfventyrarelustan förleda. sig, utan alla hafva försäkrat mig: f. d. torparne att det arbete, som fordrades af dem, icke stod i någon rimlig jemförelse till den afkastning som de kunde erhålla af sina torp; f. d. drängarne att deras arbete var för hårdt och deras ersättning så liten, att icke ens den ringaste besparing var möjlig, så vida de ville hålla sig någorlunda snygga; f.d. arrendatorerne, att de endast med yttersta svårighet, många gånger alldeles icke, kunde komma ut med sina arrenden, och den . d. jordegande, att skuld oftast häftat på egendomarne, hvilkas afkastningar stundom varit så knappa, att räntornas och de dryga skatternas betalning icke kunde utgå på annat sätt än i form af upprepade utmätningar, — Det faller af sig sjelf, att dessa emigrationsskäl icke äro tillfinnandes öfverallt inom Sverige, der man vet att det finnes mången. välmående torpare, likasom äfven. smärre jordegare och arrendatorer som reda sig väl, men att omkring 20 års oafbruten emigrationicke ännu aflägsnat dessa skäl, derom vitna tydligt nog passagerareeller rättare sagdt fraktlistorna från ångfartygen Rollo och Orlando, som gå emellan Göteborg och Hull. Jag säger. fraktlistor, ty. det är ganska säkert, att in tet osjäligt kreatur eller någon varubal kan behandlas med mindre omvärdnad än emigranterna å dessa fartyg. . Detta hårda arbete, dessa ständiga bekymmer med. deraf framkallade mörka. utsigter för framtiden skulle dock icke gjort siffran så hög, ty den svenske bonden är innerligare fästad vid sitt fosterland än kanske mången tror, tillkomme icke tvenne faktorer, den ena underrättelserna om redan emigrerade vänners och bekantas, förvärfvade . välstånd, , dessa underrättelser oftast åtföljda af penninghjelp, och den andra en del af den svenska tidningspressens illa valda medel att motarbeta emigrationen. Men med underrättelser, på hvilka de kunde lita, lofvande en sorgfri ålderdom för dem sjelfva. och en ljus framtid för deras barn, hvem undrar väl öfver att de lemna en jernhård verklighet för att å andra sidan hafvet skapa, sig en ny, men af mildare art? Ganska säkert är dock, att dessa vänners och fränders löftesrika skildringar och penningsändningar. verkat mindre, hade icke, som jag ofvan nämnt, en del af pressen kommit dem. till hjelp. Huru detta tillgått och ännu tillgår. vill jag låta en för 5 år sedan. till Minnesota, Godhue County, ankommen emigrant. sjelf berätta. Hans namn är Petter Jönsson och han är småländing, Det utspann sig nemligen mellan o3s följande samtal vid mitt besök å hans vackra farm: ; : Är herrn tidningdkarl? frågade han sedan jag presenterat mig sjelf. : i Ja, jag reser omkring här för att söka göra mig förtrogen med härvarande svenskars ställning och sedan tala om hvad jag inhemtat. Ö Nå, då skall väl herrn skälla ner Amerika? : Nej, dertill har jag icke ännu funnit någon orsak; jag ämnar fullkomligt opartiskt referera hvad jag sett. Pytt san! Om han skriblerar i bla det, så har hän nog kommit hit för att skälla på Amerika, Nå, men hvarför tror ni då det? Jo, jag vet väl huru de gjorde innan jag for hit; då läste jag huru dom skref ner Amerika, men ge vi bönder äro icke så dumma som tidningsharrarna tro, för vi förstå nog hvarföre bladena låta så. illa bara det är fråga om att emigrera. Nå, hvad skulle det vara? Kors, liksom inte han skulle veta det, om han är en tocken der skriblör!s Jo, ser han det är störharratna, som inte vill mista sina törpare och drängar, som de ha för billigt pris och hålla till hårdt arbete från morgon till qvällj som ställa till att tidningarna skrifva på så sätt. Han kan sjelf veta huru de ljuga och huru lite de ha reda på sig. Innan jag for hit läste jag i ett blad, att det bara var osanning att de här i Amerika betalade 2 och 2!2 dollars om dagen. Vill han nu se här, fortsatte han under det han tog fram en slags kladd från en byrå, så skall jag visa, att jag här betalat .från 3 ända upp till 4a dollars om dagen åt mina arbetare. Derföre Har jag också, fortfor han, under det Han slängde klädden med en häftig rörelso från sig, skrifvit hem att de inte ska tro på hvad tidningarna skrifva, ty de vilja endast hålla bönderna hemma dvar i fattigdom. Jag sökte tasa honom ur hans villfarelse, då han så ville skära hela den svenska pressen öfver en kam; men Petter Jönsson hade nu ef gång fått i sitt hufvud att tidningarna skriblerar för storhartarna?; : (Forts.) STERN DittogånoeRe eh nAlisgn ker.