sågs, att just detsamma och allt detsamma, som finns mer i dessa kalendrar, skulle upptagas i den svenska; med exempel lärer det ju vara vanligt att peka ej blott på identiska, utan äfven på analoga förhållanden. Sålunda ha vi ej framfört något bestämdt önskningsmål om uppgift å fideikommisser. Ins. betviflar, att vi kunna nambgifva den myndighet, som förmår härom lemna fullständig uppgift. Om ins. härmed menar, att sådana uppgifter icke finnas att när sem helst taga på hyllan, så har han otvifvelaktigt rätt i sin förmodan omvår bristande förmåga. Men vill han säga, att de ej kunna åvägabringas, så tillåta vi 088 blott att spörja, om -ej K. M:t, som eger att sätta hela sin förvaltningsapparat i rörelse — hvilket visserligen icke här skulle tarfvas — för inhemtande af statistiska upplysningar, är en myndighet, som vore i stånd: att förskaffa i fråga varande uppgifter, hvilka med hvarje ny statistisk branche lära dela den egenskapen, att ej finnas färdiga af sig sjelfva. Frågan blir således den, om de äro värda att anskaffa, och om den myndighet, som har med statskalenderns utgifvande att beställa, vill derom göra erforderlig framställning. Värt spörsmål, hvarför länsmän, men icke komministrar, anföras i statskalendern, vill ins, besvara dels med en hänvisning dertill, att en gräns nödvändigt måste finnas för ett arbetes omfattning, dels med en erinran, att komministrarnes verkningskrets sällan eller aldrig sträcker sig utom församlingen, medan länsmännens tjensteåligganden äro af beskaffenhet att kunna tagas i anspråk äfven af utom kommunen stående personer. Hvad gränsen angår, hänvisa vi till hvad vi föreslagit om inskränkning i vissa delar af kalenderns innehåll, Vidkommande åter insändarens erinran, må vi väl fråga, om då Stockholms komministrar och kateketer och predikanter, som i kalendern upptagas, hafva en .verksamhetskrets som of. tare, än komministrarnes i det öfriga landet, sträcker sig utom församlingen. Hvilket allmännare intresse kan föreskrifyva, att statskalendern skall upplysa, hvem som predikar på Stockholms stads och läns kurhus eller ä Sabbatsberg? Vi torde ha uttryckt oss illa, då vi föranledt det missförståndet, att vi skulle ha kallat statskalenderns norska afdelning för öfversättning,. Meningen var blott följande. Om denna afdelning utvidgas så mycket, som den behöfver, för att blifva tillfredsställaände, skulle härigenom kalenrderns omfång växa allt för betydligt och inkräkta allt för mycket på ett utrymme, som väl behöfs för.tillökning af den svenska afdelningen. För att blifva tillfredsställande, måste nemligen den norska afdelningen ökas till, eller i det närmaste till hvad den norska kalendern är. När nu en god norsk kalender fins att tillgå, hvartill tarfvas då en svensk upplaga — så hade vi bort uttrycka oss — säsom denna afdelning, bragt i godt skick, i sjelfva verket måste bli? Härå -genmäler nu ins., att norska kalendern utgifves. blott hvartannat år. Vi erkänna, jemte vår på saken icke in verkande lapsus rörande norska kalenderns redaktion, det väsentligare förbiseende, hvartill vi gjort oss skyldige, då vi oriktigt uppgifvit. att norska kalendern utkommer årligen. Men vi våga bestämdt tro, att detta ej kan vara mer olägligt för oss, än för norrmännen sjelfve, och att det utrymme, som lämpligen kan tillmätas åt Sveriges statskalender, bör, om så för dess fuilständighet fordras, uteslutande användas till redogörelse för svenska förhållanden. Skall man emellertid fortsätta med ett bihang öfver Norge, så kunna vi ej annat än såsom en mycket stor brist beteckna, att läsaren der ej finner Norges storthing. Hvad slutligen beträffar öfverflyttandet af statskalenderns utgifvande till statistiska byrån, vore det, motinsändarens förnekände, i vår tanke mycket välbetänkt. En institu. tion, som har kalenderns -utgifvande såsom ett för sin egentliga verksamhet främmande påhäng, kan — såsom erfarenheten intygar — betrakta uppdraget med den indifferentism, hvarpå vi anfört prof, och låta slentrianen råda; Men vi våga betvifla, att statistiska centralbyrån skulle kunna läta förmå sig att till allmänhetens tjenst utgifva en handbok, der man undfägnas med veterligt oriktiga uppgifter. Att byrån med ökade åligganden behöfver ökade arbetskrafter, förnekas ej af oss, som mer än en gång sökt göra rättvisa åt detta embetsverks ansträngda verksamhet.