iförtjenster om Italiens enhet äro stora, hvar man än må säga om motiven, och hans upprätthållande af Kyrkostaten och påfvens verldsliga makt voro eftergifter åt de kle rikala anspråken, hvilka icke tyckas var: utmärkande blott för den napoleonska regi men. Alltifrån Krimkriget var Napoleor likasom genom en tyst öfverenskommelse utsedd till skiljedomare i snart sagdt alla in ternationella tvister och hans och Frankri kes ord voro snart sagdt likbetydande med ödets dom, mot hvilken intet vädjande gif ves. Paris utgjorde under denna lysande tid verldens hufvudstad, dit Europas mäktigaste furstar kommo för att betyga den genom ett fritt folks val upphöjda parvenyen sin vördnad, Emellertid var det jäst ett felsteg på den yttre politikens område, gom skulle leda till kejsardömets och Napoleons fall. Dettafelsteg var den mexikanska expeditionen — företagen i afsigt att genom upprättandet af ett transatlantisekt kejsardöme bjuda den nordamerikanska republikens växande makt spetsen. Den tragiska utgången at detta försök är ännu i friskt minne och det er tt som om lyckans gtjerna för Napoleon gått ned med den beklagansvärde Maximilian och hans efemera kejsardöme. Bunden genom denna expedition, hvilken äfven gaf oppositionen tillfälle att angripa kejsarens hittills oantastliga utrikespolitik, hindrades han att intervenera vid de båda tyska stormakternas anfall mot Danmark 1863, och det våld mot nationalitetsprincipen, hvilket han sålunda nödtvungen mäste tillåta, fick en fruktansvärd hämnd i Sadowa, ouverturen till händelserna at 1870, och i Sedan. Ty hade icke Frankrike varit nödsakadt att overksamt åse Preussens triumfer öfver Österrike, utan kunnat hålla den agressiva militärstaten i schack, skulletrots den Hohenzollernska pretendenthistorien, sannolikt aldrig 1870 års krig ha kommit till utbrott. Genom Napoleons ohjeloliga felsteg hade emellertid detta krig blifvit en oundgänglig nödvändighet och det var rättvist, att han föll ett offer derför, fastän det är djupt beklagansvärdt att Frankrike skulle så svårt hemsökas genom följderna af hans och hans regimes förvillelser och missgrepp. Ettdjupare fall än kan hafva emellertid få af jordens store gjort, och de år han framlefvat derefter, tundanskjuten, ringaktad och öremäl för ett glödande hat, måste i förning med samvetsqvalen hafva gjort hans i? till en fruktansvärd börda, från hvilken ngen annan befriare än döden kunde gifvas, Detta öde bör utgöra ett memento för lem, som efter honom kommit upp på verldsnaktens tinnar, och tjena dem till en varling att i lyckans och fremgåängarnos tid akttaga åen inoderätidn, hvilken rättvisan näste erkänna, att den bortgångne Napoleonilen äfven under-triumfens mest lysande dasar i flere fall icke uraktlät att läggai daVen.