kena blifvit vederbörligen genomgångna. I denna undervisning kan det ju för öfrigt lika litet som i någon annan vara fråga om att-nöta med sådant, som förut är för lärjungen fullkomligt bekant, utan om att lära honom sådant, som han icke förut vet, samt utreda det, som är honom oklart. Modersmålets språklära bör, om undervisningen deri rätt meddelas, blifva äfven intressant för lärjungen, åtminstone i lika hög grad som t. ex. den latinska. Att undervisning i modersmålet utan särskild läsning af grammatik måste, synnerligen när det gäller svenskan, vara förbunden med större svårigheter och tidsutdrägt, än om detta hjelpmedel förståndigt användes, torde icke vara svårt att bevisa. Först och främst äro ju många af de i våra skolor brukade lärooch läseböckerna ingalunda tillfredsställande i språkligt afseende. Vidare hafva naturligtvis olika lärare olika åsigter i språk frågor. Skulle nu enligt hr Bergmans önskan undervisningen i svenska blifva en hela skolans angelägenhet och drifvas på let sättet, att hvarje skollärare, han må undervisa i det eller det ämnet, bör anse sig som lärare i modersmålet (sid. 33), kan ske utan att det funnes någon särskild hufvudlärare i detsamma, så blefve det utan tvifvel ganska illa bestäldt med undervisningen. Den ene gåfve en upplysning då, den andre då, var och en efter sitt hufvud. Dessutom är mången skollärare, som kanske förmår neddela en ganska försvarlig undervising i andra ämnen, så litet hemmastadd sitt modersmål, att han gör detta den törsta tjensten, om han helt och hållet afstår rån att anse sig som lärare i detsamma. — Hurn en sådan undervisningsmetod skulle nverka på barnens intresse för ämnet och: vilka insigter derigenom skulle vinnas, är cke svårt att förstå. Då om någonsin lefve det väl — för att nyttja hr Berg nans ord — ett blandadt(!) chaos af ofull-: tändiga och ytliga kunskaper, 8) ) Se 4:de sidani Några ord om elementarläro: verkens.