oc Sr ROSES OR ERSNATAS FELESEAT SESSSSA TIS ASSSEEES RA holm, hos grosshandlaren Kempe vid Arsenpalsgatan, syntes hon sjelf icke hafva rätt klart för sig, men hemsjuk var hon, detl: märkte jag tydligt, och hon förklarade för mig, att det endast var tillgifvenhet för den familj, hos hvilken hon tjenade, som förmått! henne att så länge stanna qvar, ty hennes besparingar voro redan så stora, att hon i Sveriges kunde betrakta sig vara i goda omständigheter. Hennes husbondefolk var å sin sida lika angelägna att få be hålla henne qvar och hade erbjudit sig att, om hon ville stanna ännu ett år, bekosta hennes resa till Stockholm. Hennes lön var var 3 dollars i veckan, eller hvad som här i Amerika vanligen betalas för goda tjensteflickor, och till denna klass räknas alla svenskor, åtminstone i början af deras vistelse i Amerika, ty när de varit här en tid och lärt sig landets språk, äro de icke sena att tillegna sig alla de pockande egen skaper, som utmärka den tjenande klassen bland amerikanskorna. Dagen derpå företog jag färden ut tilll det 4 engelska mil derifrån liggande komu-: nistsamhället, Vägen dit var synnerligen . vacker. Små täcka bäckar, garnerade afj yppiga löfträd, slingrade sig här och derj fram mellan vidsträckta kullar, dock icke högre och brantare än att; de beqvämligen kunde odlas, de sädesfält som ännu icke voro skördade, stodo dignande under de fylliga axen, och af gkog förekom tillräckligt, för att skydda ländskapet för enformighet. Som man ser hade de med den vanliga samhällsordningen missnöjda icke illa valt platsen för sina sociala experimenter, och när jag kom fram samt for upp på en liten kulle; från hvilken det lilla samhällets samtliga byggnader och trädgårdar voro synliga, kände jag mig angenämt tilltalad af den vänliga och idoga tafla, som öfverallt mötte mina ögon. Det vore eget, tänktejag för mig sjelf, om det verkligen skulle lyckats dessa menniskor att lösa det sociala problemet, och om endast frid och lycka skulle herrska här. Att emellertid frid mot den yttre verlden icke måtte vara någon utmärkande eller åtminstone allmän egenskap, kom jag snart underfund med, ty en hund, som ätföljde mitt åkdon och som medelst vänliga gläfsningar syntes vilja säga att han delade min första uppfattning, hade icke hunnit långt i sina glädjeyttringar, förrän en groflemmad, svartmuskig fransman kom utrusande ur ett af de små boningshusen oeh började att med stenar attackera det stackars djuret, som helt förvånadt och förskräckt öfver ett så oväntadt emottagande, lade svangen mellan benen och gnodde aft, lemnande mig qvar att reda mig bäst jag kunde, Sedan fransmannen på så sätt affärdat hunden, mötte han mig med en hård, hvass blick, som förtog mig lusten att göra någon fråga, och gick åter in. till sig: Som man ser var det första emottagandet just icke det angenämaste, men jag lät in galunda förbloffa mig deraf. Har jag en gång kommit hit, tänkte jag, skall också intet afskräcka mig från att taga reda på receptet till det nya jordiska paradiset, Jag for således djerft upp till fagaden af det största huset, eller rättare uttryckt det enda stora huset, och band mina hästar vid eit lummigt träd, som beskuggade den balkong som löpte längs efter husets åt ett slags torg vettande sida. Jag såg mig omkring för att blifva varse någon, jag kunde tilltala, men med undantag af några ungar, som, åtminstone hvad beklädnaden beträffade, lifligt erinrade om oskyldighetens tillständ i det första paradiset, kunde jag icke blifva varse någon mensklig varelse. Det såg nästan ut som om den lilla koloniens medlemmar redan skulle tröttnat på att vara lyckliga och begifvit sig af. Jag steg emellertid uppför trappan till det hus, utanför hvilket jag befann mig, för att i detsamma follfölja mina spaningar, och inkommen i en stor sol på nedra botten, fann jag i densamma 3 eller 4 qvinnor, sysselsatta med tvätt. Jag närmade mig dem artigt med batten i hand och tillfrågade dem, hurdvida de kunde gifva mig någon upplysning om, hvarest jag kunde träffa monsieur le president. De betraktade mig med en föga gästvänlig blick samt svarade helt kort, att de icke. kunde lemna mig något besked derom, utan hänvisade mig att gå till biblioteksbyggnaden, der troligen någon vore till finnandes. som kunde besvara min fråga. De sträckte likväl sin artighet så långt, att de pekade ut den ifrågavarande byggnaden, som låg på ungefär 50 stegs afstånd och såg t annat än imponerande ut. Jag gick naligtvis dit och genom en låg, trång och lig dörröppning inkom jag i ett mindre utan annat tak än det, som hvilade på akresuingen, samt med intet annat golf än et, som den-tilltrampade jorden erbjöd. Längs efter väggarne voro hyllor uppslagna, på hvilka ett icke obetydligt antal böcker voro uppstälda; jag såg bland dessa Rous seaus, Michelets, Dumas m,fl. arbeten, och midt på golfvet stod ett rundt bord betäckt med tidningar och tidskrifter, bland hvilka förra jag observerade la Republique Francaise, I ett inre hörn af rummet var likaledes ett: bord med skrifmaterialier och vid detta sutto tvenne män, till hvilka jag atresserade mig med frågan -huravida de trodde det vara möjligt för mig att få se presidenten. Är det något enskildt ni önskar tala vid honom om, svarade den enej en ung man med ett fint intelligent utseende; i det han artigt bjöd mig en stol. I sh fall, forsatte han, beklagar jag att presidenten. för när: varande icke är tillstädes; är det. deremot något som rör koloniens angelägenheter, så kan ni adressera er till mig. Jag upplyste honom, att jag var en främling, gom reste för att bese landet, och att endast nyfikenheten hade drifvit mig dit, att jag gerna skulle önskat träffa presidenten, men att jag vore tacksam, om den person jag hade äran att tala vid ville stilla min nyfikenhet med att besvara nägra af de frågor jag önskade göra. Det skall vara mig mycket kärt, sva: rade han, men om er tid tillåter er vänta, torde presidenten vara här om en Half timme eller så. och han är utan: tvifvel den rätta mannen att lemna de underrättelser ni önskar; emellertid skall jag, om ni så vill, föra eder omkring i kolonien. Jag tackade naturligtvis och åtföljde min ciceron, som först förde mig upp till: det ifrioavarande stora huset. Detta är. sade