Preussen? Hvarför nämnes, under Italie prinsessan Maria Elisabeth som enka å 1855, då hon sedan 1856 är gift med ma kis Rapallo? Hvarför fördöljes för den sver ska allmänheten, att drottningens af Dar mark syster. prinsessan Augusta är gif med baron Carl Fredrik Axel Bror Blixer Fineke till Näsbyholm och Dallund, en ma som ej blott skrifvit om, hur man skall gör Skandinavismen praktisk, utan också, s! som svensk baron, försökt sin lycka och ef annat slags praktisk skandinavism på sver ska riddarhuset, och som derför inför sver ska ögon är mycket, mycket intressantar än hela dussintal af mer eller mindre rege rande hertigar m. m.? Till en början trodde vi, med tanken p Neipperg, Rapallo och Blixen-Fineke, at furstliga mesalliancer voro förbjudna — svenska statskalendern. Men så föll blic ken på Hohenzollern-Hechingen, bland hvar medlemmar vi göra bekantskap med enkai efter en viss baron von Burg-Feistritz, pi Hohenzollern-Sigmaringen, som skänkt mar kis Pepoli en hustru, på sjelfvaste England der ganska riktigt markisen af Lorne nämnej som regerande drottningens måg — och sf dugde den försokta förklaringen ej längre. De kan då, från den ståndpunkt, der vi för tillfälle pligtskyldigast stält oss, ej vara något kon venansbrott att yrka på större fuilständig het i dessa högvigtiga detaljer. Att vi hysa uppriktigt deltagande för fullblodet, ha vi på tal om ett annat slags ätter visat. Äfven hos menniskor har def sin oförnekliga vigt, ej blott hos andrs kreatur. Nu lärer det väl förhålla sig så att det i både ena och andra fallet går ut före med den der fullheten. Från den sidan sedt, knyter sig till tillförlitliga genealogisr ett särskildt intresse, som visserligen må vara sorgligt, men icke derföre är mindre verkligt. Af detta skäl kunde man öuska, att det nu alldeles undanskjutna gamla Holsteinska huset toges till nåder af vår statskalender. Till helsosam skräck och eftertanke skulle läsaren då finna, hur en dame af detta hus är gift med professor Esmarck i Kiel och huru köpmannen Eisenblat i La Guayra lyckats insmuggla en sin dotter i samma familj, hvarom allt man väl må i sin bjertans bedröfvelse utbrista med Wessel: 0g er det ikke smukt, saa er det ganske sandt. Innan vi lemna denna afdelning, hemställa vi vördsamt, att Polens namn måtte få stafvas på det enda sätt som är rimligt, let sätt hvarom härledningen, uttalet och bruket (utom statskalendern) äro ense, samt att en af stormakterna måtte förunnas att få tillgodonjuta sitt rätta namn. Hvarifrån statskalendern hbemtat sin meningslöshet England eller Stora Britannien, må den förklara, som mera än vi öfvat sin skarpsinnighet på lösningen af den sortens problemer. Ursprunget må vara hvilket som helst, så behöfver oresonligheten afhjelpas. Det är i sanning betänkligt, att intetdera vt de alternativa namn, statskalendern för förnöjande ombytes skull vill lära oss att begagna, är det rätta! Det förra är antigveradt — nemligen i den betydelse, hvari let här står, eller såsom den statsrättsliga oenämningen för en medlem af det europeiska staissystemet — sedan etthundrasextiofem wr tillbaka, då England och Skotland före1ades till ett rike under det nya namnet Great Britain eller united kingdom of sreat Britain, Det senare åter är antiIveradt sedan realunionen med Irland år 1800, då det förändrades till the united kingdom of Great Britain and Ireland. 3akom den förra af dessa namnförändringar igger en af den moderna historiens största illdragelser, och att äfven den senare åtninstone betecknar någonting verkligt, om in ej till sina följder lika stort eller lika yckligt, borde statskalendern dock ej föreka; eller äro kanske Daniel OConnell enlast en mystisk person, the repeal ett ord 1itan betydelse och Fenierna tilläfventyrs iamnet på ett litet lustspel? Vända vi oss nu till kalenderns öfriga lelar, sä skulle vitro; att redaktionen med ,erömlig noggrannhet följt timade föränIringar inom förvaltningen, eller kanske ättare begagnat de från olika håll insända uppgifterna. Anmärkningarna här vid lag sälla blott, att många goda saker, som man Blägar finna i andra länders statskalendrar ch hvarigenom dessa göra skäl för namnet statshandböcker,, blifvit förbigångna. För emförelses skull hänvisa vi till den norska ich i synnerhet till den danska statskalenlern. Hvem som företager en sådan jemörelse skall finna, att det ej bör vara svårt ller kräfva mycket utrymme att meddela n kort redogörelse för hvarje embetsverks och inrättnings organisation — uppgifter m gällande instruktioner, om lönebelopp, mm arbetsfördelningen m. m, Utom alltsålant finner man i den danska kalendern anviennitetslistor, förteckningar öfver bankers n, fl. bolags styrelser, uppgift om fideikomnisser och större jordegendomar, historisk idstafia för sistförflutna året, förteckning sfver märkligare aflidna personer o, s. v. I norska kalendern lägga vi märke till en desaljerad framställning af flottans styrka; en lylik uppgift i svenska statskalendern blefve säkerligen välkommen, så mycket hellre som ngen annan officiel redogörelse står till ill buds, än den klassificerade namnförtecking, som statsrevisorerne pläga anskaffa ch i sin berättelse meddela. Förgäfves söka vi i statskalendern något pår af den kommunala förvaltningen med indantag af stadsstyrelserna. Skulle ej landsingen och de större städernas kommunala epresentationer, åtminstone de med landsingen politiskt likstälda, förtjena en plats kalendern? Bland inrättningar för veenskap och skön konst sakna vi fornminnesöreningarna och Göteborgs museum — man