N Bland statskalenderns brister ha inga s starkt fallit i ögonen, och detta med löjlig hetens otvetydiga sken, ej heller några si starkt öfverklagats, som de befängdhete hvilka vidlåda uppgifterna om främmand stater och främmande regentätter, det ä den afdelning, som har till öfverskrift: Ut ländska kongliga (kungliga?), kejserliga oc! regerande furstliga hus, en rubrik som tyc kes vara enkom vald, för att slippa förråda att verlden äfven räknar stater, som är nog olyckliga att icke alls hafva några så dana der hus. Vi kunna mycket väl för stå, att republikanska inrättningar och be nämningar på åtskilliga håll äro en vådlig styggelse, men när styggelsen är ett fak tum, till och med stundom ett ganska be tydande politiskt faktum, såsom när den bäj namnet Frankrike eller Förenta Staterna så är det kanske ändå icke skäl att låtsa icke se den. Till och med Schweiz bryr sig den svenska allmänheten helt visst mera om än det frågar efter de stormäktiga huser Monaco och Reuss-Schleiz, eller det klart skinande Liechtenstein. Visserligen kan invändas, att ganska många, som aldrig lärs sig ens flertalet enropeiske monarkers namn icke behöfva anlita statskalendern, för att få veta hvad sg chef i Frankrike ten i Nord amerika. att det således är onödigt a ra deras namn. Men vill man följdriktigt utföra den grundsatsen, så behöfver väl ej heller Sveriges konung namngifvas i Sveriges statskalender, ty det bör antagas, att hans namn är lika allmänt kändt i Sveriges bygder. Må man behålla sin fördom och sin fasa oqvalda, men komma ihåg, att statskalendern ej har till uppgift att lemna någon handledning i den spekulativa statsläran. Denna många gånger påpekade barnslighet är långt ifrån enda anmärkningen mot ifrågavarande afdelning. Jemte hvad den felar genom förtegenhet felar den också, och värre, genom att ej tala sanning. Eller hvad är meningen med förteckningen öfver huset Bonaparte, der man läser, att Napoleon III utropades till fransmännens kejsare 1852, eller med den mer än fyra sidor länga öfver huset Bourbon, der Isabella uppgifves såsom drottning af Spanien, Frans 1I såsom konung af Neapel o. s. v.? Dessa falska uppgifter låta sig ej genom något ord rytteri bortförklaras: formuleringen är densamma t. ex. i fråga om storhertigen af Baden (storhertig den 5 Sept. 1856), som för Frans II (efterträdde sin fader såsom konung af Begge Sicilierna 1859), densamma för Napoleon (utropad till fransmännens kejsare 1852), som för Hellenernas konung (utropad konung af Grekland 1863), för f. d. hertigen af Nassau (tillträdde regeringen 1839), som för konung Amadeo (utropad 1870, tillträdde regeringen 1871). Här fins ej möjligheten af undanflykt: Statskalendern erkänner ej folkviljans handlingar, verldshistoriens dom, fullbordade politiska fakta, utan förkunnar obesväradt, hvad hvar man vet icke sant vara, Om det nu anses så öfvermåttan oundgängligt att i statskalendern uppföra alla dessa hus, som blifvit depossederade, kan man då ej åtminstone gå litet mera anständigt till väga, och i en särskild lista anföra dem för hvad de verkligen äro? Den pietet, som är ömmare mot afsatta furstehus, hvilka skulle fara bäst af att få helt och hållet glömmas, än mot den historiska sanningen, har emellertid lidit ett undantag, hvilket är egnadt att framkalla åtskilliga betraktelser. Vill man för framtiden offra fyra sidor på huset Bourbon, för att ej tala om åtskilliga andra fördettingar, så hemställes vördsamt, att man måtte upplåta t. ex. fyra rader åt huset Vasa, som synes vara jemnt upp lika berättigadt, som bourbonerne, till en plats i den officiella svenska statskalenderns förteckning öfver kungliga, kejserliga och regerande furstliga hus, Eller fins någon särskild orsak för uteslutanåe af huset Vasa, kunde väl en liten parentes egnas, för en enda gång, till förklaring af förhållandet, ty vi våga svara för att allmänheten ej derförutan begriper det. Nog måtte väl prinsens af Vasa existens vara konstaterad, eftersom han för icke så länge sedan gaf anledning till en af de många noter, som en viss svensk utrikesminister helst hade bort lemna oskrifna. Hvarför är då denne furste med anspråk glömd, under det f. d. hertigen af Nassau omtalas, ehuru han icke har några sådana, ehurn han uttryckligt resignerat under händelsernas afgörelse och gifvit tillkänna sin Ergebung in den Willen der Vorsehung (jomför dagordern till Nassauiska trupperna den 8 Sept. 1866)? Men lätom oss för ett ögonblick taga plats på deras ståndpunkt, som råda öfver statskalendern, och för hvilka ett furstligt hus är höjden af det intressanta. Äfven från den ständpunkten kunna anmärkningar göras mot den afdelning af kalendern, hvarmed vi nu sysselsätta oss, Se här några frågor: Hvarför saknas hela yngre linien af hu set Waldeck? Hvarför angifves ryske tronföljarens äldre sons födelsedag efter nya, men åen yngres efter gamla stilen? Hvarför äro turkiska sultanens barn uteglömda; nog äro de väl lika autentika som diverse i kalendern upptagna furstliga småparvlar? Hvarför nämnes ej, under Wiirtemberg, att hertig Alexander Paul Ludvig Constantin är gilt; en hans son med grefvinnan Hohenstein, fursten af Teck, är ju ingift i det engelska konungahuset? Hvarför nämnes ej, att konungens af Wirtemberg halfsyeter Maca är enka efter grefve Alfred Neipperg? Och kvarför är den till samma hus hörande hertig Wilhelm Fredrik Filips ätt utesluten, af hvilken en medlem varit gift med prinsessan Theodolinda af Leuchtenberg? Hvar fn maddalag pj att nringsagggan Mariana at!