rätt begagnade hon ej. Hon kräfde af honon samma vördnad som af de andra. XKejsarinnar är väl bevandrad i kinesiska litteraturen, syssla; sjelf med författarskap och blef som flicka pris belönt för en afhandling. En morgon, strax efte; bröllopet, då hon satt sig till skrifbordet, för at göra utdrag ur kinesiska författare, då en hof embetsman inkallade henne till frukosten. För törnad vände hon sig om och frågade, om hor för så simpla saker som mat och dryck skulle afbrytas i sin höga sysselselsättning. Denna hi storia kringlöper i Peking och upptages icke illa af folket, som tycker om att deras herrskare egna litteraturen sin hyllning. Några af kinas kej sare hafva varit författare, och folket minnes detta med stolthet. Den 21 December, då, enligt kinesiska alma nachan, vintersolståndet inträffar, fullgjorde kej saren sina öfverstepresterliga förrättningar i -Him melens tempel:, Nästkommande Februari bli han myndig och öfvertager regeringen. — Den norska qvinliga aposteln. För nå gon tid sedan berättade A. B. efter en korre spondens från Wasa om en norsk qvinna, som nyligen till fots passerat Wasa på väg till Ryssland och Turkiet. Hon har sedan passerat Hel. singfors och tillbragt äga dagar der. I Pors: grunds Blad för den 22 November läsas nu föl Jande meddelanden om denna qvinna: Den omnämnda, ganska märkvärdiga van drerskan, hvilken heter Guria och är bonddotter från Vors, gästade Porsgrund och grannbygderna vid påsktiden detta år. Vid ung ålder utvandrade hon till Amerika. Gripen af religiös väckelse derstädes omkring år 1860 började hon, efter, såsom hon menar, omedelbar kallelsefrån Gud att vandra omkring i Amerika såsom predikant och höll på dermed i 8 år, uppehållande sig en kort tid på hvarje ställe och varsladeblott om att yttersta dagen är nära och att det gällde att om ända sig. Derpå begaf hon sig till Enoropa, kom öfver England till norra Frankrike, derpå in i Rhenländerna, fängslades i CobJenz för det hon midt under kriget på gatorna predikade om Guds dom, lössläpptes och gick öfver Alperna samt höll sitt intåg i Rom på samma gång som Victor Emannels trupper, hvilkas strid emot påfvens soldater hon bivistade, kom efter en liten tur i Italien in i Österrike p. 8. v. samt slutligen genom Danmark och Sverige till sitt hemland. Så ungefär beskref hon sin resa: Hon talar flytande engelska och italienska samt ganska godt tyska. Hennes italienska lär dock vara allmogespråket. Hon uppträdde endast med en bön i bönehuset på påskdagsmorgon, efter det de flesta af församlingen hade strömmat ut, och var mycket anspråkslös i sitt uppträdande, såvida man ej angrep hennes kalJelse och motsade henne; men gjorde man det, så närmade hennes svärmeri sig det mest vanvettiga högmod i det hon tillade sig en profets och apostels fulla rang, satte sitt ord vid sidan af bibeln och ville tillegna sig nästan en verldshistorisk betydelse, Guds ord kom för första gången till Rom med henne-, säger hon; nu säljas biblar der, hvilket icke härleder sig af åfvens fall, utan af att hon ditfört dems o. 8. v. on har en för en norsk qvinna af hennes uppfostran ganska ovanlig kunskap i historien o. 3. v., men af sin halfkanskap i många ämnen förledes hon till många felaktiga och galna påståenden.Oaktadt hennes subjektiva ärlighet både i smått och stort icke bör betviflas, har hon dock säkerligen förutom andligt högmod en naturlig nyfikenhet och starkt utvecklad vandringslust, hvarjemte ett slags andligt, fastän ädlare teatersinne kommer med i spelet. I Skien tog hon. då bon uppträdde i frimenighetens: bönehus, sig och sina resor till text. Hon ville ibland med all makt förfäkta att hon var -lutherskoch straffade alla sekter-, men man misstager sig ej då man säger att hennes ståndpunkt var ett sammanrördt allmänkyrkligt-. Hon ämnade sig nu till Turkiet och Asien.: — Lady Beaconsfleld, engelska statsmannen Disraelis hustru, om hvilkens död ett telegram underrättat äfven den svenska allmänheten, berofs i största enkelhet den 18 i förra månaden i Hughenden. Utom den sörjande enklingen åtföljde hans privatsekreterare Corny och hans vän Philip Rose kistan till grafven. Från mångal håll hade man sändt kransar och blommor till Hughenden, deribland en utomordentligt dyrbar rans från friherrinnan Rothschild. Disraeli hade förut mottagit i bref och telegram sorgbetygelser från Enropas fiesta framstående statsmän och politiska ersonligheter m. fl. Lady Beaconsfield var vid sin död 83 årgammal, Hon var 15 år äldre än sin man, med hvilken hon. såsom ena efter parlamentsledamojen Lewis, år 1839 ingick äktenskap. Disraeli var då ännu temligen okänd och föremål för mångas åtlöje på grand af sitt excentriska väsen och sitt djerfva uppträdande trots sin fatti dom. Lewis enka. en qvinna med sällsporda sj ilsgåfvor och en högsinnad karakter, skänkte honom sin hand och sitt hjerta. Derigenom kom han i en gkonomisk ställning, som tillät honom att uteslutande och sorgfritt egna sig åt plit och den sköna litteraturen. I Disrae is alla senare politiska och litterära triumfer hade hans hustru en väsentlig andel, fastän hon aldrig ville tillstå det. Mellan dessa makar rådde ett nästan romantiskt förhållande af kärlek och ömsesidig hängifvenhet. Times berättar att då Disraeli en afton, åtföljd af sin bustru, åkte till parlamentshuset, der han skulle hålla ett tal af stor betydelse, inträffade att kusken så obetänksamt siog igen vagnsdörren, att ladyns finger deryvid krossades. Oaktadt den häftiga smärtan, låtsade hon om ingenting, emedan hon visste att. hennes manelest blifvit orolig och förlorat: sin fattning, så ad ändig för honom onder det förestående parHÖG, Ne rammenträdet. När han stigit ur vagnen, lät hon fort kv Sig Höm:, Vidare berättas alt ja — Hl denna värdighet me pov tone upphöjdes hod drottning V ictoria i 1868, då Disraeli frånträdde nremiorministorpö i: sten — i flera år dolde för sin matt att i BOR de ar kräfta. Disraeli hade slutligen upptäckt Åen N sorgliga hemligheten, men kunde plårig få modig av tala med henne derom, Engelska folket har,; allmänt visat deltagande i anledning af denna I utmärkta qvionas bortgång. Å å — Tryffeln. Tryffeln är en svamp, hvilken ! redan home och romare k . Dioskorides b beskref tryffelns. utseende och anförde att den uppgräfdes ur jorden och hvarken hade stjelk, blommor eller blad. Den cyreniska tryffeln från Afrika var utvändigt hvit, men ändock af fin smak och Inkt. Enligt Plinius den äldre uppsöktes tryffeln vid höstens början. Det nu va-l rande Piemont frambringade ad den tiden tryffel i stor mängd till kejsarnes och senatorernes bord. Etter romerska kejsarrikets fall försvann tryftola ur bruk med den gamla givilisationen; de PORN Se svd