I grafer i förbundsförfattningen, som röra , I konfessionella förhållandena, skall blifi ; skarpare mot de klerikale än i det för , I förslaget, ty de liberale katolikerne ford: .) med mycken bestämdliet, att man skall fö I Säkra jig möt det påfliga hofvets öfverdrift anspråk; tt man för öfrigt icke hellör andra områden hyser någon afgjord mo I vilja för utvidgandet af förbundets komp -I tens, om man blott erhåller tillräckligt be I tryggande garantier för att kantonerns I sjelfstyrelse ieke lider något intrång, syne äfven deraf, ätt en lag, som uppdrager I förbundsrådet ätt bevilja jernvägskoncessi I rer blifvit antagen af förbundsförsamlingen I båda kämrär med åtor pluralitet, i stände: rådet med nära tre fjerdedelar af samtlig Irösterna. Ett annat lagförslag, som fran lades, uppsköts till nästa sommar. Det rörd en löneförbättring med i medeltal 25 proc för förbundets embetsmän i anledning af d stigande priserna på lifsförnödenheter. De beslöts, att när man blifvit ense om löne beloppen Skall förhöjningen inträda frå den 1 Jan. 1873. Man beräknade nemligen att priserna på lifsmedel, sedan den nu gä! lande aflöningsstaten antogs, stigit med 4( procent, ja — i fall man håller sig tillpri serna för ögonblicket — till och med 50. Om rörelsen bland jordbruksarbe tarne i England skrifver Le Nords kor respondent i London den 15 dennes följan de: aLedarne af jordbruksarbetarnes före ningar hafva tagit tjuren vid hornen; i stället för att i tidningarna besvara de bs Styllniogar, som anhängarne af det gamls systemet riktade emot dem; hafva de under stält sin sak den offentliga meningens dom stol genom att ställa sin agitation under beskydd af flere gentlemen. som representera alla samhällklasser och hafva uppmar nat hela nationen att uttala sig om lagligheten af deras fordringar, För detta ändamål hölls den 10 ett möte i Exeter Hall, Man säg der erkebiskop Manning bredvid Bradlaugh och Patter. Parlamentet representerades af Samuel Morley, Thomas Hug hets, Mandella och sir Charles Dilke. Att skomakaren Ödger äfveil var närvarande faller af sig sjelf Mötet var i det hela karakteristisk. och mycket imponerande, i och för så vidt som det visade, att jordbroksarbatarne icke stå ensamma, utan att den fråga, som de väckt, håller på att blifva en verklig och nationel fråga. Josef Arch spelade, som man lätt kan tänka, en mycket vigtig roll i denna fredliga demonstration. Han yttrada sig med sin vanliga moderation, men de konklusioner, till hvilka han kom, voro emeilertid mycket radikala, Han yttrade icke ett enda ord mot landets politiska institu:ioner; hans angrepp var uteslutande riktadt mot de sociala institationefna, som efter hans påståendo döma fertälet af be folkningen till att lefva i nöd och elände från vaggan till grafven. Hsns argumenta tion kan i korthet sammanfatias sålunda: Förpaktarne påstå, ett deras förpligtelae till godsegarne gör det omöjligt för dem Att giva sina arbetare högre lön. Hvarför inse då icke förpaktarne, att den fråga, som wrbetarse hafva väckt, äfven är deras sak? Hvarför vilja de icke ansluta sig till arbe rne för att begära reformer, som kunna ndra deras ställning till godsegarne på samma gång proletariatets lefnadsförbiglanlen förbättrades? Förpaktarnes motötnd ir ett nytt bevis, att anfallet måste riktas not hela lagstiftningen om grundegendo men. Jord bruksarbetarne hafva sjunkit så djupt, att heroiska medel måste användas för att yfta dem; ty att något icke kan uträttas ill deras fördel under det bestående systenet, bar erfarenbeten visat. andra sidan afva jordbruksarbetarne fullt och fast beslutit att icke längre finna sig i det olänliga, förnedrande lif, de föra. Emot ett såant tillstånd gifvas blott två medel: En eform af agrarlagarne eller utvandring. Om e herrskande klasserna vägra att gå in å de nödvändiga reformerna, skola dock cke arbetarne derför gripa till revolutioära medel, utan utvandra i massa, och föraktarne skola då få pe, att de för att undå den svårighet, som daglönen framallar, hafva skapat en ny, af mycket kinigare beskaffenhet. Erkebiskop Manning örklarade, att ban med glädje omfattade ilfället att uttrycka sin sympati för jordraksarbetarnes föreningar, och Bradlaugh enade, att mötet icke borde upplösas förr n det antagit en rerolution, i hvilken afkaffendet af de bestående agrarlagarne be;cknades som ett conditio sine qua non för varje förbättring af landtbefolkvingens vilor. Detta försök lyckades blott till hätfen. Mötet ville icke gifva sig in på det olitiska området; men det var emellertid itt art se, att flertalet var af samma åsigt om Bradlaugb, hvars resolution slutligen ntogs på ett mycket oregelbundet sätt. lutresultatet af mötet var, att man antog tt allmänt uttalande till förmån för jordruksarbetarnes rörelse, som man lofvade tt understödja på det mest energiska sätt enom penningbidrag och personliszt bistånd. lderman sir John Bennett yttrade slutlien, att detta möte, i hvilket man för första : ingen diskuterat agravförhållandena i en: fentiig församling i Londor, icke skulle litva det sista och att publiken snart skulle . lifva i tillfälle att underkasta förpaktninga-: ;garne, agtlagarne o. sg. v. en allvärlig. iskussion. Daily News och de andra orgaerga för ultraliberalismen äro belåtna med etta resultat, som öfverensstämmer med ras uppfattning af den agrariska frågan: danefter, säga de, skall det icke vara öjligt att förbise denna fråga, och parlaentet skall blifva tvunget att sysselsätta g med det af Josef Arch uppställda pro-i emtet. Är det sannt eller icke sarnt. attl!