hvars makt har sin källa i den ärftliga rc ligionen. Denna gaf ensam heliga ansprå på herrskaremakt. Hon allena förlånad eganderätt och berättigade till att vara bo! gare och embetsman. Eupatrider och patr cier voro ensamma prester och domare. Konungavördighetens upphäfvande var de första revolution, som skakade den gaml religiösa samfundsbyggvaden. Sprängninge: af gens blef den andra. Förstfödslorätte: försvann; de yngre grenarne skilde sig frå hufvudmannen och gjorde sig oberoende clienterna lösgjorde sig. Antalet af dem som stodo utanför de religiösa familjerna blef större, och med antalet växte de lägr klassernas betydenhet och anspråk. Aristo kratien blef efter hårda strider tvungen at uppgiiva sina företrädesrättigheter och sir makt. Historien om dessa strider är dunkel och mäste vara så, enär de föregingo i famil jernas sköte. I Athen synes de lägre klas sernas frigörande hafva varit Solons verk. ty i sina verser berömmer han sig af at! hafva uppryckt de råmärken, som gjorde jorden till trälinna, d. v. sg. gjorde den till eupatridernas oafbändliga egendom, och att hafva frigjort dem, som på denna jord ut etodo en grym träldom och darrade inför sin herre, . Mod de lägre klassernas inträngande i den religiösa staten, är dennas urgamia författning förstörd. De strider, som efter den tiden söndra menniskorna, gäller ej längre religionen. De gälla egendomen och makten: det är kampen mellan rike och fattige. Ännu bibehKlla sig de samla stats formerna och med dem de urgan sligiösa bruken genom flera århundraden. Men tron på de gamla gudarae är död; filosofien har dödat henne och på samma gåvg gitvit menandra idger om sin rgtällning på jort deu, än de som maådelades af forntidens statsreligioner. DÅ kommer till sist kri stendomen och omstörtar de lokala kulterna, och efter hand försvinna de gamla a i det rorserska vildet. hafva sökt att i möjligaste korthet redogöra för tankegången i Staten i Foruiden, Som läsaren sett, har det endast blifvit ett torrt skelett, som ej kan gifva den aflägsnaste föreställning om hr Coulanges sätt avt utveckla sin id6. Om hans tok gäller i högre grad än om de flesta andra, att det är nödvändigt att läsa boken, för att om den bilda sig en föreställning. Den trotsar sammandvagning, ty ramställningen är redan i yttersta grad sammanträngd och tankediger. På samma räng är dess stil sådan, att man kunnat yttra om den, att det är historia med romnanens behag. Hvad innehället beträffar, hafva till och ned tyskarne erkänt, att den lärdom, hvarom hr Coulanges bok vitnar, är verkligt vetydande, Att den grundtanke, som gewomgår hela boken, är lika riktig som uy, ierom kan ej vara tvifvel. Motsägelser unna utan tvifvel göras mot författarens olkniag i vissa detaljtrågor, men den lelazde tanken stär hädanefter fast, och, hvad iken angår, så skulle, som den beömde ekonomisten Henri Baudrillart utycker sig, mycket få af dem, som heta sig med att bedöma böcker, vara i ind at kriticera br Fustelde Coulanges. för vår del erkänna vi gerna att Vi ej Ihöra detta fåtal; men det oaktadt tro vi s lika förtjsuta af tacksamhet af en och Ivar som denta anmälan föranleder att göra ekantskap med Staten i Fornatiden. Så väl af företalet. ynes att ör a som af sjelfva boken n gjort silt arbete con gt i ämnet. Ett väl vår å en solid utstyrsel göra stet angenämt äfven i yttre hänseende. ERIOSKSOTNATTNSNSRRULNDN