EN GAMMAL KAROLIN.) När jag nu berättade gumman om dessa fyra grafvar och undrade hvem det deruti befintliga måste tillhöra, efter hon tillförne svurit sig ingenting Ha nedgräfvit, och att jag alltsammans vore sinnad att afföra låta till regementsmagasinet, blef hon nästan ifrån sig och som skulle hon fått slag, fallandes mig om knäna och bad jemmerligen att jag dock för Kristi skull icke ville göra henne olycklig; hon ville gerna med sina egna hästar och bönder låta tillmagasinet afföra så mycket hon var taxerad för, om hon allenast måtte få behålla det öfriga. Jag låddes då intet kunna tro, att det var hennes, emedan hon förut sig så bårdt förpligtat, utan bad att hon ville gifva mig en förteckning på alltsammans, att jag vid grafvarnes öppr nande kunde se, om det deruti fanns stäm de öfverens med samma förteckning, hvilket hon ock straxt efterkom, Derpä ville jag rida till regementet att aflemna rapport om alltsammans, sedan jag med mina trenne soldater lät bevaka grafvarne att ingen gkulle komma vid dem; men den sorgbundna frun föll mig åter om knän och bad mig att jag ville innehålla med rapporten ett par dagar och intet låta öppna grafvarne, hon ville utom dem skaffa mig inom en veckas slut ifrån gina bönder allt hvad hon utgöra borde, Jag lät af hennes böner och jemmerfulla ätbörder beveka mig, med förbehåll, att hon inom förenämnde tiden ville öranstalta om penningarnes erläggande samt proviantens och fouragets aflemnande i magasinet, som hon mig än ytserligare försäkrade. Tvenne dagar derpå kom alltsammans till egendomen och tillika hennes dotter ett alltför täckt och agreabelt fruntimmer, hvilken ock. strax föll mig med sådana bevokliga ord och. åthäfvor om halsen, bedjandes jag ville af hennes hand emottaga det ) Se Aftonbl, JM 298,