STOCKHOLM den 18 Dec. Det af oss här om dagen omnämnda radikala manifestet, som fordrar franska nationalförsamlingens upplösning, är undertecknadt af 26 deputerade af den republikanska venstern och 60 af det radikala partiet, bland hvilka Louis Blanc, Gambetta, Cremieux och Quinet. Det är riktadt till hela landet och omordar i inledningen den oro och upphetsning, som herrskat under de tre senaste veckorna, och som framkallats genom de monarkiska partiernas sträfvanden att binda händerna på republikens regering. Manifestet beklagar, att för samlingen icke antagit vensterns förslag år 1871 om republikens definitiva proklamerande, emedan man i sådant fall skulle ha undgått de nuvarande förvecklingarna. De radikale representanterna fortsätta derefter sålunda: Församlingens upplösning, genomförd på laglig väg, är vårt syftemål och tillika nationens uttryckligen förklarade vilja. Vi förklara öppet och tydligt, att vi icke vilja begagna något medel, som går ut på att utöfva en våldsam påtryckning. Vi ogilla alla maktmissbruk, från hvilken sida de än må komma. Vi äro fiender till oordningen, derpå ha vi sedan två år gifvit talrika bevis; ty man har funnit oss samlade omnkring Thiers regering, hvar gång hon varit hotad. Vi fordra, att landet skall fortsätta vårt verk, att det genom nya val skall konstituera en mäktig majoritet, som är i stånd att skänka republikens regering ett kraftigt bistånd och betrygga nationalviljans fredliga triumf och de republikanska institutionernas stabilitet. — Medborgare! Eder fosterlandskärlek har kommit oss till bjelp. Genom edert nit försäkren I den allmänna meningen om segern. Betänken således och glömmen icke, att petitionsrätten är okränkbar, och att hennes utöfning garanteras af landets lagar. Den är oskiljaktigt förbunden med nationalsuveränitetens princip. Att angripa denna är att angripa sjelfva den allmänna rösträtten. Vid nationalförsamlingens sammanträde den 9 dennes, då budgeten för den allmänna undervisningen diskuterades, yrkade deputeraden Delpit, att anslaget för folkskoleinspektionen skulle minskas med 5000 fres, emedan till inspektor blifvit tillsatt en person, som beskyldes för ateism. Undervisningsministern hade nemligen till denna befattning utnämnt den bekante frisinnade religiöse skriftställaren Buisson, som förut varit professor i filosofi uti Neufchatel!, men under fransk-tyska kriget återvände till fäderneslandet och deltog i dess försvar så som simpel soldat samt sedermera valdes till medlem af nationalförsamlingen. För några år sedan, under sin vistelse i Schweiz, utgaf Buisson en skrift, i hvilken han skarpt kritiserade undervisningen i Biblisk historia i skolorna och betonade att sjelfva begreppet om en särskild helig historia som skall följa andra lagar än den öfriga menskliga utvecklingen, i vår tid är en anomali, samt åtskilliga andra kritiska skrifter, i hvilka han framhåller att kristendomens id6 icke är bunden vid de kyrkliga lärobegreppen. Han stiftade äfven i Neufchatel en frireligiös församling och bidrog derigenom i väsentlig mån till genomförandet af religionsfrihetens princip derstädes. Genom denna verksamhet ådrog han sig i hög grad de ortodoxes hat, hvilket äfven förföljt honom efter hans återflyttning till Frankrike. Hans utnämning till inspektor för folkundervisningen har mot honom framkallat en agitation, i hvilken de klerikale katolikerne och de ortodoxe protestanterne förenat sig. Biskop Dupanloup och Guizot ha här gått hand i hand med hvarandra. På grund af den äfven så orimliga som obefogade beskyllningen för ateism har man nu tillstält i fråga varande demonstration i nationalförsamlingen. Undervisningsministern Jules Simon sökte i början försvara honom, men gaf slutligen — nu såsom alltid — efter för de klerikale. Buisson blef afskedad, Det republikanska uppror, som för någon tid sedan utbröt i Spanien till följd af konskriptionen är ännu icke fullständigt un dertryckt. I en af Madrids förstäder kom det den 11 dennes: till en blodig sammandrabbning mellan trupperna och insurgenterne, vid hvilket tillfälle 30 döde och sårade stannade på platsen. Tidningen Diario de Barcelona meddelar, att hon från Madrid fått sig tillsänd ett revolutionärt flygblad, hvari följande instruktioner gifvas åt revolutionspartiet. På ett gifvet tecken skall det ringas med klockor för att underrätta republikanerne om att ögonblicket för en resning är inne. Den första handlingen bör vara att bränna alla dokument, som röra utskrifningen. Revolutionspartierna organisera strax på hvart ställe en vidsträckt spiontjenst, på det att de republikanska trupperna må kunna erhålla underrättelse om regeringstruppernas alla rörelser. En beväpningskomite bildas, hvilken skall anskaffa vapen, ammunition och penningar. Förteckningar upprättas öfver framstående och rika personer, som hafva medel i händerna, hvilka kunna användas till revolutionens triumf, Alla telegraflinier, jernvä gar och broar förstöras.