Musikpressen. Adolf Lindblad. Aftonstunder i hemmet,) nya fönger och visor vid piano. Härftena 31 Till glädje för det musikaliska Sverige,l som i den gamle mästaren trofast hyllar sin främste gunstling inom den nationella tonkonstens område, har han äfven detta är skänkt oss en julgåfva, utgörande fortsättningen af den nya sångcykel, som i fjor mottogs med enhällig och rättmitig beun dran. Tredje häftet begynnes med en, af den varmaste religiösa känsla karakteriserad, sång till ord af Drömmarnes författarinna. Det är för öfrigt dikter af Böttiger, Topelius och Edv. Bäckström, som kompositören denna gång valt till ämnen och genom fosterländsk anda, innerliga stämningar samt plastiskt afrundad form gilvit en förherrligande tontolkning. Om vi isamlingen skulle vilja särskildt påpeka vissa numoter, vore det Källsökaren, Sågqvarnen, På sveden och Sagorna, den sistnämnda romansen i enkelhet och till hjertat gående, vemodsfull ömhet erinrande om de första melodier, hvilka gjorde Lindblads namn ryktbart och älskadt. Halfdan Kjerulf. Sange med pianoforte. Tre Digte af. Thomas Moore. Op. 26. Det är med förvåning man iakttager huru många förträtfliga arbeten den sorske tonskaiden tvekat att delgifva allmänheten, unde det att denna alltjemt med lifig taeksamiet emoitager hvarje rad af hans hand, En q,lik sjelfkritik torde vara lika sällspord, som v.irdet af Kjerulfs kompositioner är högt. D. tta häfte, det tionde af hans oeavres posthumes,;-, Är till sitt innehåll mästaren fullkomligt värdigt och den sista sången: Om jeg els ke vil Dig? kau till och med räknas bland bans skönaste ingifvelser. August Söderman. Hymn för en röst och piano. — IWmance för en röst, violon cell och piano. — Dikter af Z. Topelius, komponerade för mansröster. Bristande tid och uttymme vägra oss nöjet att åt dessa framsiäende kompositioner egna en anmälan, som till någon grad kunde motsvara det intresse, de ingifvit oss och helt visst skola afvinna en hvar, som tillegnar sig dem. De förhoppningar och anspråk, hvilka sedan länge varit oskiljaktiga från kompositörens namn blifva af dem i rikt mätt tillfredsställda. Den till ord af E. Wallmark skrifaa hymnen, hvilken dedicerats till fru Stenhammar, röjer en ny sida af Södermans diktarförmåga och utmärker sig såsom ren och klar samt momentelt synnerligen högstämd. Dristig originalitet utmäglar sångerna till den finske skeldens text och om den första bland dem icke ter sig alldeles osökt och inspirerad utgör t. ex. Miu vän är den bästa, Klang, min vackra bjellra, m. fl. nummer, desto mer betydande prof af tonsättarens öfverlägsna talang i skilda riktningar. At violoncel!romansen hafva vi ej kunnat taga fullständig kännedom; dess stämning är emellertid djup och innerlig. Denna komposition är tillegnad Fritz Söderman. Ivar Hallström. Fyra sånger vid pianoforte. Häftet 6. De mera storartade dimensioner denne mästares diktning under senare år antagit, hafva ingalunda menligt inverkat på hans produktioner i den lyriska genren, hvilkas behagfulla täckhet och popularitet i oförminskadt mått framstå i detta häftes sån ger, hvaribland trenne, särdeles väl utförda, ä hr Krauses konsert tillvanno sig liSm sympatier. Ett ännu ej offentligen gifvet nummer i samlingen, En Stemning-, är vis