tikrigsoch segertåg. sl Vill man nu besvara den frågan, hvarför i I det oaktadt Frankrike led ett så exempel; löst nederlag, kunna vi i få ord sammanfatta svaret dermed, att det var Frankrikes -Ilott ait kämpa emot en med alla den nyare a krigskonstens medel utrustad, väl organiserad folkvandring. 1 Förf. öfvergår härefter till berättelsen af ti sjelfva kriget och skildrar i lifliga drag de storartade händelter, som ännu lefva i friskt minne, men som läsaren här får klart framstälda såväl medelst kartor som teckningar i texten. Vi skulle alldeles för mycket inkräkta på tidningens utrymme, om vi annat än i största korthet sammanfattade dessa , händelser. 1 Sedan armberna börjat svälla ut till stora ; massor. kar det mycket tvistats om fästninjgars betydelse, och framför allt har nyttan jaf grävsfäöstningar blifvit mycket ifrågasatt. Det torde dock vara lika svårt i detta afe som i nästan allt annat hvad som rör ingen att kunpa uppgifva några bo: glor. Ett påstående, som man vid et af detta krig måhända kulle kunna göra utan att misstaga sig är att fästningen Metz i hög grad bidragit till det för franska folket förfärliga nederlaget. När hemligheten i krigskonsten måste anses bejstå Cerati att förstå bemäktiga sig fiendens operationslinie under det mar förstår skydda sin egen, är det naturligtvis för den i ett fiendtligzt land inryckande armåns öfverbeffälhafvare af en utomordentlig vigt att genast hafva nästan full visshet hvar operaionsobjektet,somi första rummet altd måste Å a den fiendtlig derefter anlägga kävnedor la anföllsplanen. Med den tyska högqvarteret ezde stningarne vid Metz kunde ledaren af dv tyska armberna vara försäkrad, att om han gjorde denna punkt till det första operationsobjektet och dervid aökte afskära förbiedelsen mellan nämnde pankt och landets kutvudstad, han på samma gång skulle lyckas bemäktiga sig den fiendtliga armåns operationslinie, enär denna armå antagligen i det längsta skulle uppskjuta att draga sig tillbska från denna i ofullständigt försvarsskick befintliga, såsom Frankrikes förnämsta bålverk mot Tyskland ansedda fästning. Hela den strategiska uppmarschen gjordes således med Mesz till operationsobjekt. Dä det med skäl ansågs omöjligt att leda de till och med i första linien af nära en hal? million krigare bestående tyska massorna säsom en enda arm, hade man beslutit att fördela de 13 armökårerna i 3 olika armber af olika svyrka, men hvilka dock opererade i så nära samband med hvarandra, att de kunde sägas ega samma operationsbas och samma operationslinie, hvarigenom den högre ledningen stannade i en persons hand. Förta armån under general Steinmetz, den gamle kjelten vid Nachod och Skalitz från 1866 års krig, skulle med en styrka af 61,000 man bilda yttersta högra flygeln och medelst demoustrationer fjettra de franska a mekårer, som voro uppastälda omkring Sasr-bricken; Andra armen, 206,000 man stark under be!äl af prins Fredrik Karl skulie bilda midten, till en början något tillbakadra gen, och tredja anngn 180 000 man stark under kronprinsen af Pronssen skulle bilda yttersta venatra flygeln och öfverskrida gränsen vid de gamla Waissenburgerlinierne, som nader första franska revolutionen spelat en : Det var denna armå, t först öfverskrida gränåe som var bes ssiga sätt, kanna försvara grände ytterligare skulle styrka den gamla regeln att ara allt försvarar man jai: Det är framför alli de dispositioner som af marskalk Mac Mahon vidtagits med de urder hans befäl stående trupper, som icke kunna undgå att väcka förvåning. Marskalken hade under sit: befäl 4 infanteridivisioner, Dacrot, Doray, Ravul och Lartigue, utgörande tillsam ans 52 bataljoner, 1 af 2 brigader Septenil Nansouty och Michel beståEndekavallor idivision under general Duhesme, utgörande 28 sqvadroner savt 18 batterier, hvarjemte den ena reservkavalleridivisionen under general Bounsmain, innefattande 4 kyrassierregementen, hade tilldelats marskalkens kår. När nu kronprinsen af Preussen i spetsen för 3:dje armån af 180,000 man inryckte öfrer gränsen var enligt hvsd den vid arhetet fogada kartan AZ 1 utviser marskalk Mac Mabons kår, hvilken anfallet i första hand gällde, sålunda spridd. Divisionen Donsy, som man fråntagit 2 bataljoner af de 13. hvaraf den annars bestod, men som man icke pilvit en enda tropp kavalleri för rekvgnoscering, var framskjuten till Weissenvurg; divisionen Ducrot vid Wörth, kavalleribrigaden Septenil, vid bvilken man fästat de 2 bataljonerna af divisionen Douay, vid Soultz, kavalleribrigaden Nansouty söder om Seltz, divieionen Raoul vid Hagenau samt divisionen Lartignue, kavalleribrigaden Michel och kavalleridivisionen Bonnemaing ända nere vid Strassburg. 5:te kåren under goneral de Failly, som den 5 eller dagen före bataljen vid Wörth ställdes under marskalk Mac Mahons befäl, var likaledes kordonmessigt uppställd vid gränsen till öster och vaster om den lilla fästningen Bitsch ech kunde icke enligt hvad förf. sedermera i 2:dra bandet medgifver komma Mac Mahon till undsättning. Divisionsgensralen Douay hade visserligen den 3 Augusti af landtbefolkningen.hört att fienden i stora massor befavn sig i mnärheten, men som han enligt hvad förut är nämndt icke egde till sitt förfogande en enda tropp kavalleri att förskaffa sig upplysning derom, anmälde ban förhållandet till general Ducrot, ander hvars, omedelbara befäl han blifvit ställd, med förfrågan om han borde draga sig tillbaka. Han befalldez att stanna qvar och utgången känner man. Divisionen Duerot, som Från Woörth hade nära en dags xyech till Weissenburg, kunde icke komma till undsättning och kavalleribrigaden Septeuil hann fram först när affären redan var slut. Vid underrättelsen om olyckan sökte Mac Mahon att samla de under hans befäl I stäl trupperna och framryckte, efter det han med sina trupper äfven förenat den till 7:de kären hörande divisionen Conseil Dumesnil, emot de massor som nu öfverskridit franska gränsen och var på väg att forcera Vogesorpassen, Det torde mycket kunna ifrågasättas, huruvida det var välbetänkt af marskalken att med rings trapper, som icke kunde mycket öfverstiga40.000 man stridande, väga batalj Hace yttrande från bataljen, vi få att göra med oerhörda krafter och ett fruktansvärdt artilleri, gifva nogsamt tillkänna, att han icke var i okannighet om det vågade i företaget, men hans tappra och ridderliga sinne lit honom måhända allt för mycket förbise, att han i sjeliva verket icke kunde betrakta sig som annat än chef för t stort avantgarde och att han med sina pi i förening med De Faillys kår, framför ait hade till uppgift att skydda