utmärkt väl och voro vid godt mod. Huse var i fullkomligt godt stånd och telegraf ledning anbragt från detta ombord på Onke Adam och Giadan, å hvilka hölls vak Polhem hade ingen ombofd. De hyste in gön farhåga för att flutligök lida brist p alla. elinrå man af försigtighet reda: t hodsatt de dagliga brödoch kött ransonerna, Derest äfven fångstmännen fru sit iune och sökt sitt tillhåll i Moselbay var renmossan bestämd till föda genom upp blandning med mjöl och kött. Norden skiölds största bekymmer var förlusten a Fofårna, som -genast efter ankomsten til Moselbay, genom Japparnes oförsvarliga Jik nöjdhet, sprungit bort. Folket var ute hva dag för au efter dem; men i slutet a Oktober (den 25) var endast en Kterfunnen Oaktadt N. mycket beklagade förlnsten a dessa, skulle kan dock försöka ön fotres: imot norden, så långt det läte sig göra. Samtliga dö tre fartygen hade, sisom för lifyit föcddeladt, varit inne i FHinloopa BiFäit, men senast återvändt, antagligen der 5 elter 6 September, till Moselbay. Den 17 September voro Onkel Adam och G färdiga och skulle den 16 afgå frin Mosel bay; men om natten satte isen in p2 land och instängde såväl dem som fångstförtyg-n 2 af dessa — skepparno Johar Carl och Nils Johaunesen och Amandus Ktudsen — slogo sig dock lösa den 4 November frår Welcome-point, der de lågo, medan de öf riga 4 icke kunde komma ut från Greyhook Endast gamle skeppar Matillas och hane kock stannade qvar på dessa och han skulle kort derefter begifva sig till Moselbay till Nordenskiöld. De 22 man, som, efter Nordenskiölds råd. på båt begåfvo sig till Isfjorden, antagas hafva i följd af det goda vädret lyckligt framkommit dit. De medförde post från Nordenskjöld och de öfriga herrarne samt manskapet. Så framt icke mörkret och dimwan hin ärar Albert från landkänning, tviflar skep paren icke på att han kommer in i fjorden: ty Pepita påträffade icke is sedån den lemnade Amsterdam-ön, den 5 Novembor. Då bestämmelsen var, att såväl Pepita som Amandus Kuvudsen skulle anlöpa Isfjorden för att medtaga de dervarande besättningar, antager Johan Carl, att AmanÅtus Knudsen är i denna fjord. Vädret var för öfrigt på öfverresan till Troms ordentligt hårdt, men deremot under vistelsen på Spetsbergen. Detta är hvad skepparen berättat mig.