nar, mamma. Jag vill studera, vill se hvac vetenskapen har att lära mig, och — — Gud bevare dig, flicka! Du tänker vä aldrig blifva emanciperad heller ?2 Jo, mamma, jag ville just frigöra mig från de ömkliga hinder, som nu förbjuda ett fruntimmer att följa sin kallelse. Jag skulle vilja blifva läkare. Tyst, Marie-Louise! Icke ett enda ord mera! Du har då glömt hvad jag sagt dig vara qvinnans uppgift? Du vill då förderfva hemmets stilla verld, den enda som passar för vårt kön. Låt oss nu tala om något annat, min flicka. Du är redan sjutton år. I vinter för jag dig ut i verlden, ty jag måste tänka på att skaffa dig en man. Vi skola derför sysselsätta oss med vigtigare saker än dina barnsliga griller, först och främst med din toilett. Det göringenting att vi tala derom i våra vänners närvaro. De kunna nog fatta en mors omsorger och förstå hvilka bekymmer hon har för ett älskadt barn. En baregeklädning kan visserligen vara... Toilettens stora fråga respektera vi, men funno likväl icke lämpligt att vidare afhöra samtalet mellan mor och dotter. I den förflutna veckan sutto vi åter i hemmets stilla verld hos dessa fruntim mer, och då utropade modren: Nå, jag ser att ett par unga flickor tagit studentexamen. Det var riktigt roligt att le gingo igenom. Den ena lär ämna blifva läkare. Ack ja, mammals Det hade du också kunnat bli, MarieLouise, ty du har ett mycket godt hufvud. Jag nästan ångrar att jag icke lät dig följa lin böjelse. Det tycks icke gå sä fort med utt få dig bortgift, som jag trodde. Ännu ir visserligen ingen tid förlorad, men trögt sår det. Jag ser det nog. Tänk, om du skulle börja studera nu! Ack, det är för sent, mamma. Jag har nu nera ej samma håg och ej heller lika lättwet att lära mig, som för ett par år sedan. Jnder de här åren har jag ju bara dansat ch klädt mig grann. Jag är utledsen vid lltsamman, Korg, hvad det är tråkigt. Verlden kan li bra förändrad på ett par år. Det är cke mer än två år sedan hofrättsrådinaan torskrattade åt en flicka, som ville studera, ch i går frågade hon mig, om icke Mariesouise skulle snart ta studentexamen. Hvem ade kunnat tänka sig sådant? Ja, tiderna förändras och vi med dem. innu några år, och det skall blifva lika tor skam för en flicka som för en yngling tt ej tänka på ett lefnadsyrke.