ar talat med honom för mindre än en vecka edan, det menar jag, svarade Grogram. Han kom sig igen efter det der knifstygnet, om troddes ha dödat honom, och har alltedan hållit sig undan, Han har blifvithelerlig karl, den token! och kom till mig för tt tigga mig om hjelp att rädda er ur det lär trångmålet för de stulna pengarne. Vill ni beediga sanningen af hvad ni mu sagt? frågade mrs Bradstock. Har ni någon bibel till hands, så hit ned honom baral sade Grogram. Jag vill Wvära. Gud vare tack och lof! — tack och lof! itbrast den stackars qvinnan; detta är den ästa underrättelse jag har fått på mången rod dag. Ni säger att ni sett honom denna örmiddag? Nu i dag på morgonen, Hör pål... Det slef bara slarf af den här affären, och som ag sade, så vill jag önska er en god qväll; nen en sak har den likväl haft med sig, som kan vara till nytta: jag vill uppsöka 3eorg och tillsäga honom att han kan få comma och träffa er. Han får lof att akta sig ör spårhundarna, förstås; men nog kan han ställa så till, att han kommer hit. Och när ni två komma tillsammans ännu en gång, så skall ni kanske tänka att det var jag som styrde om den saken, och då skall ni ursäkta att jag gjorde er skada med den ler fönsterrutan och att jag klef in på ett så ogentilt vis. Om hvad ni sagt, är sanning och om ni sör hvad ni nu lofvat, skall jag i alla tider rälsigna er som en vän; det skall jag göra. Jag ämnar inte göra er något vidare förfång; kanske skulle ni vilja släppa mig at genom porten, i händelse patrullen kommer tillbaka, blir det bäst. Det är bra att sossen ni har sofver så godt. Ja, adjö