Tornoå Läppmark, Norrbotten ock finska Lappmarken å andra sidan; endast på detta . sätt kan Finmarken få ladugårdsprodukter från Norrbotten, samt norra Sverige och : Finland fisk m. fi, handelsvaror från Norge. l För handeln och trafiken mellan rikena äro nomaden och hans renar lika oumbärliga. här, som araben och kamelen i söderns ök-l nar. Den bofaste kan ej öfvertaga dennal uppgift, ty renen vantrifves, om han be-l. handlas som klafbundna kreatur, och lemnas den i frihet, men utan bevakning, blir den vargarnes rof, eller vild igen. Dessutom för att få nödigt antal kör-renar, hvartill i allmänhet blott hanarne begagnas,l. måste då nybyggaren hålla stamdjur af båda . könen. Kort sagdt, han skulle få öfvergål; till nomadens lefnadssätt och upphöra att vara bofast. . Dessa Daas betraktelser om nomadlifvets oumbärlighet för den högsta Norden harl: hans reskamrat, professor Friis, helt och. hället gjort till sina. Man torde väl sålunda böra erkänna, att i Norge ingalundal den opinionen är herrskande, att nomadlifvet skall, lika godt med hvilka medel, förmås att vika för civilisationen,. eftersom det är nogsamt bekant i Norge, att utan nomaden de nordligaste trakterna skulle Dlitva obeboeliga och oemottagliga för oding. Här kan nu invändas,) att om det än så må förhålla sig, och om än den norska uppfattningen af ämnet må vara sådan, när det är fråga om de nordligaste trakterna, om Finmarkens amt, är dock ställningen en annan i Tromsö amt och uppfattningen af lappfrågan, hvad denna landsdel vidkommer, en helt annan. Det är också onekligt, att man betraktar nomadväsendet i Tromsö amt med andra ögon. Norska regeringen har sålunda : härom yttrat, att — när man lemnar Finmarken å sido — det ej kan vara tvifvelaktigt, att i ekonomiskt hänseende nomadväsendet nu för tiden är en så stor börda utan motsvarande fördelar för Norge, att! man från denna ståndpunkt ovilkorligt skulle önska dess upphörande. Tromsö och Nordlands amts förseende med födooch beklädnadsämnen sker till så ringa del genoml lapparne och deras renskötsel, att dess successiva upphörande samtidigt med jordbrukets och husflitens fortsatta framåtskridande under skogens, betets och den odlade jordens fredande för renhjordarne utan tvifvel så godt som icke skulle märkas, Samfärdseln mellan det nordliga Norge och den öfriga verlden har tagit andra vägar, efter att redan länge regelbunden ångbåtsfart året om egt rum mellan Bergen, Throndhjem och Hammerfest. För resandes befordrande är således renskötseln i Sverige utan betydelse för Norge. Denna uppfattning är visserligen icke gynnsam för nomadlifvet i Tromsö: amt. Men härifrån och till en systematisk fiendtlighet mot lapparne är vägen så pass lång, att endast en lättrörlig fantasis sjumilastöflar tillryggalägga den så hastigt, som stundom skedde under förhandlingarna om lagförslaget af 1871. I sjelfva verket var detta lagförslag bästa beviset, att en sådan fiendtlighet icke finnes till. Ty rätta sättet att låta den utföra sitt förstörelse: verk vore, att lemna laglöshets-tillståndet oafhulpet, då nomaderne ovilkorligen förr eller senare, och sannolikt ganska snart, skola draga det kortare strået, hvaremot den lag, som man frän norsk sida velat vara med om, innehåller flere vigtiga bestämmelser till nomadernes förmån och skydd, hvilka nu icke finnas. Missförhållandena, säger prof. Friis, härröra allenast af brist på ändamålsenliga lagbestämmelser, hvarigenom bäda parternas rättigheter kunna fastställas, och hvarefter de kunna handhafvas. Samme författare, hvilkens grundliga sakkännedom lika litet kan bestridas, som det är möjligt att misstänka honom för någon partiskhet mot lapparne, gillar den i fjor förkastade lapplagen, i hvilken han skönjer det allvarligaste sträfvande att sörja för båda parternas, den bofastes och nomadens, behof och bästa. I förbigående må här tilläggas, hvad Friis påpekar, att lapparnes mest entusiastiske försvarare, den med rätta frejdade Storkfleth, som af en granskare i vår högsta domstol åberopades såsom en auktoritet mot lapplagen, föreslagit det solidariska ansvar, som utropats för ett oerhördt, tilltänkt tyranni. Den åsigt om lapplags-förslaget, som den anförde norske författaren uttalat, sammanfaller med friherre Diibens, hvilken i enskildheter noggrant genomgår de särskilda bestämmelserna, och uppvisar deras betydelse. Paragraf efter paragraf upptager han till granskning och bemötande de invändningar, som framkommit, och på samma gång jemför han de föreslagna stadgandena med de i kodicillen till 1751 års traktat intagna. Härvid har förf. haft till sitt förfogande den speciella insigt, hörande till naturfor: skarens fack och stödd på egen åskådning och iakttagelse, som vid denna frågas bedömande i allmänhet blott allt för mycket saknats. Behandlingen af ämnet är grund: lig utan tyngd och uttömmande, ehuru kort. Vi våga derför tro, att denna afhandling skal kraftigt påverka opinionen och med verka till lösningen af en angelägenhet, som hellre i dag än i morgon borde uteslutas ur de sväfvande frågornas antal. Redogörelsen för de välhetänkta åtgärder, som från norsk sida vidtagits, för att i afvaktan på en definitiv reglering lindra de svåraste olägenheterna eller förbereda deras afhjelpande,. föranleder otvunget den frågan.