andra fullkomligt motsatta militäriska principer. Anda till 1868 tjenade den franska soldaten enligt regeln 7 år under fanan, värefter han inedelst ganska betydliga preimier öfvertalades att rekapitulera samt tishade derefter ytterligare 7 år. Rekapitulanternas antal inom franska armön utgjorde också vid krigets ntbrott hära 80,000 man, eller härå tredjedelen af den styrka, som i sjelfva verket kunde uppställas emot fienden. Är 1868 vidtogs den förändring att goldaten endast skulle tjena 5 år under fafan samt derefter under 4 år tillhöra resörveh. Genoih den ändock alltför långa tjenstetiden och den deraf uppkommande stora fredsfoten föranläts man emellertid att låta en del af den årliga kontingenten, eller 12.000 man, endast tjena 6 månader under fanan, hvilken öfning, enligt hvad förf. mycket riktigt anmärker, måste blifva så mycket mera ofullständig som den var fördelad på 3 år. De 9 årsklasserna af så lunda utbildadt manskap beräknades uppgå till 100,000 man. När dessa instuckos iden aktiva ärmöns led komms denna således att bestå ar två olika slags soldater, eller sådana som tjenat mer än dubbelt så länge som vore behöfligt och sådana som tjenat hälften så länge som vore minst erforderligt, förutsatt att dessa 6 månaders öfning, så som äfven sedermera 1 Frankrike skedde, fammånfördes på ett år. Den preussiska årmeorganisationen hvilar deremot på vida förnuftigare grund eller derpå, att hvarje värnepligtig, som insättes i den aktiva armens led, skall hafva erhållit en verklig goldatbildning, hvarför, då anlagen till följd af bildning och fallenhet äro olika, ynglingar, som erhållit en viss uppfostran, endast tjena ött år under fanan, massan af öfriga ynglingar 2 r och endast omkring 30 procent af de värnepligtige 3 år, hvarjemte de under de år de tillhöra den aktiva armens reserv 2 gånger inkallas till omkring 1 å 2 månaders tjenstgöring och under de år de tillhöra landtvärnet likaledes två gånger till 8 dagars öfning. Till följd häraf unde den nordtyska organisationen med en krlig kostnad af endast 67 millioner thaler åstadkomma en i numeriskt hänseende den franska oerhördt öfverlägsen styrka, der hvarje karl i ledet dessutom erhållit en fullkomlig soldatbildning. Genom 1868 års armelag hade man sökt i Frankrike skapa ett mobilgarde, afsedt för försvaret af fästningar och kuster, i hvilket alla de skulle ingå som ej utlottades till den aktiva armön, men då den öf-! hbing, son skulle komma dessa till del, endast var beräknad till 15 dagar om året under 5 år, kunde den förstärkning som derigenom skulie erhållas för försvaret anses gom fullkomligt illnusorisk, så mycket mera som denna organisation nästan alldeles saknade kädrer. Till följd af de olika principer, som lågo: till grund för de franska och de tyska orgarisationerna, uppkom häraf det resultatet, att ehuru Nordoch Syåtysklands armeer på fredsfot endast voro 52,000 man talrikare än den franska fredsfoten, skilnaden dock på fältfot var ej mindre än 471,000 man. ! hvarmed Tyskland var Frankrike öfverlägset, Räknar man antalet fullt utbildade goldater å ömse sidor, kommer man till ännu större skilnad i rezultatet, Under öfverskrift armeernas å ömse sidor taktiska formation och sammansättning framhåller förf. skilnaden mellan de tyska och franska armerna dernti, att under det icke allerast preussiska utan äfven öfriga tyskal armeerna under fred äro formerade på brigader, divisioner och armekårer, franska armån deremot, med undantag af gardeskåren och två öfriga kårer, alldeles saknade denna indelning. De tyska armåerna: egde derigenom icke allenvast i rent taktiskt utan äfven i administrativt hänseende stora fördelar framför den franska, i det att de befälhafvande generalerna förenade sä väl taktisk som administrativ myndighet öfver samtlige inom deras distrikt förlagda trupper. Äfven finnes inom Preussen ett starkt band mellan den aktiva armån och landtvärnet deruti, att allt till landtvärnet hörande manskap genomgått sin skola vid armåna och fortfarande står under brigaddivisionsoch käårschefernas omedelbara befäl. f I Frankrike deremot blef formationen på brigader, divisioner och kårer vid krigsutbrottet förenadt med så mycket större svärigheter som för att trupperna skulle så mycket som möjligt hållas afekilda från folket, man i många år och under alla styrelser begagnat det systemet att låta hvarje regemente allt som oftast ombyta garrison,l: hvarigenom naturligtvis vid en dylik i bast utförd formation skulle inträffa attallt det bögre befälet lika litet kände till detrupper de skulle föra i elden som dessa kände till dem. Förf. an: för också fiera exempel på dessa svårighe ter såsom att dessa högre officerare hade svårt att träffa på sina trupper och då de slutligen i sistastund emottagit befälet, uppstod för dem än ytterligare svårigheter att genom inkallande af reserven uppbringa de taktiska delarno till full krigsstyrka. Dål. regementena i flesta fall voro förlagda fjerran från sina depöter, blef följden den, att reservisterna hade största möda att uppsöka de regementen, till hvilka de hörde, samt att jernvägarne, som under hela mobiliseringen så mycket annars behöfde tagas i anspråk, i hög grad anlitades af dessa reservister, som kors och tvärs öfver hela Frankrike en och en först skulle infinna sig vid sitt regementes depot för att erhålla vapen och uniform och sedan uppsöka sitt regemente. MISTA INSATSEN RNE VEN oATuilha Jankan min Jlla mangan Ia mndÄds