heter blifvit undanröjda och blott några dagar återstå till bröllopet, han borde vara ganska nöjd och glad. Jo, jag tackar! i stället derför är han ej blott tungsint och ledsen, han är rent af obehaglig. Jag bar hört honom gå och vanka här i huset under suckar och klagan, så att man skulle kunnat bli ängslig. Jag trodde att han var sjuk och föreslog honom att tala med doktor Hodges, men hans sätt att upptaga detta förslag var så ytterst snäsigt och ovänligt, att jag allt sedan har varit i hans sällskap sä litet som möjligt. 2Jag är mycket ledsen, bästa morbror, emedan ni haft så otrefligt i hemmet och detta så mycket mera, som jag just nu skulle önska att ni vore vid ert allra bästa lypne. Ni får nemligen en gäst öfver en eller två dagar, som ni på allt sätt säkerligen skall vilja visa den artiga och fina gästfrihet ni bättre än de flesta förstär er på. Det vill jag visst försöka, mitt barn, synnerligen om jag dermed kan göra dig till viljes, svarade den gamle herrn, mycket belåten med Ellens loford. Jag har blott nu en så lång tid lefvat skild från verlden, att jag kommit litet ifrån kousten att vara treflig värd. Men hvem är då den gäst som du önskar att vi skola visa så mycken uppmärksamnhet? Kanske en ung dam, som du har bjudit till brudtärna, eller har Frank måhända ändrat mening och bedt mr Callow komma som hans marskalk ?s Ingendera af dessa båda, min goda morbror. Gästen, som jag väntar och hvilken jag önskar att ni må taga emot med synnerlig artighet, är mr Barnstaple, den högt ansedde juristen. Hå, bevare mig! sade mr Womersley; gade du mr Barnstaple? Hans namn ser jag ständigt i tidningsreferater rörande vigtiga juridiska mål. Just den samme, sade Ellen. i Jag hade ej den tingaste id6 om att du var bekant med honom, min bästa Ellen. Hur bar du blifvit det och hvad i all verlden kan föranleda hans resa ned till denna af