ej skulle tveka att vända sig till honom, Men ehuru fullkomligt gentleman, var Jack Darston derför ingalunda någon stel och kallblodig pedant. Som en amerikansk humorist uttrycker sig fanns en god portion mensklig natur hos honom, och då han den nämnde höstdagen, med aftonens bantåg återvände till London, rökande sin pipa, tänkte han länge och djupsinnigt på huru allt kunde blifvit, såvida hans förmiddagsärende fått en lyckligare utgång. -Hur förunderligt intagandehon vari tänkte han, .nder det han med sin breda, starka hand hviftade bort de blå ringlar af tobaksrök som omgaf hans vackra hufvud. Hur beb aglig, vacker och fin! Hvilken fullkomlig ,ady hon är! och en sådan prydnad hon sculle varit som husfru, både i staden och på landet! Ingen enda skulle gjort henne första rummet stridigt; godt umgängessätt, behag i hvarje rörelse och tillJika ren som en lilja, blygsam som en sippa. Hur god, hur grannlaga hon var emot mig! Jag kan väl tro att jag såg ut som en åsna, — det gör en karl alltid under sädana förhållanden, och ändå hjelpte hon mig så , vänligt och snällt, att jag knappt hann erfara någon förlägenhet. Förlofvad! Hvem kunde tänka något sådant? Det var åtminstone ej troligt att jag, som vistas så stor del af året i staden, skulle ha reda derpå; men farsgubben kunde väl hållit sina öron öppna, eller Magda ätminstone sagt ett varnande ord. Jag undrar med hvem det kan vara? Inte någon på samma ort, tyckte jag hon sade, det fägnar mig, ty så vidt jag har funnit, äro de unga herrarna af det tarfligare slaget. Blef förlofvad medan hon var nere i Marlshire, — var det ej så? Som jag inte känner er enda menniska der, är det inte värdt att