DIWUBSILVUN ten 23 NOV. Ryssland i Central-Asien. De stora tilldragelserna i det vestra Eu ropa hafva sedan nägon tid så starkt fängslat vår uppmärksamhet, att vi i allmänhet lemnat obeaktade de händelser, hvilkas skådeplats den aflägsna östern varit, Det är också naturligt att våra blickar i främsta rwnmet skola dragas till verldskultureng brännpunkter, men det torde på samma gång I ej sakna sitt intresse att se, huru den europeiska civilisationen fjerran från dessal centra banat sig väg utåt, särdeles när det är en så nära granne till oss som Ryssland, hvilken uppträder såsom framätskridandets banerförare. Vi tro oss derföre ej missbruka våra läsares tålamod om vi i dag) lägga för derzs ögon en kort skildring af den betydelsefulla utveckling det ryska väl det uppnått i det inre af Asien. Hvad stort sker, sker tyst, heter det, och itysthet har också Ryssland, medan de sista årens stormar sönderslitit Europa, segerrikt skridit fram till eröfringar, hvilka visserligen ej sakna sin politiska vigt, men hvilkas egentliga betydelse likväl ligger deri att de åt civilisationen hterskänkt af naturen i rikt mått, gynnade länder, hvilka alltför länge qvarhållits i en fanatisk och tygellös despotisms bojor. Efter de lyckliga krigen med Kokhand och Bokhara, hvilka slutade med Tachkends och Samarkapds eröfring, upprättades genom ukasen af den 1 Mars 1866 ryska generalguvernementet Turkestan, hvilkets hufvudstad blef Tachkend, såsom den administrativa enheten för de 1,500,000 menniskor och de 1500 geografiska qvadratmil, som bringats under czarens spira. Den nya provinsen kunde ej länge undandraga sig infytandet af beröringen med europeisk kul: tur och industri, i synnerhet som den ryska regeringen gjorde allt för att uppmuntra landets kolonisation och lätta dess ekonomiska utveckling. Att denna verksamhet burit rikliga frukter upplyses bland annat af tvenne omständigheter, hvilka hvar för sig äro karakteristiska nog. I Tachkend utgifves redan en daglig tidning — hvem hade för tio år sedan drömt om tidningspress i Turkestan? Och den 3 Juni detta är utnämndes den första kristne biskopen i Samarkand, i Timurs gamla hufvudstad, i detta Samarkand, från hvilket en gång Islams mest fanatiska bekännare utbredde sina härjande skaror öfver Europa, och från hvilket kanske nu korsets läror skola sprida sig öfver Asien. Men af ännu större betydelse har handelns utvidgning varit. Med Turkestans eröfring öppnades en ny och ytterst fördelaktig marknad för de ryska köpmännen, ej blott i sjelfva den nya provinsen, utan äfven och hufvudsakligast i de närgränsande tatariska khanaterna, . bland hvilkas befolkningar en liflig efterfrågan yppade sig, förnämligast för glasoch porslinsvaror, bomullsoch ylleväfaader samt jern. Dessa nya förhållanden stadgade sig likväl ej utan svårigheter. Central-Asiens handel hade före 1866 nästan uteslutande legat i händerna på mahemetanske köpmän från Kokhavd och Bokhara, hvilkas karavaner fått färdas jemförelsevis vantastade genom sina landsmäns områden, och hvilkas klagomål öfver tvång och prejerier i alla fall ej blifvit beaktade, Men när nu de ryska köpmännen började uppträda i konkurrens med de tatariske, fingo de snart erfara olägenheterna af att ej tillhöra den mest gynnade natiom. Ej nog med att khanerna af dem fordrade dubbelt högre tull än af de infödde, utan deras karavaner blefvo ofta helt enkelt tvungna att vända om på halfva vägen; och de sjelfva qvarhållna i fängelse för att först frigifvas efter betalande af hög lösen. De officielia röf Tarne i städerna voro ej mindre farliga än de som drefvo handtverket för egen räkning.på steppen. Redan efter ett år blef detta tillstånd atldeles edrägligt, särdeles i Bokhara, der emiren tycktes lägga sig vina om att låta enskilda ryska undersåter umgälla de nederlag, de ryska härarne tillfogat hans vapen. För att sätta en gräns för ofoget beslöt ryska generalguvernören i Tarkestan, generaladjutanten v. Kauffmann, att tvinga de tatariska khanerna att genom högtidliga fördrag förpligta sig att respektera handelns frihet, samt att på samma gång vidtaga åtgärder för dessa fördrags hållande i helgd, en plan som genom den framgäng, af hvilken den pu krönts och de följder den medfört, skapar sig ett rum i vårt tidehvarfs historia, Kharen af Kokhand, som är ryska Turkestans närmaste granne i sydost, var alltför väl bekant med Rysslands jättekrafter för att anse motstånd möjligt. Han var också ep. förste att gifva vika, och med honora afslöts den 3 Febr. 1868 ett förårag, som ssdermera tjenat till mönster för de öfverenskommelser, hvilka blifvit ingångna med de öfriga furstarne. Texten af detta fördrag, hvilken meddelas af den ryska officiella tidningen för den 31 Oktober innevarande år, upptager bestämmelser, hvarigenom alla städer och byar i Kokhand utan undantag skola vara öppna för de ryske köpmännen, hvilka skola vara berättigade att öfverallt der de så önska uppsätta egna karavanseraljer och varuupplag uteslutande förbehållna till deras bruk. Vidare ega de ryske köpmännen att i alla städer i Kokhand hafva agenter, hvilka skola vaka såväl öf ver handelns fria gång i allmänhet, som i synnerhet deröfver att inga prejerier vid tullens upptagande ega rwwm. Tullafgifterna stadgas att utgå lika för alla varor med två och en half procent af värdet. Slutligen förbehålles rättighet för ryske köpmän att frit och obehindrs.dt genomresa Kokhand för att bergifva sig ll anoeränsanda ländar