ket uppryrada och samtalet kom att falla på den färdighet och behändighet, som handen kunde få genom öfning. Gomez berättade, attihanshemland var fördigheten drifven till en utomordentlig höjd och han parerade på att han skulle kasta ganska högt upp ett 20-francsstycke och så, att vär det föll ned skulle det bli stående upp: rätt på kanten. Hope parerade mot honom och m?.n bestämde insatsen till 15,000 francs. Gomez, som begärt att få göra 60 kast, tog fram ett guldmynt och kastade det trettio gånger, men utan att lyckas. Han blef ond och påstod att lokalen hade otur med sig och sade sig vilja afsluta affären i Paris. Han tycktes vara vid dåligt humör och mycket orolig för resultatet af sitt vad; slutligen kom han med det yrkandet, att engelsmannen skulle lägga fram å bordet den öfverenskomnasumman, innan han ortsatte kastningen. Hope hade icke på sig mer än 9000 francs och han lånade derför 6060 francs af hr F.; Gomez började nu åter att kasta guldmyntet i lnften. Vid tredje kastet föll myntet ned och blef pu etående på kant. i Jag har vunnit, som ni ser! Ah, se RR gatan går en min landsman, jag får lof att tala med honom. Jag är strax tillbaka!I samma ögonblick han sade detta rafsade han åt sig banknoterna, som lågo på bordet, skyndade ut och försvann. Han kan icke draga sig ur spelet på det här sättet, sade engelsmannen, vändande sig till br sJag vet hvar jag skall få fatt i honom, jag skall gå efter honom. Kom i morgon bittida till botellet der jag bor, så skall ni få era penningar. . . Han aflägsnade sig icke mindre skyndsamt än den andre. . . Emellertid uppstod dä någon misstanke alls hos hr F.; det var först följande morgon, då han begaf sig till hotellet och fick veta att hvarken engelsmannen eller peruanaren återkommit dit, han insåg att han haft att göra med två äfventyrare och vidare såg han nu, att 20-francs-stycket var falskt, att bly var ingjutet deri, så att det alltid föll ned åt samma håll och lätt kunde stå upprätt. Hr F. anmälde saken hos poliskommissarien i trakten, som kanske får tag i de båda skälmarne — kansko icke också. — En italiensk ryktbarhet. Rom eger; för närvarande inom sina murar en gastronomisk ryktbarhet — Biffi — den famösa Biffi, som gjort Millanos pan attone bekanta i verldens alla hörn. Biffi har för afsigt att i en lokal i verldsexpositionspalatset i Wien öppna en stor italiensk caferestaurant, i hvilken han skall bjuda den kosmopolitiska publiken på risotto å la Milanaise, Nå Gnocchi, på maccheroni, glacer, sorbets å la Napolitaine, med ett ord alla dessa läckerheter, som utgöra det italienska kökets stolthet. Restaurantens servering kommer att bestridas af tolf vackra flickor, klädda i ciuciaria-, florentinska och braganza-drägter. -Den italienska regeringen är böjd att åt honom upplåta 200 måtres af det utrymme som är afsedt för de italienska utställarne. Biffi vill dessutom hafva ett understöd af 20,000 francs för att kunna elegant inrätta sitt caf, men det är knappt troligt att han erhåller detta belopp, säger tidningen Italie. Allt hvad expositionskommissionen kan göra är att varmt rekommendera Biffi hos den österrikiska regeringen, som, då hon besinnar den eciat Biffi skall åstadkomma senom sin restaurant i en af expositionens afdelningar, säkert har intresse i att för honom wunlerlätta utförandet af planen. — En farlig kurmetod. Från Slesvigs vest-l. ust omtalar tidningen Dannevirke en historiaj. om en ny, men farlig kurmetod, som blifvit an-Å vänd af en der boende läkare. En dag kom en med till honom och bad honom taga bort en jernskärfva, som kommit i ögat på honom. HLäkaen gjorde flera försök att taga ut den, men det ville icke lyckas. Slutligen sade läkaren till smelen, att blott ett medel återstod, meh detkunde kosta smedens lif, och han, smeden, måste derör, innan läkaren använde medlet, utfärda en kriftlig förklaring, att han med berådt mod och vf fri vilja hade gifvit sitt samtycke till operaionen. Smeden, som hade lidit mycket af smärn i ögat, gick in derpå och underskref en förring, att ifall han doge under operationen kulle läkaren vara utan ansvar derför. Läkaren og nu fram ett starkt tåg, lade det om halsen å smeden, hängde honom upp på dörrposten. ch då smeden var halfqväfd och ögonen trängde t ur hufvudet på honom, tog han hastigt ut kärfvan, som nu kröp fram, ekar af tåget och ragte honom till lif igen.