TN 922 FUP. Insamlingen fortfar EEE Svenska slöjdföreningens KonstMmdustrimuseum. N. D. A. innehöll för några dagar s dan under nämnda öfverskrift en artikelseri som ganska vidlyftigt genomgick och kri serade det förslag till stadgar och plan f Museer, som vid slöjdföreningens sista sa mankomst diskuterades, men utan att up tagas till slutligt afgörande. Som nämnda förslags författare har js väl, ehuru föreningens första utskott gjo förslaget till sitt, närmaste skyldighet att b Svara den nyss nämnda kritiken, och so densamma innehåller ett par punkter, hvilk jag i allo gillar och för hvilkas framstä av de jag är artikelförfattaren synnerlige to.cksam, skulle det vara mig ett nöje at utbyta tankar med författaren, om ej ett hi der härför visade sig i den hätska and som uttalar sig genom några beslöjade ar tydningar af den natur, att de ej ens är för mig fullkomligt begripliga. Lika gern som jag nemligen medger, att förslagets de taljer såsom hvarje menniskoverk ha sin brister och fet, som jag gerna ser rättade lika kraftigt och bestämdt mäste jag, inna jag inlåter mig i diskussion med den ärad författaren, tillbakavisa hvarje påstående, sor sår ut på att göra utskottets program miss tänt som oärligt. invan jag derför inlåter mig i diskussio med författaren, måste jag se horom öppe och ärligt uttala hvad han menar med föl jande oklara och vämjeliga häntydningar: 1) Deremot kan man ej nog tidigt och grundlig: förebygga allt; som vill gifva saker sken at att vara en liten kotteriaffär, tillkom men och bedritven för vissa små och under ordnade ändamål. Man bör öppet och klar: framlägga sakens betydande vigt för landets utverkling. Här frågar jag: i hvilken afsigt skulle utskottet ha intresse af att framställa denna sak som en kotteriaffär? Haru har utskottet gjort detta? Och til: hvilket kotteri syftar författaren? ! 2) Förslaget, (neml. om inrättandet af en egen afdelning för jemförande exposition af Svenska handtverksidkares arbeten — i lik het med hvad som är fallet vid Berlins och Weimars Gewerbemuseum) tyåligen tillkommet för att för museet vinna fyllnadsgods — till en början. — Hvad berättigar förf. till Åsnna ytliga och löst hänkastade beskyllning 3) Men för att detta skall kunna ske (neml. museets ingripande i det konstindustriella lifvet i alla riktningar) måste det blifvande museet från början intaga en fullt klar och oberoende ställning så att det endast fullföljer och tjenar Sina egna intressen, icke hopblapdas med eller ställes i beroende af andra institutioner. I hvilket afseende fråga: vi är utskottets plan så affattad, att den Stälver museet i en icke fullt klar dager eller i beroende af (hvilka?) andra institztioner? 4) Programmet är ganska skickligt uppBtäldt för att dölja den starka beröring, det nya museet — kommer att få med de andra institutionerna (statens öfriga samlingar). Denna anmärkning är mig lika obegriplig som ohemul. Slutligen sägs angående proBrammets utlemnande af egentliga målningar (konstverk), som enligt min bsigt ej öra i museet inrymmas. 5) Mähända skall mången anse det klokt att så der sticka under stol men ett och annat, som förmodas göra ett mindre behagligt in: tryck på en eller annan; vi för vår del tro, att ett öppet och ärligt ord är så godt som Ptt, förblommeradt och Hertydigt! Vid denna sista punkt fräga vi: hvarmed har förslaget stwv.ckit under stol? Hvad är letta ett och annat, hvem denna en och AnDan? — är icke författarens egna ord tär förblommerade och flertydige? Eller kudde verkligen artikolförfattaren vara så kannvig i den fråga han behandlar, att han gjort sig reda för att ett taivelgalleri Dsentiug har ati göra i ett konstindustrinuseum vidare än att ett prof af hvarje tek viskt förfaringssätt för ornamoentiken (ett orof af fresko, af olja, af kolritning etc., jafsedt det konstnärliga värdet), der bör örefinnas, under det måleriets konsthistoriska Itveckling måste framställas af konstmuseet här: Nationalmuseet)? Detta är ju tydligt öppet och ärligt uttaladt i programmet, — iom ej har skäl till och ej hyser ringaste raktan hvarkep til höger eller venster, ikavisst som sla kotteriaffärer, allt beoende af andra institutioner etc, och för let samma alideles främmande. . Sedan dessa beslöjade argrepp på prorammets ärlighet ech öppenhet blifvit af örfattaren sjelf afslöjade, så att man kan agelfara deras verkliga värde, och betyelse — men ej förr — skall jag inlåta mig offentlig diskussion om museets blifvande rogram. I det jag hoppas att författaren, Om ger sig min af att så varmt intressera ig för saken, i dennas intresse vill öfverge in Mionymitet, tecknar jag L. Dietrichson, Ordförande i Slöjdföreningens första utskott. Stockholm den 22 November 1872. fö RO ORO SRYRKR —HR I 4 FHL L— DM fött mr HD vv MM AA et rt AA pe pr RR KK SN