rågan till en lycklig lösning. — sm Vid ett den 16 dennes hållet möte af renstra centern inom franska nationalörsamlingen föreslogs tillsättandet af en comitå, hvilken genast och på ett energiskt ätt skall sysselsätta sig med författningsrågan. Märkliga voro de yttranden, franska sändebudet i Bruxelles, Picard, en af le förnämsta förkämparne för en författringsreform här fällde. I främsta rummet ;ladde han sig öfver att Kerdrel hade påskyndat lösningen af denna sedan en längre id diskuterade fråga. Denne hade hoppats, utt ett utskott skulle ställa sig i opposition not budskapet. Men det vore anledning tro, vwtt han häruti missräknat sig och att församingen icke skulle dröja att erkänna republiken såsom den lagliga styrelseformen. Men balaren trodde icke, atttmanjkunde begära en verklig författning med alla till en sådan hörande. organiska lagar. Den s.k. Rivetska författningen kräfver en komplettering, emedan i annat fall de båda makterna, nationalförsamlingen och presidentskapet, skulle upphöra på samma gång. Den första frågan är derföre, att fastställa en bestämd tidslängd för den exekutiva makten och ställa vid dess sida en vicepresident. Sedermera komma andra frågor, nemligen om två kamrar, om församlingens successiva förnyande m. m. För närvarande måste man inskränka sig till att stärka republiken derigenom, att man gifver hennes president en normal ställning och bestämmer en viss tid för hans mandat. (Mera begär Thiers icke heller, gom bekant är.) Man måste ihågkomma, att meningarne kunna vara delade i fråga om de andra punkterna, och man måste för närvarande åtnöja sig med reglerandet af exekutivmaktens ställning. Om venstra centern utnämner en komitå, så måste denna utarbeta sitt förslag inom ett eller två dygn och genast framlägga det med förbehåll att sedermera komplettera det. Hvad hr de Kerdrel angår, misstager han sig om situationen. Det gifves icke mera några trontal, på hvilka man måste svara. Man måste utan att afgifva någon adress reducera till intet de förmätna ord, hvilka yttrats mot budskapet. Efter några anmärkningar af Jaurås och Amat yrkade Edouard Laboulaye, att man vid diskuterandet af Kerdrels förslag skulle tillsätta ett utskott, som borde kallas författningsutskottet och hvars uppgift skulle vara att reglera förhållandet mellan exekutivmakten och den lagstiftande makten. Picard uttalade sig mot detta förslag. Han ansåg det oriktigt att nu inlåta sig på denna fråga. Den enda sak man nu hade att afgöra, var långvarigbeten af presidentens mandat. En massa af frågor återstå sedan i alla fall, men man har gjort hvad situationen väsentligen kräfde. Man bör bestämma den tid, under hvilken presidenten skall bibehålla sin befattning. och man bör förebygga en kris vid ombyte af styrelse. Sedan några andra medlemmar framställt några anmärkningar, upplöster mötet, utan att man kommit till något beslut. emedan Picard är inspirerad af Thiers. Efter sammankomstens slut begaf sig församlingens ordförande till Thiers för att samtala med honom om de konstitutionella reformerna. Men han fick icke företräde, emedan Thiers deltog i ett sammanträde af öfverkrigsrådet. I anledning af Thiers budskap yttrar sig Times i de mest berömmmande ordalag om franska republikens president. Thiers. yttrar den engelska tidningen, är oumbärlig för Frankrike. Han bör bibehålla den ställning han skaffat sig och uppgifva så litet som möjligt af den makt som tillkommer honom. Tyskland har förklarat, att det underhandlade med Thiers med mera förtroende och hjertlighet än med hans föregångare. England har afslutit en traktat med honom, och det har valt honom till skiljedomare i en af sina tvistefrågor med främmande makter. Czaren beundrar honom. Österrike försäkrar, att det icke gifves nå gon, som mera än han är egnad att upp rätthålla ett godt förstånd mellan Österrike och Frankrike. Sädana äro de bevis på högaktning Europa skänker Thiers. Det är ett falskt påstående, att denne statsmans ställning icke i detta ögonblick skulle vara starkare än den var i somras. Såsom vi förut omnämnt har Thiers blifvit utsedd till skiljedomare i en tvist melian England och Portugal. Tvisten rör sig omkring ett distrikt på Afrikas östra kust under 26 breddgraden; Här, vid Delagoabugten, som erbjuder stora fördelar för afsättningen af det inre landets produkter, PN ÄGDE NE NA