på fönsterposteri, som påminde om vissa kabbalistiska tecken — är en halfmåne, än ett kors eller en lök — värden hade observerat den oro, som gripit sinnena och fattade som en klok man hvad följden skulle pli. Han var iägen profet, men han träffade det rätta, då han ropade till kyparen: SIå app en ny tunna, Sam; vi komma att behöfya den i qvälls. Och så gick detätven. Det är att märka att till följd af en viss grann!agenhet hos medlemmarne af detta konvent på Pencarrows Vapen, så, ehuru mycket ämnet än hade blifvit athandladt upder dagens lopp, ansågs det ändå vara helt nytt och liksom aldrig förut nämndt, då de nästa dag ånyo mötter inne i källarsalen eller ute på gården under gimarne, allt efter som årstiden var. Och som det nu var sent på hösten blef källarsalen scenen för samtalet, hvilket bör jades af den korpulente mannen — kryddkrämaren eeh postexpeditören, som redan blifvit läsaren föreställd — i det han såg sig omkring, blåste ett tobaksmoln upp mot taket och yttrade med vigtig min, ptan att vända sig till någon särskildt: Det var en ledsam affär, som har händt. Ehuru yttrandet icke var adresseradt till någon viss, var det likväl genom en tyst öfyerenskommelse antaget att blott tre eller fyra af sällskapet egde rätt att upptaga det till besvarande; och tego de, så var det värden som borde yttra sig. Denna resonnerade emellertid Jiligen så, att ju mindre det talades, desto mera dracks det och derför åtnöjde han sig med att säga: Hvad kan ni nu mena, mr Cobham? Den fete medborgaren tvekade innan han svarade. Han insåg follkomligt sin ärofulla ställning i detta samqväm; han visste att allas ögon vorg riktade åt hosöm, men ban